”Som att kasta ut en amerikansk fotboll”

Sjögren: Fegt är ordet som sammanfattar derbyt Se derbymålen i Sportbladet News

FOTBOLL

Det går att lösa allt med gips, lite färg och ett leende tänkte Friends Arena och målade derbygräset grönt.

Sedan skickade arrangören ut en amerikansk fotboll och sade lycka till.

Tyvärr för AIK:s del vågade de inte plocka in den i famnen och löpa med full kraft mot Djurgårdens försvarsblock.

Patrik Sjögren.

Det var så det såg ut, framförallt i första halvlek. Det så bespottade underlaget gjorde att bollen såg ut att vara cylinderformad, om inte till och med fyrkantig, när den hoppade omkring framför Djurgårdens uppställda defensiv.

Vi har ägnat hela veckan inför derbyt åt att klaga på underlaget på Friends Arena som ser ut som om alla bilar från raggarveckan i Västerås bränt in och gjort åttor inne på gräset. Men det betyder också att alla spelare var mycket väl införstådda med vad som väntade dem. Då är det bara att anpassa sig.

En enda vinnare

Trots det tog AIK hand om bollen hela första halvlek utan att egentligen våga ha den. Spelarna turades om att slå den ifrån sig av rädsla för en otäck studs istället för att suga in den, ta kontroll över förutsättningarna och försöka göra något konstruktivt.

Just det tryckte tränaren Andreas Alm på i paus och det blev genast bättre. Efter noll målchanser i första halvlek räknade jag till fem under den första kvarten av den andra. AIK:s verkliga klasspelare visade då också hur en leråket ska bemästras.

Alexander Milosevic spelade upp bollen till Henok Goitom som via en klack från Kennedy Igboananike nådde Nabil Bahoui. Ett iskallt avslut senare var det 1-0 och en oturlig styrning från Per Karlsson senare var det 1-1. Hur AIK sedan inte lyckades avgöra i slutet kan inte ens grässkötarna svara på.

Det här var AIK:s match att förlora och Djurgårdens att vinna. Om hemmalaget vågat även i första halvlek hade de vunnit det här. Nu slutade det 1-1 och när röken lagt sig återstod egentligen bara en segrare. Malmö FF.

Derbyt sammanfattat: Fegt

Djurgården kommer att kriga sig kvar men har andra saker att fundera över. Det känns fortfarande oklart vad klubben vill med sitt fotbollslag ur ett långsiktigt perspektiv. AIK har sin blå linje men allsvenskans blåränder kastar omkring och experimenterar med en Per Olsson på sidlinjen som inte direkt skriker Djurgården i sitt uttryck. Samtidigt undrar alla hur ekonomin egentligen mår. Det känns kort sagt som lite på chans alltihop.

Jag hade gärna sett att klubben redan tidigare bestämt sig för att ge Simon Tibbling chansen i den position han vill ha för att bygga sin närmaste framtid kring honom. Om inte annat att för att sedan kunna rädda ekonomin med honom.

AIK har gett sina offensiva klasspelare i Henok Goitom och Nabil Bahoui fria tyglar men ingen av dem når ändå riktigt upp till MFF:s Markus Rosenbergs form. Han såg mer eller mindre på egen hand till att vända 0-2 till 3-2 mot Örebro och skjuta MFF ett stort steg mot SM-guldet.

Malmö har greppet om titeln men Champions League-spöket återstår. Ett kvalspel som kommer kosta energi, rikta om fokus och eventuellt störa rytmen. Vi har sett guldaspiranter falla ner i den fällan tidigare.

Det är AIK:s hopp och chans. Vågar de ta den fullt ut håller jag det fortfarande inte omöjligt att allsvenskan lever hela vägen till den sista omgången. Men de har inte råd att fega bort 45 minuter av varje match.

Fegt är ordet som får sammanfatta det här derbyt. Överhuvudtaget undrar jag var känslorna var? Där kan varken AIK eller Djurgården i alla fall skylla på gräset.

ARTIKELN HANDLAR OM