Det finns alltid spelare på gränsen

FOTBOLL

Klar risk att jag i dag skrivit Sportbladets minst lästa artikel.

Den handlar nämligen till största delen om dem som inte får vara med: bänknötarna, de aldrig inhoppande avbytarna, de som bara finns där i bakgrunden.

Och det är ju en gammal fin journalistisk sanning, att folk hellre läser om dem som deltar, än om dem som alls inte är med.

- En match på bänken är också en match, som Martin Olofsson sa, Ö-vikskillen som i söndags i Globen blev världsmästare i innebandy för femte gången men som på innebandyålderns höst - han är 30 - nu också fått finna sig i bänknötande.

Svensk landslagsfotboll har tydligen fler bänknötare än något annat land i de stora mästerskapen.

I Portugal-EM för två år sedan fick Magnus Hedman, Magnus Kihlstedt, Petter Hansson, den slitne Johan Mjällby, Erik Wahlstedt och Pontus Farnerud inte spela något alls. Bara Kroatien och Lettland hade fler oanvända spelare.

Under Japan-VM år 2002 blev Andreas Isaksson, Magnus Kihlstedt, den skadade Patrik Andersson, Michael Svensson, Tomas Antonelius, Erik Edman, Daniel Andersson och Pontus Farnerud helt utan speltid. Bara Costa Rica och Ecuador hade lika många oanvända spelare.

Vi borde vara ett vinnande lag

"Ändra aldrig ett vinnande lag!" lyder en gammal sportslogan, och med så få ändringar borde naturligtvis det svenska laget då vara ett vinnande lag. Genomgången av mästerskapsmatcherna 2002 och 2004 talar ett helt annat språk:

l Av fyra matcher 2002 vanns en enda: 2-1 mot Nigeria;

l Av fyra matcher 2004 vanns en enda: 5-0 mot Bulgarien.

Sällan har man ändrat startelvan och om det är bra eller dåligt kan bara resultaten bedöma.

Det finns alltid spelare på gränsen, och där har länge en sådan som Kim Källström befunnit sig. Kim spelade alla fyra matcherna i Portugal-EM - men ingen av dem i 90 minuter: mot Bulgarien inbytt i 77:e minuten, mot Italien inbytt i 55:e, mot Danmark utbytt i 72:a och mot Holland inbytt i 81:a minuten.

Logiskt sett bör Kim nu ha passerat det här fladderstadiet och det är väl i Tyskland i juni han ska befästa denna position.

Kim hade en riktig rökare i mål med vänstern från högerinnerposition när landslaget på måndagen tränade anfallsspel.

Plötsligt sitter bollarna

Skyttet är till att börja med som vanligt - målvakterna tar det mesta - men så småningom kommer en scenförändring.

Bänkgrannen Michael Wagner är den förste som reagerar över att bollarna plötsligt sitter i nätet bakom målvakterna.

Zlatan förstås. Elmander. Marcus Allbäck, Kim igen, Henke Larsson obeveklig, Allbäck, Elmander, Mattias Jonson, Allbäck, Zlatan igen med en elegant klack på Johan Elmanders pass, Allbäck... Marcus Allbäck är den säkraste, han bränner minst genom att satsa på precision mer än kraft.

Att Sverige tränar målskytte är ingen tillfällighet. Det här landslaget som vi möjligen tror är så farligt framåt håller på att bli tidernas mest ofarliga.

Inför Chilematchen är man uppe i 328 mållösa minuter sedan landslagets senaste: Anders Svenssons 1-0-mål mot Saudiarabien.

Landslagets bottenrekord lyder på 448 minuter och sattes 1997-98. Med början i Pär Zetterbergs mål efter 25 minuter i 1-0-matchen mot Estland den 11 oktober 1997 via 0-1 mot USA, 0-0 mot Jamaica, 0-4 mot Spanien och 0-0 mot Frankrike fram tills måltorkan slutar med Fredrik Ljungbergs 1-0-nick i 23:e minuten mot Danmark i Malmö 28 maj 1998.

Oavsett hur det går mot Chile på fredag överlever rekordet i alla fall den matchen.

Lasse Sandlin