Andreas borde tänka sig för både en och två gånger

FOTBOLL

Alla har vi våra favoriter. Inget fel i det.

Men när Parmas tekniske direktör Arrigo Sacchi, Signor Arrogant i egen hög person, låter meddela att han vill köpa Andreas Andersson, så tycker jag att Andreas ska tänka sig för både en och två gånger.

"Biljardbollen från Fusignano" har förstört större spelare än Andreas, och som en gammal ikon i Parma-fotbollen lär Sacchi allt få hållas med sina idéer.

Eller som Jesper Blomqvist, då i Milan, sa inför säsongen 1997-98, då Fabio Capello skulle ta över efter Sacchi:

- Kanske att där finns en gnutta mer utrymme för det personliga initiativet och fantasin. Litet mer än hos Arrigo Sacchi.

Att Sacchi ändå får härja fritt i Parma, sen december förra året som teknisk direktör, trots att han i februari 2001 hoppade av tränarjobbet efter bara tre veckor, beror på gamla meriter.

Sacchi kom 1985 till Parma i Liga C efter att tidigare ha tränat ungdomar i Cesena, reserver i Fiorentina och Riminis Liga C-lag. Redan första året förde han Parma till serieseger.

Sacchi jagar billiga men effektiva spelare

Karriärrycket kom året därpå, då Parma besegrade Milan i cupen och Silvio Berlusconi fick ögonen på honom, vilket innebar att Sacchi sen tränade Milan i fyra år framåt, att man 1989 vann italienska ligan och sen Europacupen två gånger.

Nu har Sacchi tydligen satt upp en önskelista på tänkbara inköp sen klubben först fixat ekonomin genom att sälja av ett antal attraktiva spelare, typ den Marco Di Vaio som gjort 19 mål under säsongen, och i stället inhandla billiga men effektiva schackpjäser.

Det blev inget mål för Andreas Andersson mot Kalmar på Fredrikskans, det blev i stället AIK:s tredje raka oavgjorda, men Andreas klack fram till Per Nilssons drömläge var ändå en av matchens prestationer.

På sex allsvenska omgångar har Andreas gjort fem mål, lika många som han gjorde totalt under sina proffsår, 1997-99: ett mål på 13 matcher i Milan, fyra på 27 i Newcastle.

Så en sak har Arrigo Sacchi ändå rätt i: att Andreas nu är mer mogen för Italien än förra gången.

Hammarbys poäng välförtjänt

Om den oavgjorda allsvenska måndagen kan i övrigt sägas:

att Halmstads kvittering mot Hammarby kom mycket välförtjänt, även om slumpen spelade in med Max von Schlebrügges utsträckta ben som styrde in 2-2;

att Landskrona, obesegrat efter sex omgångar, utan snack är Vårens Lag.

att Bálasz Rabóczki, Norrköpings målvakt, måste vara värd varenda forint Tommy Wisell & Co lagt ut på honom. Däremot är Bálasz inte förste ungrare i allsvenskan, utan den pionjären hette Gabor Szanto och spelade 1987 tolv allsvenska matcher för Elfsborg utan att speciellt ha fastnat i minnet.

Till sist, apropå gårdagens drapa om Elfsborgs långa matchsvit utan 0-0-matcher sen allsvenska comebacken 1997.

Den obrutna kedjan har en svag länk, fjolårets möte Elfsborg-Örgryte, som stod 0-0 efter 90 minuter, men där ordförande Lagrell och hans förbund efter papperstrasslet i "Fallet Johan Karlsson" ändrade resultatet till 0-3.

Vilket inte bara räddade Elfsborgs 0-0-svit utan också, något som Magnus Börjesson meddelar i mejl, gav Örgrytes interna skytteliga detta originella utseende:

1) Christian Hemberg 6 mål,

2) Jeffrey Aubynn och Joachim Karlsson 5 mål,

4) Patrik Elmander och Martin Ulander 4 mål,

6) Johan Anegrund, Patrik Fredholm och Lars-Åke Lagrell 3 mål.

Säkert herr ordförandens främsta aktiva merit någonsin.

ARTIKELN HANDLAR OM