Vad är Sveriges problem, Lagrell?

Sportbladets Erik Niva från brassarnas lekfulla folkfest

FOTBOLL

WEGGIS

En enkel fråga från en enkel yngling:

Varför är det svenska fotbollslandslaget mer oåtkomligt än det brasilianska?

Bakom en fotbollsplan i Schweiz.

En halvmeter framför mig står Adriano och berömmer det svenska landslaget.

En meter till vänster pratar Ronaldinho en franska som märkligt nog verkar ha blivit bättre sedan han flyttade från Paris.

Några meter till höger håller Cafú hov om den unika chansen att spela en fjärde VM-final på raken.

Det är en halvtimme innan det brasilianska landslaget ska träna, och det är väldigt långt från schweiziska Weggis till både Visby och Göteborg.

I Sverige pratar de stora stjärnorna bara till massorna från ett podium nuförtiden. Det har landslagsledningen bestämt, eftersom det gigantiska intresset tydligen gör alla andra lösningar omöjliga.

Det skulle kunna vara bättre

Jag vet inte. Jag vet verkligen inte.

Det brasilianska landslaget har stjärnor som lyser betydligt klarare än till och med Zlatan Ibrahimovic.

Det bevakas av 800 journalister när det svenska landslaget följs av 80.

Ändå fungerar det alldeles utmärkt här, där de allra största spelarna själva bestämmer hur länge de pratar med vilka.

Jag vet att många tycker att det här är en patetisk diskussion, att det är futtigt av svenska journalister att gnälla över hur landslagsledningen hanterar media. Ändå kan jag inte släppa tanken på att det här skulle kunna bli roligare och bättre - för alla.

Häromdagen satt Fredrik Ljungberg och Zlatan Ibrahimovic på ett podium.

Sedan följde ett par dagar då svenskarna hörde samma sak om Zlatans pastavanor nötas om och om igen på både tv och radio. På internet och i tidningar läste vi om" Zlatans pastavanor.

Det är väl okej - men det kan faktiskt fungera på andra sätt också.

I dag är en dag då det brasilianska folket vaknar upp och kan läsa dussintals olika intervjuer med sina stjärnor. Den ena tidningen har vinklat sina frågor på ett sätt, den andra på ett annat. Den ena spelaren har pratat med en radiokanal, en annan med en tv-station.

I dag är också en dag då Ronaldinho, Kaká och Ronaldo gör nya intervjuer.

I morgon är en annan sådan dag.

lll

En annan dimension av samma diskussion.

Tydligen satte den svenska landslagledningen dessutom upp någon slags presenning för att hindra supportrarna från att se sina idoler efter matchen i förrgår.

Say what?

På de brasilianska träningarna står läktarna tätt, tätt - är det ens två meter? - inpå planen. Folk tjoar, tjimmar och stimmar - och då och då tar sig stjärnorna tid att vinka eller bjuda på en räcka high fives.

Inför träningslägret sa Carlos Alberto Parreira att det visst kunde bli aktuellt att stänga träningarna "om publiken blev störande", så det handlar verkligen inte om att sätta spexandet före tränandet.

Det är bara frågan om olika sätt att se på sin publik. Hejaramsor, jubel och mänsklig kontakt är inget som det brasilianska landslaget ser som störande.

- Det masserar vårt ego, säger Parreira.

- Att träna på det här sättet uppmuntrar oss, säger Kaká.

- All den här uppskattningen är väldigt stimulerande och motiverande, säger Ronaldinho.

Lapp på luckan inför fyspassen

I Sverige buar publiken när den inte tycker att den fått vad de betalat för under en landskamp. Här i Schweiz säljs svartabörsbiljetterna till brassarnas utsålda fyspass (!) för cirka 700 kronor.

Jag tillhör visserligen inte skaran som buar efter slutsignaler - de som går på fotboll enbart för att se stjärnor, mål och dribblingar gör det av andra anledningar än jag - men jag förstår alla dem som känner sig utestängda från det blågula landslaget.

Svensk fotboll uppför sig allt mer som en nyrik spoling, och den verkar redan ha glömt varifrån rikedomarna egentligen kommer ifrån.

Den har fått en ny kostym som den inte riktigt klara av att bära upp med stil. Just nu klär den inte alls.

Så laddar brassarna

Erik Niva