Joe Cole kan komma att ha roligt på sin kant den 20 juni

FOTBOLL

GÖTEBORG

0-0 mot Finland, någon sa att det inte gjorde en människa glad.

Glöm det.

Ta Joe Cole, till exempel. Han måste blivit överlycklig.

Olika kuster, men samma storm. Vinden åkte med från Gotland till Göteborg, och gjorde det elakt svinkallt att se på fotboll på Ullevi. Inte för att vi fick se så mycket fotboll, det var mest en uppvisning i girighet.

Just som jag sitter och skriver (och värmer händerna) springer England B in för att möta Vitryssland på den excentriske John Madejskis arena i Reading.

De kallar det så, England B, eftersom de största stjärnorna i VM-truppen inte spelar. Rakt, bussigt, enkelt.

På Ullevi körde Sverige B ett träningspass mot Finland, men i stället för att kalla B-lag för B-lag så tryckte förbundet upp affischer med stjärnor som alla begrep inte skulle spela.

Jag har full förståelse för att publiken buade efteråt. Jag vet inte hur många de var, hur många mil de åkt, eller hur många hundra- och tusenlappar de betalt - men de fick inte vad de betalat för.

2006 börjar likna svensk fotbolls alldeles egna anti-PR-turné. Är det inte strul med tv-avtal så är det autografer som inte skrivs eller landskamper som säljs med falsk marknadsföring.

I Visby jagades tjuvkikande smågrabbar bort av vakter, i Göteborg spände man upp en presenning för att hålla supportrar borta.

Fansen kommer att hålla sig borta

Fortsätter det så här kommer förbundet inte behöva oroa sig över att hålla sina fans borta. De kommer att hålla sig borta av sig själva.

Sveriges lag består av fem-sex riktigt bra spelare och ett gäng kompetenta vattenbärare. I går vilade de flesta av de bra, och det blev - av den anledningen - väldigt mycket vatten som bars fram och tillbaka.

Sverige var träningstrött, Finland rätt bra. Roy Hodgson hade haft fyra dagar på sig att lära dem spela lågt zonspel, och det räckte. Det var tio meter mellan backlinjen och de två defensiva mittfältarna Heikkinen-Ilola och trångt som i en tornedalsbastu på Mickelsmäss. Framåt såg Litmanen ut som en finsk Lordi Cruyff, men bara första kvarten. Sedan försvann han ur matchen och hittade aldrig tillbaka.

Roy Hodgson blir nog bra för Finland.

Det fanns bra saker i Sverige också, saker som jag bockade av med glada bockar.

4Mellberg och Hansson skötte sig fint, och Erik Edman är hel.

4Linderoth och Daniel Andersson var utmärkta i varsin halvlek.

4Kim Källström visade det långa spel som är hans stora fördel framför den listigare och plottrigare Anders Svensson.

4Jag gillade Rami Shaabans sätt att sätta igång spelet.

Offensiven? Den tänker jag inte ens bedöma, utan alla dem som Lagerbäck bygger sin offensiv kring såg det ut som man kunde vänta sig.

För de flesta var det bara ett bra träningspass, med motståndare. För andra, som Lars Lagerbäck, handlade matchen om gamla problem som letade efter nya lösningar.

Som defensiven på högerkanten.

Åh, som vi kommer att prata om den de kommande två veckorna.

Det finns en fin dikt av Ragnar Strömberg, där någon pratar om en försvunnen katt och säger ungefär (fast bättre) att "det enda jag vet om katten som inte är här nu, är att det inte är samma katt som inte var här i går".

Backplatsen - inte naturligt

Så är det med landslagets högerback. Den högerback som inte fanns på rätt plats i går var inte samma högerback som inte varit på rätt plats förut (den backen är ju inte med i truppen, som bekant). Niclas Alexandersson klarar sig hyfsat i en-mot-en, men är ingen back och fick konstant problem med positionsspelet.

Det är inte naturligt för honom. När han spelar på mittfältet behöver han inte tänka, han bara står rätt. I backlinjen förlorar han koncentrationen i ett par sekunder, och är plötsligt tio meter för högt upp.

I första halvlek skrämdes inte Sverige offensivt, bollen kom tillbaka för snabbt, och fyra gånger av fem kom den till Joonas Kolkka som fick utmana Alexandersson.

Efter paus spelade Sverige bättre, höll bollen längre i anfall och kom naturligt in i en högre press. Funktionelle Nilsson fick en tacksammare resa som högerback, han kommer mer naturligt rätt i positionsspelet men kan fortfarande inte tackla. I ett fungerande lag kan det nog fungera med Niclas Alexandersson som högerback.

Om presspelet inte fungerar kommer Joe Cole att ha en rolig kväll på sin kant när England möter Sverige den 20 juni.

Å andra sidan såg inte England så vasst ut heller i går, medan Paraguay var en parodi på fotboll i onsdags.

- Och det vi såg av Sverige i dag var bara hälften av vad England kan förvänta sig i VM, sa Roy Hodgson.

Det lät fint.

Läs mer om landskampen:

Simon Bank