Tack för alla delikatesser

Lasse Sandlin: Därför gillar jag ojämna matcher

FOTBOLL

GÖTEBORG

Så var det beställningsjobbet utfört, Malta 6-0.

En måstematch - men inte bara en oerhört skickligt genomförd vardag på jobbet utan också något som gladde mej mer än själva siffrorna: en fest där landslaget bjöd på den ena finessen efter den andra.

Allra mest under Svenssons roliga timme.

Foto: ANDERS DEROS
chipp, chipp, hurra! Christian Wilhelmsson var en av svenskarna som bjöd upp till gladfotboll - och målfest. " ", skriver Sportbladets krönikör Lasse Sandlin.

VM- och EM-kval är oftast gastkramande spänning och lidande. Ska så vara.

Men jag råkar också gilla den typ av underhållning vi fick se på Ullevi denna lördag, där det ena laget är så överlägset det andra att det bjuds på delikatesser gång på gång.

Tekniska och taktiska finesser parat med effektivitet - kan det bli bättre?

Inte alltför ofta det händer i vår resultatfixerade värld, men jag minns i alla fall ett tidigare tillfälle - även detta här i Göteborg... - då jag själv var närvarande.

1981, 24 april i Scandinavium, hockey-VM: Tre Kronor-Sovjet 1-13.

Den gången med de blågula på fel sida, men för en finsmakare gjorde det ingenting tack vare alla underbart vackra mål.

Det var 0-0 efter första perioden, 7-7 i skott.

Det var 0-6 efter andra, 1-13 till slut; Thomas Steen svensk tröstskytt.

Det var Krutov, Maltsev, gamle Petrov, Skvortsov, Sjalimov och Kapustin för hela slanten.

Uppgiven Malta-målis

Ungefär som denna lördag med Mattias Jonsons nickskarv, Anders Svenssons kraftfulla högervolley, "Chippens" eleganta nedtagning och läckra undanläggning, Zlatans yttersida direkt på frispark, Fredrik Ljungbergs boll i tomt mål och Johan Elmanders distinkta bredsida via en då rätt uppgiven Malta-målvakt.

Sex mål, sex målskyttar: Jonson, Svensson, Wilhelmsson, Ibrahimovic, Ljungberg och Elmander.

När hände det senast att sex olika spelare gjorde mål i landslaget?

Svaret är enkelt: en enda gång har det hänt tidigare.

På Sveriges numera 856 landskamper har det bara hänt två gånger att sex man delat på målen.

Förra gången i Malmö 28 juli 1929, då Sverige slog Lettland, 10-0.

De sex då: Henning Helgesson, John Nilsson och Sven Rydell varsitt, Albin Dahl och Knutte Kroon två var och Rupert Andersson tre mål - i det som märkligt nog blev Sleipner-spelarens enda landskamp.

Sverige har spottat in mål i detta VM-kval. Efter uddamålsförlusten mot Kroatien har man gjort minst tre mål fyra matcher i rad, vilket är sensationellt även med en internationell måttstock.

Faktiskt är det i VM-historien endast fyra lag som överträffat den bedriften.

Svenska spetskvaliteter

Bra fotboll spelas bäst utmed marken, helt enkelt därför att det är där bättre fotbollsspelare enklast kan göra bort sämre spelare - inte genom att försöka hoppa högst efter bollen.

Efter de 6-0 hör jag också Fredrik Ljungbergs förklaring till den nya svenska storhetstiden:

- Att vi spelar mer efter marken nu...

Visst. Sverige har i dag ett landslag med just sådana spetskvaliteter: snabbheten och tekniken, den individuella färdigheten, offensiven i tanken.

Anders Svensson var bäst, men han hade i inledningen mycket god hjälp av Tobias Linderoth.

Det var dessa båda - två tredjedelar av Elfsborgs så kallade pannbandsliga från 1997, då med Fredrik Berglund som tredje länk - som nu drog igåg det svenska spelet med sina snabba direktpass, omväxlande långa och korta.

På bänken framför mej kunde jag se hur Borås Tidnings båda utsända, Janne Jansson och Erik Julander, också njöt i fulla drag och antar att de närmast såg fram emot Svenssons gulsvarta återkomst, som väl lär ske 4 juli hemma mot Kalmar.

Vad kan man mer begära än ett mål och fyra målpass på 62 minuters spel...

En finessernas dag

Närmast gäller det nu vänskap mot Norge på onsdag.

Lite märkligt tycker jag faktiskt det är, att Lagerbäck & Co nu blixtinkallat Sundsvalls back Fredrik Lundqvist till den matchen. Varför blev han inte uttagen redan till Malta-matchen?

Inte så att Niclas Alexandersson gjorde bort sig som "nödlösning" på högerbacken, men Lundqvist hade naturligtvis klarat det jobbet minst lika bra. Och nu är dessutom Alexander Östlund tillbaka.

Märkligt - men inget att fundera särskilt länge på efter en sådan finessrik dag...

Lasse Sandlin