”Har jag massa vänner tappar jag koncentrationen på fotbollen”

Bangura om varför han bara vill ha Teteh som vän

FOTBOLL

Mohamed Bangura gör avkall för fotbollens skull:

Han vill inte vara utomhus.

Han vill inte vara hemifrån mer än någon timme.

Han vill inte ha någon annan vän än Teteh.

– Har jag massa vänner och börjar promenera i skogen med dem tappar jag koncentrationen på fotbollen, säger han.

Foto: Sara Ringström
Mohamed Bangura har inte tid för något annat än fotboll.

En bulldogvalp nojsar med en ettårig tjej i solhatt. En tjej med ”1891” tatuerat på handleden ligger ner i gräset, hon kisar för solen. Det luktar vårkänslor och sommarmorgon.

Det enda som stör scenen är Teteh Bangura. Han ligger också i gräset och blundar, men stönen tyder på att han har ont. Tro fan det. Nyss glidtacklade Mohamed sin anfallspartner, nu vägrar han be om ursäkt. I stället går han fram och sparkar Teteh i ryggen. Nytt stön. Medan Mohamed joggar mot lagkamraterna lyfter han underarmarna och fäller händerna framåt i den internationella gesten för ”du filmar!”.

Tonen mellan dem framstår som rivaliserande, närapå elak, men en halvtimme senare förmildras allt. Mohamed sitter bredvid Teteh i klubbstugan på Karlberg. De trivs bredvid varandra, de är som ler och långhalm, som bulldog och ettåring.

Vill inte vara utomhus

På ett par meningar beskriver Mohamed hur dåligt just den träningsscenen representerar hans övriga liv. Det finns knappt en likhet. Det är som finn-fem-fel:

Han gillar Teteh.

Han vill inte vara utomhus.

Han hänger inte med någon annan person.

Han utsätter sig aldrig för vårkylan.

Han blir blyg när folk tittar på honom.

Är du aldrig utomhus?

– Jo. När vi tränar kan jag vara ute i solen. Men mestadels är jag inne. På sommaren också. Bara någon gång går jag ut och spelar bowling. Då är det jag, min fru och Teteh.

Det här är tiden när svenskar tar över parker och uteserveringar. Vad tänker du om det?

– Att det är bra, men inte perfekt ute. Ibland blir jag lite kall på träning, men i dag klarade jag mig.

Är du aldrig utomhus och joggar?

– Nej, när det kommer till träning har jag speciella metoder. Och att gå ut, som folk gör för att ta en kaffe, det är jag inte van vid. Jag är hellre hemma och spelar playstation.

”Ingen som åker till en sjö”

Du får inte nog med syre.

– Det får jag visst. Jag öppnar fönstret.

I svenskan talar man om ”styrkande skogspromenader”. Tar du någonsin en?

– Ånej. Det gör jag inte.

Har du varit i en svensk skog?

– Nej. Hur ska jag säga? Kanske kommer jag vänja mig vid det här en dag och bli en sådan som åker till en sjö.

Du har varit här ett år. Är inte det dags nu?

– Jo, men det kan bero på att jag inte har så många vänner. Kanske om jag hade det skulle de säga ”nu går vi dit, sedan går vi dit, sedan går vi dit”. Då hade jag sagt ”ja, kom igen!”.

Du kan nog fråga vem som helst i Solna om de vill gå i skogen med dig.

– Ja, absolut. Om jag absolut vill kommer alla säga ”ja, nu går vi”. Till och med om jag inte känner den personen.

Längtar du efter mer vänner i Sverige?

– Jag har vänner, men inte sådana som frågar om jag vill ta en promenad. Och det är ändå så att om jag är ute för länge tänker jag ”jag vill gå hem nu”. Jag får hemlängtan.

Har du någon annan än frun och Teteh du hänger regelbundet med?

– Nej. Det är kanske därför jag gillar hemmet.

Du hittar inte nya vänner om du bara sitter hemma.

– Nej, men jag vet inte hur man träffar andra kompisar. Det är bra med vännerna jag har. Vi kan resa ihop. Och jag tror inte det är svårt om jag verkligen vill ha svenska vänner. Men det kan bli svårt att ha kvar dem.

För att du lämnar Sverige en dag?

– Nej, men har jag massa vänner och börjar promenera i skogen med dem tappar jag koncentrationen på fotbollen. Då får jag ingen tid att vila. När jag är hemma vilar jag hälften av tiden.

Älskar dansprogram

Ser du fortfarande på de larviga dansprogrammen annars?

– Ja. So you think you can dance. Wouh! De är min favorit! När det sänds är jag lycklig.

Varför tävlar inte du i något dansprogram i Sverige?

– Jag? Jag är för blyg.

Kom igen. Du är den minst blyge spelaren i AIK.

– Det är konstigt, för jag är inte blyg framför tusentals personer på Råsunda. Men när det kommer till dans så... hur ska jag säga... (Mohamed klappar händerna och tjoar i en oläsbar gest). Nej. Det går inte. Jag dansar bara på partyn. Då bryr jag mig inte.

Med din vänskara blir det små fester. Tre personer låter inte så kul.

– Nej. Det är stora fester. Om du inte tror mig får jag ringa så kan du komma dit och se.