Följ jättematchen direkt

Sportbladet.se:s Marcus Leifby följer Tyskland-Turkiet

FOTBOLL

BERLIN.

Glöm Basel, gott folk.

När Tyskland-Turkiet brakar samman i kväll finns det en plats på jorden som kommer att koka mer än alla andra.

Nämligen Berlin.

Jag är på plats i Tysklands huvudstad, där det bor 130 000 turkar, och följer semifinalen och festen direkt från Brandenburger Tor.

Häng med! Det blir inte mycket hetare än så här.

Ni som vill följa matchen får kika in i sportbladet live för att få matchdetaljer.

Er man på plats i Berlin kommer att skildra fansen på plats i Berlin.

22.58

Lyckan total. Inte så mycket scheisse här längre. Tyskarna till final och barägarna gnuggar händerna. Turkiet gör en bragdmatch igen men det ska inte gå, det ska inte...

22.48

När tyskarna avgjorde matchen dog inte bara Turkiets hopp. Även min internetuppkoppling föll livlös till marken.

I Berlin flödar ölet och stämningen är overkligt hög. I alla fall hos alla med synthtofs på huvudet.

Nu blir Berlin en jättefest. Om jag överlever återkommer jag med bilder och inlägg om en liten, liten stund.

22.05

Och bilden är tillbaka. Stort jubel här. Hos er också?

Dessvärre kan jag nog lova att synthtofsen inte lär göra samma sak... komma tillbaka alltså...

Angela Merkel, den tyska förbundskanslern, sitter på VIP:en och myser med UEFA-basen Michel Platini. Vid en snabb titt såg det ut som om det var den gamle moderaten Ulf Adelsohn som satt till vänster om kanslern.. men han är väl inte så het längre?

22.00

Och där försvann bilden. Vilket fiasko. Blev ett jäkla liv här och jag trodde för en sekund att det hade blivit mål... eller kanske straff.. men det var bilden som försvann.

Får rapporter om att samma sak hänt hos er hemma i Sverige – eller var ni nu befinner er...

Det finns bara en sak som gör tyskar så irriterade som när en fotbollssändning avbryts.

Det är varm öl och skitsnack om synthtofsen. Sånt ska man inte tala illa om här...

21.55

Mycket Tyskland nu – ligger på för ett 2-1-mål. Skulle Turkiet klara hålla undan och kanske till och med avgöra det här så är det ju en bragd utan dess like.

Det är ungefär som om Sverige skulle slå Tyskland, ett ordinarie Tyskland, utan nio spelare.

Sverige slå Tyskland utan Fredrik Ljungberg, Johan Elmander, Tobias Linderoth, Niclas Alexandersson... ja, ni hajar...

Ofta...

21.48

Tyckte precis jag såg Özz Nujen här men jag måste sett fel.

Grymt ställe det här. En stor sandstrand mitt inne i betongen i Berlin. Sand mellan tårna, paraplydrinkar och bra stämningen under en klarblå, varm och skön himmel.

Andra halvlek är igång, jag ska pulsa ut i sanden och kolla runt lite. Turkarna ledde ju med 1-0 och det jublet spred sig i sommarnatten här i Berlin och hördes lång, lång väg.

Tung tysk – och typiskt tysk – kvittering bara minuter senare. Matchen lever i alla fall!

Oavsett, oavsett tysk eller turkisk seger i kväll, kommer det bli en helt galen fest i natt. Jag ska bevaka, skriva, sova några timmar och sedan dra tillbaka till Wien för Ryssland-Spanien i morgon.

Det är rätt många turkar här inne på stället som kanske rymmer några tusen. Det är gigantiskt. Bra stämning också, än så länge...

21.40

Ojojojoj... äntligen har jag hittat ett ställe där jag kan se matchen, få sand mellan tårna och dansa runt med glada (än så länge) och fulla (förmodligen sen 13-tiden igår) tyskar.

Befinner mig alltså på BundespresseStrand – ett gigantiskt uteställe ett stenkast från den där överbefolkade Fan Mile:n. Snackade med tre snutar, alla tipsade om det här stället... Ett snuthak alltså, alá Blue Oyster-bar... kanske. Mitt sällskap styrker den... ah, det var inget.

Har fått sällskap av de här två killarna – Richard och Philipp. Efter två sekunders fotbollssnack har de i stället gått in på att jag borde åka tillbaka till Berlin på semester. De ganska intresserade av att visa mig Berlin nästa gång jag kommer hit på semester... jag får fundera på den, tror jag...

21.28

Sen är det ju inte alla som bryr sig om fotbollen.

Vissa jobbar ju också.

Som den här killen. Han har redan fyllt en hel kundvagn med tomglas och såg hur glad ut som helst.

Enda gången han surnade till var när en tysk, full som en örn, sparkade sönder ett tomglas mot en trottoarkant.

Då spottade han och svor en ramsa som jag inte ens vill veta vad den betydde.

Fotbollen förbrödrar. Ibland.

21.22

Har tjatat mig in på Bundespressestrand ett stenkast från Brandenburger Tor. En stor sandstrand mitt i stan. Fullsatt förstås. Vad fan är en Fan Mile när det finns en stor beach. Badbrallorna tyvärr kvar i Wien...

20.55

Brandenburger Tor är inte bara fullt med fans. Det är FÖR fullt. Nu har polisen stängt av supporterområdet, det så kallade Fan Mile, för fler människor. 150 000 pers är max, minst så många svettas där just nu.

20.22

Lite drygt 20 minuter kvar till matchstart nu – och det är fullständigt kaos här i Berlin.

Är det några som vet hur man går man ur huse för att kolla på en fotbollsmatch så är det tyskar.

Och är det några som vet hur man super halvt om halvt ihjäl sig samtidigt, gör bort sig i groteska punkfrisyrer och slår sönder glasflaskor samtidigt så är det tyskarna.

Har precis gått en av de stora... nej, gigantiska paradgatorna (användes flitigt av Hitler i ett helt annat syfte) upp mot Branderburger Tor tillsammans med tusentals, och åter tusentals fans. Turkar och tyskar. Tjejer och killar. Fulla och nyktra. Mest fulla dock. Unga som gamla.

Oavsett hur det går i kväll kommer det bli fest. Och kaos. Lita på det.

19.30

Myndigheterna i Berlin räknar med att en halv miljon människor, och en rosa Sportbladet-krigare, kommer att rumla runt i fansens kvarter inför och under matchen.

I Berlin har man öppnat upp Fan Mile, ett område mitt i Berlin där matcherna visas på storbildsskärmar, som var väldigt populärt under VM här för två år sedan.

Skulle det bli turkisk seger här i kväll, då kommer Berlin att explodera.

Det finns nämligen inga fans, jag lovar faktiskt påstå det, som är så bra på att fira en seger ute på gatorna.

Eller hängandes på en biltuta – ut genom en fönsterruta.

Så här såg det till exempel ut i Nürnberg efter den makalösa vändningen mot Tjeckien...

http://www.youtube.com/watch?v=e_4qhaYEbcs

19.15 KRÄVS ETT MIRAKEL

Turkiet har tagit sig till semifinal genom tre mirakelmatcher.

Foto: FOTO: GETTY IMAGES
När Turkiet satte 3–2 mot Schweiz på övertid firade spelarna målet som om det inte fanns en morgondag.

I kväll krävs det en till om det ska bli final.

Och ingenting är ju omöjligt... är det någon som tror just på den klyschan så är det väl turkarna...

Ni minns kanske hur det har gått för Turkiet så här långt?

För er som gör det, grattis, för er som inte gör det så kommer det en snabb resumé här.

Först tokspö mot Portugal 0-2. Ridå.

I den livsavgörande matchen mot Schweiz, på en dyngsur och vattensjuk plan, hamnar Turkiet i underläge i första halvlek. Kvitteringen kommer kvarten in i andra halvlek och avgörandet, genom Arda Turan, på tilläggstid. Galet.

I den helt avgörande gruppspelsmatchen mot Tjeckien hamnar turkarna i underläge – 0-2. När Plasil gör 2-0 för Tjeckien i andra halvlek ska allt vara avgjort. Men glöm det. Under den sista kvarten av matchen vänder Turkiet 0-2 till 3-2, får mäktiga Jan Koller att stortjuta och tar sig till kvartsfinal. Om matchen mot Schweiz var galen så... Det här var... ja just det, det var ju en kvartsfinal också.

Kroatien avgör kvartsfinalen när Ivan Klasnic gör 1-0 med en ynka minut kvar av förlängningen. En ynka minut. Kroatien firar och de turkiska fansen tror inte sina ögon... Den känslan håller i sig hela kvällen. Semih Sentürk kvitterar direkt på avspark och tar matchen till straffar – ett straffdrama som Turkiet till slut vinner med 3-1.

Och här är vi alltså nu. På vägen har Turkiet tappat spelare efter spelare. Skador och avstängningar... och i kväll, inför landslagets kanske viktigaste match någonsin, då står han där, tränaren Fatih Terim, med 14 tillgängliga spelare.

Framför sig har laget ett berg att bestiga. En tysk ångvält att stoppa.

Jag tror det... jag hoppas att det... Tyskland vinner med 3-0. Men jag hoppas, jag hoppas på den ”lille” i kväll.

19.00

Foto: Marcus Leifby

Hade en trevlig taxiresa in från flygplatsen med turken Yavuz.

Även om vi inte förstod varandra för fem öre så snackade vi ändå om kvällens match.

Yavuz förklarade, tror jag, att han tror på tysk seger i kväll... hur kan man annars förklara hans finaltips ”Deutschland-Russia”...

18.45

Ein, zwei, drei... Och så var man helt plötsligt ein Berliner.

Det är här det händer i kväll gott folk.

Sportbladet.se är på plats för att följa Tyskland-Turkiet – på Brandenburger Tor och i stadsdelen Kreuzberg – i Berlin!

Visst, själva matchen spelas i Basel men Tyskland-Turkiet, den ska man uppleva här.

Hela Berlin, som är varmt i dag, riktigt varmt, bubblar av förväntningar och den här kvällen kan bli precis hur galen som helst.

Anledningen? Jo, det bor lite drygt 130 000 turkar här.

130 000... Det är lika många turkar som det finns invånare i till exempel Uppsala.

I hela Tyskland uppgår siffran till strax över två miljoner, om jag är rätt underrättad.

Räkna med att det kommer att bli drag här i kväll – och vi är förstås där för att följa festen... som förhoppningsvis inte spårar ur.

Ska strax lämna hotellet för att dra ut på stan och kolla läget.

Knivvästen och kevlarhjälmen ligger kvar hemma i Stockholm så... håll en tumme för mig, är ni snälla.

JUST NU: Chatta med Simon Bank

Marcus Leifby, 30, född och uppvuxen i Älmhult, Småland, och kom till Sportbladet sommaren 2006 efter studier i Ljungskile.

Meriter: Har punktmarkerat landslaget sedan 2007 och följde hela EM-slutspelet på plats i Schweiz och Österrike. Rapporterar direkt från landslagets träningar, presskonferenser och matcher på plats. Och kanske lite till.

Egen karriär: Torpedforward med hockeyfrilla och CCM-hjälm i Diö Goif i början på 90-talet. Ettrig ytterback i Älmhults IF och Kållereds SK i div 3 under 2000-talet. Skorna på hyllan sedan två år.

Favoritlag: Roma, Tingsryds AIF.

Synpunkter? Åsikter? Mejla Marcus!

ARTIKELN HANDLAR OM