22 män och Kalle Svensson - jag gillar laget, jag gillar lösningen

FOTBOLL

Tomas Ledin släppte en slags låt, Lars Lagerbäck en trupp och den ena var väl bättre än det andra.

Om en månad börjar VM, här är de som ska spela.

Man måste gilla-la-la-la laget.

Det är bara en månad, knappt ens en månad, kvar till det största skådespel idrottsvärlden känner.

Jag vet inte vilken roll Sverige kommer att spela i fotbolls-VM (blir det ett Zlatan-VM kan vi vara lite som Steve McQueen i the Italian Job), men nu vet jag vilka som ska spela.

De här.

22 män och Kalle Svensson.

Jag vet inte med er, men det känns som att det börjar nu.

Efter alla diskussioner om en högerback hit eller dit, om en 40-årig målvakt eller om vem som ska bära Isakssons målvaktsväska - nu vet vi vad vi har. I går släppte Lars Lagerbäck och Roland Andersson sin rollbesättning. Millesgården i majhimmel och pollenchock var den idyll som idyller tänker på när de ska somna. Stockholmsvatten drullade förbi i fjärran, horisonten lekte med färger och Lagrell bjöd på isglass. VM-truppen skulle, som om Sverige ville imponera på Tyskland, presenteras "cirka 18.23". Det var en trevlig dag.

Om man nu inte heter Alexander Östlund.

Sven-Göran Eriksson lät Arsène Wenger ta ut truppen och fick en bomb som heter Theo Walcott och är en 17-årig, halvkaribisk sprinter.

Lars Lagerbäcks bomb var en fruktansvärt grym petning av en ordinarie högerback.

Stackars "Salle" schavotterade förbi i bar överkropp i den officiella, svenska VM-videon, men han kunde klätt av sig naken hela vägen, för han chockpetades ur truppen snabbare och hårdare än man kan säga "Duff". En klockren videosvensk, från samma klubb som gav oss videojuggarna.

Det måste förstås kännas alldeles för jävligt. Jag lider med Östlund, oreserverat.

Därmed inte sagt att det var fel.

Zlatan och Olof Mellberg kommer att sakna sin polare och VM blir ett gäng tatueringar fattigare, men jag måste säga att petningen också löste ett problem (det skapade ett också, men det får min kollega Lasse Sandlin reda ut på annan plats i tidningen). Östlunds chans att komma med var att vara bäst på sin position, ledningen gjorde bedömningen att han inte var det, och att han skulle vara mer belastning än tillgång som truppspelare.

Jag köper det.

Sju backar löste en del

Sverige har elva spelare (max) som kan gå väldigt långt i VM. Resten är mest med för att konkurrensen är så svag.

De hysteriska kampanjerna kring spelare som Max von Schlebrügge eller (för den delen) Kalle Svensson är mest fjantig chauvinism. Om de vore så fenomenala spelare hade de väl inte ägnat veckorna åt att nicka undan bollar framför Daniel Ytterbom? Det finns spelare som är ordinarie i ligor som ligger tjugo platser före allsvenskan, men som aldrig ens diskuterats.

Men, hur som helst: Sju backar i stället för åtta löste verkligen en del.

Med sju backar behövdes varken vasselin eller kofot för att klämma in Johan Elmander, Mattias Jonson, Daniel Andersson och Markus Rosenberg. Och jag ville klämma in allihop.

Daniel är med som ren backup för Tobias Linderoth och Jonson är med för att han kan springa som en nackad kyckling i 120 minuter. De övriga två, Elmander och Rosenberg, är med för att de kan ordna mål.

Aldrig har svensk fotbolls kopernikanska vändning från backarnas förlovade land till de offensiva möjligheternas land varit tydligare.

Lagerbäck ville ha med Elmander, och fick peta en tveksam högerback för att få chansen.

Jag gillar laget, gillar lösningen.

Framåt finns många möjligheter

Man brukar säga att en bra trupp är en där det för varje spelare som faller bort finns ett bra alternativ och en nödlösning. Defensivt finns inte den tryggheten. Backlinjen ser tunn ut, målvaktssidan också. Och i balansrollen har vi bara en spelare (Linderoth) som håller hyfsat internationellt snitt.

Men framåt finns det precis hur många möjligheter som helst.

Byt ut Alexandersson och sätt in Wilhelmsson, så ändrar du spelsätt. Källström och Svensson erbjuder olika playmaker-egenskaper. Johan Elmander kan gå in som anfallare, kantspelare eller till och med som en intressant, släpande forward. Ligger Sverige under kan Henke ta ett steg ner som trequartista och understöd åt Rosenberg-Ibrahimovic. Och så vidare.

Om vi sedan ska måla fan på väggen: Låt Wilhelmsson, Alexandersson, Anders Svensson, Zlatan Ibrahimovic och Henrik Larsson halka på samma, elaka bananskal kvällen före matchen mot Paraguay.

Då skulle Sverige kunna ställa upp med Jonson-Källström-Elmander på mittfältet och Rosenberg-Allbäck på topp. Det är inget man vinner VM med, men Paraguay skulle inte kunna slappna av.

Det är inte så illa.

Det finns, rentav, mycket som är sämre.

Sveriges officiella VM-låt presenterades förresten i går. Tomas Ledin hade letat igenom sin låtskatt och kommit fram till att Vi-är-på-gång-refrängen nog satt bättre än sommaren-är-kort-refrängen. Vilket ju var rätt tänkt.

"Ingen idé att krångla till det"

Och när solen så småningom rodnade och började röra sig neråt över Stockholm såg världen väldigt vacker ut. Om en månad börjar VM, här är våra män (och Kalle Svensson) och när allt börjar är det väl precis som Roland Andersson sa:

- Till slut är det 22 spelare som ska gå ut och spela en fotbollsmatch. Det är ingen idé att krångla till det.

???

Sant. Gå ut och slå bollen i mål i stället.

Alternativa lösningar kan vi diskutera efteråt.