Lands- laget i nöd- läge...

Vad vi har är spelare som är bräckliga, petade, skadade - och en smygande mardröm

FOTBOLL

En VM-dröm dog på Ernst Happel-stadion 1997, en EM-dröm dog på Råsunda 1995. Om två veckor åker ett svenskt landslag till Puskás Ferenc-stadion med en bräcklig dröm i handen.

Skicka upp nödraketer, ta på er flytväst och be en bön.

För visst känner ni hur den smyger sig på:

Mardrömmen.

Foto: ULF HÖJER
Det svenska landslag som åker till Budapest är ett sargat gäng, härjat av måltorka och med flera nyckelspelare nyligen skadade, matchotränade eller petade. Och Zlatan, som visat storform - han är avstängd.

Ni som fötts med geléhallon i handen, solsken i blick och små optimistoblat i munnen kan bläddra vidare.

Här ska nämligen fan målas på väggen, så stort att Sixtinska kapellet kan slå igen.

Det finns skäl till det.

De senaste tre dagarna har jag glatt mig enormt åt att se Fredrik Ljungberg och Patrik Andersson vara tillbaka i Europaspel, åt att Zlatan Ibrahimovic trär små fotbollssmultron på ett guldstrå och åt att Henrik Larsson gör en comeback i Lazarus-klass.

Men mitt i glädjen tänker jag på landslaget.

Och det är då som det stora vemodet rullar in.

För landslaget är Henrik Larsson (pensionerad) och Zlatan (avstängd) bara påminnelser om vad vi saknar. Ljungberg och Andersson är påminnelser om vad vi har.

Vad vi har är spelare som är halvskadade, bräckliga, matchotränade, petade och i största allmänhet osäkra kort.

Vad vi har är misslyckade taktiska experiment, en förlorad vinnarkänsla och ett utomordentligt uselt ungerskt utgångsläge.

Vad vi har är en toppmålvakt (Hedman) som inte kan spela, en toppmittback (Bjärred) och en toppmittfältare (Ljungberg) som knappt gjort det, och en toppanfallare (Zlatan) som inte får göra det.

Vad vi har är potentiella anfallare som gjorde sitt senaste tävlingsmål för sex veckor sedan (Prica), fyra månader sedan (Allbäck, Elmander, Ljungberg), fem månader sedan (Andersson) och sex månader sedan (Pettersson, Skoog).

Vad vi har är en måstematch.

Någon som tycker att det låter behagligt?

Vårt försvarsspel är inget problem, vi har tillräckligt med mittbackar för att starta ett globalt bemanningsföretag, men det räcker inte mot Ungern. För att undvika det senaste halvårets kramp krävs det att det konstruktiva spelet lossnar, och de tecknen som finns gör att fan finns på väggen oavsett om man målar honom eller inte.

Missat EM = 20 missade miljoner

Om Sverige förlorar på Puskás Ferenc-stadion (jo, den hette Népstadion tills för ett år sedan) är EM en utopi. Vad det betyder för svensk fotboll är ganska uppenbart, men för att få klarhet i det uppenbara pratade jag med Lars-Åke Lagrell.

- Jag vill inte svara på vad det innebär att inte gå dit, det perspektivet finns inte och jag vill inte sända ut några sådana signaler, sa han.

Ett missat EM-slutspel innebär, rappt nettoräknat, 20 uteblivna miljoner för svensk fotboll - och då ingår inte alla spinoff-effekter i form av ökat intresse för allsvenskan, ökade sponsorintäkter, och ökad goodwill. Svensk fotboll hade aldrig fått sitt uppsving om det inte vore för framgångarna i EM 1992 och VM 1994, och intresset ökar för landslaget och fotbollen ökar varje gång vi ser vårt landslag VARA MED när det händer, där det händer.

Som en av mina katalanska favoritpoeter skulle uttryckt det:

"Har man en gång smakat segerns sötma vill man göra det igen".

Med två veckor kvar till Ödesmatchen smakar det inte sött.

- Ett landslag är hela folkets egendom - och det ska vi vara jäkligt tacksamma över, säger Lars-Åke Lagrell.

Det är klokt sagt.

Men om det blir en svart kväll i Budapest ska han nog räkna med att det där folket lämnar in en reklamation.

Här är hela den svåra vägen till EM