”Djurgår´n - seriens största showlag”

Sportbladets Stefan Alfelt: Laget som vågar vara offensivt

FOTBOLL

TRELLEBORG

Jag hade rätt kul på Vångavallen i går.

Men det var tack vare spänningen och växlingarna i matchen och inte för att det var två lag som satt artisteriet i högsätet på planen.

Ett gäng av Sportbladets fotbollsskribenter gjorde i går kväll var sin lista på allsvenskans lag i rolighetsordning och så räknade vi samman resultatet.

En enda sak var vi så gott som helt överens om - att Djurgården är Sveriges just nu mest underhållande fotbollslag.

Foto: MATTIAS CARLSSON
OFFENSIVA DJURGÅRDEN Förlustfria raden blir allt längre - och det med anfallsglad fotboll. Djurgården fortsätter fira triumfer i allsvenskan.

Djurgården var ett fantastiskt roligt och effektivt lag i superettan förra säsongen. Sören Åkerbys offensiva 3-4-3-systemet skapade mängder av målchanser som också utnyttjades i hög grad.

Så kom verkligheten i fatt det roliga när motståndet blev allsvenskt och så mycket tuffare - trodde man.

Djurgården inledde serien halvknackigt, trebackslinjen byttes till en traditionell rak fyra, men farhågorna om att Djurgården skulle bli tråkigt kom på skam. Efter nio raka matcher utan förlust har Djurgården visat att man även i allsvenskan kan bjuda på en nyskapande effektiv och samtidigt underhållande fotboll.

Gamle Stefan Rehn är fullständigt briljant och egentligen landslagsmässig bara man struntar i att kolla hans födelsedata. I går saknades Agbar Barsom och Stefan Bärlin, två viktiga kuggar för speeden i anfallsspelet. Ändå bjöd Djurgården på en ny show mot det Göteborg som för bara några omgångar sen nämndes som ett nytt blåvitt storlag på väg att göra avstamp ut i Europa igen.

Mycket ängslighet i allsvenskan

Djurgården har vågat att tro på sin offensiva idé som man fullföljer även om vissa justeringar gjorts under resan. Annars är det mycket ängslighet i allsvenskan.

Två av vårens roligaste lag att se har varit Elfsborg och Malmö men hur kul klarar dessa att vara utan Anders Svensson och Zlatan Ibrahimovic? Vi får en antydan i kväll när Malmös tränare Michael Andersson väljer att helt ställa Zlatan utanför truppen i vad som annars skulle ha blivit hans sista match innan flytten till Ajax.

På topp får i stället rookien Marcus Rosenberg och mittbacken Jörgen Ohlsson försöka att stångas mot Halmstads täta försvar. Jag kan förstå Michael Anderssons psyklogi i detta för publiken trista val, genom att peta en stjärnan motiveras de andra och det handlar ju bara om en match, Zlatan är ju borta efter den i vilket fall som helst.

Samma gamla Trelleborg - igen

Fast på Canal+ gnuggar man nog inte händerna av glädje precis. Det var väl just för att det var Zlatans avsked som matchen bröts ut och blev veckans match i tv.

Danske tränaren Ole Mörk kom till Trelleborg med ambitionerna att skapa ett spelande lag. Även om jag verkligen försökt att se vad denna positiva förändring som så många ansett vara fel därför att TFF inte skulle ha spelarna till det, så har jag faktiskt inte kunnat upptäcka den.

Rätta mig om jag har fel men har inte Trelleborg spelat likadant i år som man gjort varje år? Med den skillnaden att man tappat sitt stabila försvarsspel och bjuder på hur många chanser som helst. Är det något som sker bara för att en tränare säger att han vill att hans lag ska spela roligare?

Sportbladets ranking av allsvenskans roligaste lag

Stefan Alfelt