Östlund har sina brister – men är ersättarna så bra?

FOTBOLL

Visst bjöds det på några små överraskningar i Millesgårdens konstnärliga miljö.

– Mod, var också ett ord som hördes gång på gång i eftersnacket denna sköna majkväll.

Själv väljer jag hellre nobelpristagaren William Fauilkners definition: ”Många blir modiga först när de inte ser någon annan utväg”.

Alltså: bort Eddie Gustavsson, bort Alexander Östlund! Någon annan utväg fanns knappast...

Men var det som bjöds i stället verkligen så bra?

Det svenska försvaret har under alla våra stora fotbollsframgångar – alltså från OS 1948 till och med VM 1994 – varit den stabila grund som framgångarna kunnat vila på.

Så ser det verkligen inte ut nu.

Eller rättare sagt: det kan nog göra det OM den givne står i mål och OM vi framför honom ändå lyckas pussla ihop en kurant fyrbackslinje.

Men just nu kryllar det verkligen av frågetecken.

? På målvaktssidan:

Efter givne målvaktsettan Isaksson står vi nu med två hyfsade men ändå helt orutinerade reservmålvakter som sammanlagt gjort en enda landskamp (Alvbåges 0–0 mot Jordanien i januari i år). Där skulle Bengt Andersson, med ålderns rätt och med rutin från elva landskamper 1995–96, haft den ena biljetten.

Han har hårdhet och gåpåaranda

På backsidan:

I dag finns det knappt fyra helt friska och matchtrimmade spelare till backlinjen.

En sak är att förbundskaptenerna i ”den nya tid vi lever i” (för att citera dem själva) tvingas nedlåta sig till att meddela en petning ur VM-truppen per mobilmeddelande, som nu till den sedan två år tillbaka helt ordinarie startmannen Alexander Östlund.

En annan är att man inte hittat någon ersättare.

Att, som förbundskaptenerna Lars Lagerbäck och Roland Andersson, påstå att man ersätter ytterbackskämpen Östlund med Panathinaikos-reserven Mikael Nilsson och Blåvitt-mittfältaren Niclas Alexandersson låter nämligen inte riktigt klokt.

”Salle” har verkligen sina tekniska brister, men varken Nilsson eller Alexandersson har – som ytterbackar, alltså – Östlunds kvaliteter i form av hårdhet och gåpåaranda. Alltså kan de inte ersätta ersätta honom.

Sen får Nilsson gärna vara ”vår mest funktionelle spelare” och Alexandersson gärna ”vår bäste inläggsspelare” – för att än en gång citera Lasse Lagerbäck – hur mycket som helst.

Som ytterbackar kommer de att bli överkörda på samma sätt som Micke Nilsson blev det i Portugal-EM, den turnering där han omskolades till back.

Sjukdomstillståndet i den svenska backlinjen är oroväckande: Erik Edman har inte spelat sedan 25 mars och har missat fem liga- och två cupmatcher med Rennes, Mikael Nilsson fick inte ens sitta på bänken när Roland Andersson nyligen skulle kolla honom i Panathinaikos, Olof Mellberg kom nyligen tillbaka efter skada men avstod Aston Villas match i helgen, och Petter Hansson har aldrig gjort någon glad i landslagsdress.

Återstår Teddy ”Den Alltid Pålitlige” Lucic, Blåvitts påläggskalv Kalle Svensson och den Fredrik Stenman som faktiskt etablerat sig i Bundesliga.

En bräcklig grund att bygga ett VM-försvar på.

Jag hade hellre sett Hammarbys Max von Schlebrügge och serieledande Lilleströms Christoffer Andersson på två backposter, spolat Micke Nilsson och sidleds-Daniel Andersson.

Positivt: plats för fler framåt

Att Lagerbäck och Andersson nu ändå gör ett litet avsteg från sin grundfilosofi att ta ut två man på varenda plats i laget är väl det enda positiva med den här försvarsuttagningen, ty på det sättet blev det plats för såväl Johan Elmander som Marcus Allbäck som Markus Rosenberg framåt.

Apropå mod, kan det kanske ändå passa att sluta med ett Esaias Tegnér-citat ur den dikt vars första strof slutar ”...friskt mod, I gossar blå.”

Samma strof i denna hyllningsdikt som skrevs med anledning av 100-årsjubiléet av en viss konungs dödsdag 30 november 1718 börjar nämligen:

”Kung Carl, den unga hjälte

han stod i rök och damm.

Han drog sitt svärd från bälte

och bröt i striden fram.”

Karl Svensson, IFK Göteborg, VM 2006?

Lasse Sandlin