Sanningen från VM går igen även i allsvenskan

FOTBOLL

Ju kortare tid man har bollen, ju oftare vinner man...

Titt som tätt var detta sanning i VM nyligen. Nu visar Sportbladets genomgång att sanningen går igen även i allsvenskan.

Har fotbollen drabbats av en förbannelse? Är det Drillo-fotbollen som tagit över både i stora världen och i lilla allsvenskan?

Nej, det vägrar jag faktiskt tro och pekar därför i tur och ordning på Brasilien, Djurgården och Örgryte - tre lag som gillar att vårda bollen och ändå lyckas vinna.

Av de totalt 46 matcher som i årets allsvenska slutat med vinst har 20 vunnits av laget som haft bollen mest - 26 av laget som haft bollen minst.

Det är detta ägande av bollen som i statistiken från matcherna kallas för "bollinnehav" och som räknas i procent, och det är numera oftare undantag än regel, att det lag som har mest boll vinner.

Som denna allsvenska söndag:

inte vann AIK trots 60-40 mot Örebro, det blev 1-1;

inte vann Malmö FF trots 55-45 mot Gif Sundsvall, det slutade 0-2.

Undantaget: serieledande Örgryte som hade 54-46 i mot IFK Norrköping och som också lyckades vinna, 3-2.

På väg ut ur Fotbollstadion efter AIK-Örebro träffar jag Europas högste fotbollsbas, tillika ordföranden i AIK Fotboll AB, Lennart Johansson, som säger:

- Underlig tillställning det här. Lysande första halvlek - och så ska det sluta så här...

Även en Uefa-ordförande kan alltså låta sig luras av ett spelövertag, av en första halvlek då Andreas Andersson är planens kung men där det ändå inte skapas särskilt många klara chanser, och där enda målet görs av en annars tämligen misslyckad och halvsovande Gary Sundgren som bröstar en hörna i mål.

Första mötet glömmer jag aldrig

Kommer så en andra halvlek med ändrad matchbild, då den klurige Mats Jingblad byter sitt 4-4-2 till 4-5-1 med den nyinsatte Jonas Pelgander som den femte mittfältare och styrman i mittens rike.

Utan att ÖSK för den skull har mer boll än AIK: 66-34 i första halvlek, 54-46 i andra.

Andreas Andersson glimtar till i första övertidsminuten - så dags då! - och i övrigt är en Svante Samuelsson-nick på frispark AIK:s enda chans.

I ärlighetens namn är ÖSK närmare 2-1 genom det dubbla läge som Boniventure Maruti och Mirza Jelecak skakar fram direkt efter kvitteringen.

Mål kan göras på många sätt, men det var den norske ideologen Egil "Drillo" Olsen som gjorde till ett mästerskap att utnyttja den fas i spelet, när ett lag mister bollen och då det ofta befinner sig i obalans under kortare eller längre tid.

Jag glömmer aldrig mitt första möte med Drillo-fotbollen.

Det var på ett gemensamt nordiskt seminarium i Danmark inför VM -94, och föreläsare var Even Pellerud, f d tränare i Kongsvinger, senare i damlandslaget och Lilleström, men just då en av Drillos män.

Jag minns fortfarande de huvudteser han skrev ned:

Fotboll ska vara effektivt, inte vackert för publiken.

Förbjudet att passa markerad. Bollen ska slås långt.

Förbjudet att dribbla. Vi är viktigare än jag.

Och så sammanfattade Drillo-mannen teorin i denna suveräna mening:

- Bättre än eget anfall är att sparka bollen till inkast åt dom andra, så att vi får ta tillbaka den.

Det är då motståndaren är som svagast...

Vårda bollen är inte fel

Som när Örgrytes målvakt Dick Last i 38:e minuten av matchen mot Djurgården på Stadion i tisdags fångar bollen (ett skott från Kim Källström, tror jag) och sparkar bollen långt nedåt vänster på andra planhalvan med adress Paulinho Guará, som behandlar bollen två gånger inåt plan, och han hade nog tänkt skjuta själv men hans brassekompis Afonso hinner före och dunkar bollen i mål. Från Last i ena straffområdet till nätet bakom Andreas Isaksson på fyra tillslag... - fullkomligt lysande.

Precis så ska motståndarens obalans utnyttjas, men det kan heller aldrig vara fel att vårda bollen inom egna laget.

Själv fostrades jag i en sådan anda: "Så länge vi har bollen kan dom andra inte göra mål."

Men vägen till målet kan vara både krokig och rak...

Hur tyst skulle det inte vara i skogen om bara dom fåglar fick sjunga som sjöng vackrast? Hur enahanda skulle inte en allsvensk serie vara om bara rolig fotboll var tillåten?

Lasse Sandlin

ARTIKELN HANDLAR OM