Bank: Två lag som kämpar mot den vackra fotbollens nostalgi

”Det skadar inte att försöka”

FOTBOLL

PORT ELIZABETH. När en holländsk stjärna stolt säger att hans lag ”spelar som tyskar” vet man att något hänt.

Dagens fråga:

Är Holland tyskt nog för att slå Brasilien?

Foto: Foto: AP
VINNA VACKERT Brasilien har fått kritik för att de spelat för tråkigt. Men förbundskapten Dunga tar inte åt sig. ”Jag tror det blir en vacker match” , säger han.

Det blåser i Port Elizabeth. Vinden kommer in från bukten och dyker hela vägen ner i grytan på Nelson Mandela-stadion.

Underlaget är uselt, tränarna trängda, Dunga är dunderförkyld. Cruijff säger att han inte vill betala för att se matchen, och holländske förbundskaptenen Bert van Marwijk hävdar att både totalfotbollen och sambafotbollen är historia.

Så.

Har vi snackat ner den här matchen tillräckligt nu?

Herregud, Holland ska möta Brasilien i fotboll, i en VM-kvartsfinal, och inför avspark har det låtit som att det är en träningsmatch mellan Ljungskile och Öster. I förhandssnacket har inte Lucio ställts mot van Persie och Maicon mot Kuijt. Brasilien har ställts mot Socrates, Holland mot Cruijff i någon form av nedvärderande nostalgi.

I en föränderlig fotbollsvärld håller två lag på att förändras, det är inget märkligt i det (det var förresten Rafael van der Vaart som sa det där om tyskheten). Men om 90 eller 120 minuters eftermiddagsfotboll kommer ett av dem att ha tagit ett steg till mot acceptans, medan ett annat får åka hem och slå ner blicken på flygplatsen.

Festen 1994

Det finns en myt om att folket i Brasilien hellre vill se vacker fotboll än vinnande fotboll. De vill helst av allt vinna (trots allt så möttes guldlaget 1994 av fest när de kom hem, medan hjältelaget 1982 möttes av kritik), men om de nu ska förlora så vill de göra det på ett sätt som får dem att känna sig som vinnare ändå.

Det är där insatsen i Dungas – och, för den delen, van Marwijks – spel finns.

Brasilien är, förstås, favorit. För spelarkvalitén och den trygghet de har i sitt system, med de där dubbelfemmorna framför backlinjen och en fritt anfallande tridente med Kaká, Robinho och Luis Fabiano.

De mötte ett glittrande Chile och glänste. Nu möter de ett grått Holland, och det kommer att ställa helt andra krav.

– Jag tror det blir en vacker match, sa Dunga igår. Två lag som kommer att anfalla.

För Brasilien behövs inga speciella strategier. De saknar Elano (som varit blek hittills), de saknar Ramires (som är avstängd), och det är

inte helt säkert att Felipe Melo kan spela heller. Oavsett vilket förändrar det inte sättet Brasilien spelar på.

Det blir det vanliga 4-2-3-1, med samma starka försvarshjärta och samma anfallsvapen.

De vet att Maicon kommer att få stanna hemma mycket mer än vanligt, eftersom han möter en Dirk Kuijt som kan löpa lika mycket och snabbt som honom. Men de vet också att Holland har en ömtålig backlinje som de kommer att spela hål i ett par gånger, särskilt om Kaká tar ett litet formsteg till.

Brasilien kommer att göra mål. Alltså måste Holland också göra det.

Den som slank in på Brasiliens presskonferens i Johannesburg i söndags fick en liten ledtråd om hur det skulle kunna gå till.

Sprickor i fasaden?

Brasilien har legat på läger i Sydafrika längst av alla lag i VM, Dunga har enat truppet inifrån och ut, mot omvärlden och yttre fiender. Han har fått spelare som Maicon och Kaká att prata om att det bara är vinst som räknas, och att det inte spelar någon roll hur det ser ut. Men finns det några sprickor i fasaden? Några små orostecken och glidningar?

När Gilberto Silva satt bakom ett podie i söndags begärde Marta Fischer ordet. Hon är ackrediterad för fransk press och undrade, rätt vasst, hur det kom sig att laget hela tiden pratade om hur enat och solitt det var, samtidigt som de konsekvent undvek att spela upp på vänsterkanten. Svaret var inte hälften så intressant som den som ställde frågan.

Marta Fischer är ju inte bara här som medierepresentant. Hon är dessutom vänsterbacken

Michel Bastos agent.

Bastos vs Robben

Ingen vet riktigt hur Bastos ser på sin roll i laget, om han är missnöjd eller frustrerad. Däremot är det rätt enkelt att förstå att det är på hans kant som Braslien är sårbart.

Bastos spelar mittfältare i Lyon till vardags, och han är VM:s i särklass mest enfotade spelare. I eftermiddag möter han Arjen Robben, som inte bara älskar att skära in på insidan om en vänsterback – utan dessutom är bäst i världen på att göra det.

Det kanske inte kommer att vara varken totalfotboll eller samba när de springer in i varandra i eftermiddag.

Men jag vill inte missa det för allt i världen.