”Sundhage tar sitt lag och springer rakt över Sverige”

Sportbladets krönikör Simon Bank om kvällens match

FOTBOLL

WOLFSBURG. Pia Sundhage mot Thomas Dennerby, USA mot Sverige, en mentalitet mot en helt annan.

Båda lagen kommer att stå upp efteråt.

Jag hoppas bara att Sverige gör det med stoltheten kvar.

Sportbladets krönikör Simon Bank.

Har ni tid med en liten barndomsbetraktelse?

Fint:

När jag var liten, femton-sexton år sådär, tillbringade jag ett par somrar på europaturné med ett amerikanskt fotbollslag. Det var en sån där ambulerande jätteorganisation som lät medelklassungar åka runt och spela turneringar i Europa, och jag fick lifta med.

Vad vi sysslade med var förstås inte bara fotboll, utan väldigt mycket annat. Det var både tjejer och killar i den där organisationen, jag minns särskilt en väldigt lång tjej som var lite förtjust i mig. Nån kväll gick vi på disco, och under någon av tryckarna på slutet viskade jättetjejen i örat på en liten, svensk femtonåring:

– This is gonna be our song. Det här kommer att bli vår låt.

Jag blev mest livrädd, men det är inte därför jag berättar det.

Jag berättar det för att det finns inget som är mer amerikanskt än att berätta stora historier i förväg, alldeles oavsett om det handlar om kärlek eller fotboll.

Öqvist – en uppvärmd greyhound

I kväll spelar Sverige mot USA i en VM-match som inte avgör annat än vilket motstånd man ställs mot i kvartsfinalen. Lotta Schelin går runt och känner på en krånglande ljumske, Josefine Öqvist hoppar runt och ser ut som en uppvärmd greyhound, och Thomas Dennerby har chansen att rotera sin trupp åtminstone ett halvt varv.

I går, på träningen, spelade Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist tillsammans på innermittfältet. Caroline Seger är ju avstängd, men även om Sverige tappar lite kvickhet då så behöver inte det vara ett stort problem mot just USA. Det är inte på innermittfältet som Pia Sundhage har sina starkaste vapen.

Hon har dem längst fram, hon har dem i backlinjen – och hon har dem i 22 huvuden som redan hunnit bli världsmästare hundra gånger.

Lagen som möts i kväll har båda svenskar och hammarbyare som tränare, men i allt annat är de diametralt olika.

För USA är guld en tänkt tanke, en outtalad självklarhet. Sveriges spelare har satt en ära i att konsensusrabbla ramsan ”minst kvartsfinal” så fort som någon vågat fråga om målsättningar.

USA kommer till VM under sloganen ”Pressure makes us”, pressen skapar oss, medan Sverige försöker undvika press på alla sätt som tänkas kan.

Det är två mentala system som krockar i Wolfsburg i kväll, lika mycket som något annat.

Caroline Seger – som alltså är avstängd – pratade om det i går.

– Det är bra att ha sett det inifrån, sa hon. Ser man dem då, i vardagen, så vet man att de inte alltid är så säkra. De måste ju tro på sig själva, det är bara vinna som räknas och de behöver bara en liten puff för att växa hur mycket som helst.

USA har redan växt i VM, en vinst mot Sverige skulle få dem att växa lite till.

Och det tror jag ju att de får.

USA vill – och borde – vinna

Jag kan, om jag ska vara ärlig, inte hitta ett enda argument som talar för annat än att Pia Sundhage tar sitt lag och springer rakt över ett Sverige som saknar Seger och har en semiskadad Schelin. USA borde förstås kunna ta det lugnt, men den sortens halvlösningar finns inte i deras DNA. De vill vinna, och de borde göra det, med eller utan Abby Wambach.

Det kan de få göra också, allt jag begär är att Sverige får med sig något ur matchen också.

Jo, vi kan ju önska oss att Lotta Schelin äntligen får göra mål, eller att Josefine Öqvist krigar sig till en plats – men det är inte det viktigaste.

Först och främst handlar det ju om att behålla den defensiva organisationen som var så imponerande mot Nordkorea; Therese Sjögrans klokskap, balansen på innermittfältet, det hårda jobbet av anfallarna. Om Sverige lyckas med det så kommer de också att lyckas med det som verkligen betyder något:

Att ha känslan kvar.

De två första matcherna i VM har gett ett rätt osäkert Sverige en känsla av att de är med i VM, att de har något att komma med, att de är ett bra lag på riktigt. Om den känslan överlever ett test mot laget som är bäst i världen på självförtroende och nästan bäst i världen på fotboll så kan Sverige lyfta mot en kvartsfinal och fortfarande tro på något mer.

Vi vet redan att det här laget kommer att dansa vidare.

I kväll får vi veta till vilken sång de gör det.