Djurgården har nu äntligen hittat sin centrale anfallare

FOTBOLL

Wow... Vilket mål, Samuel!

Inte lika elegant som din bicycletas på Eyravallen för ett år sedan men faktiskt dubbelt så poänggivande.

Med Samuel Wowoahs 2-1-mål på Hammarby, ett precisionsarbete av en spelare skapad just för att göra mål, har Djurgården äntligen hittat sin centrale anfallare. Den man letade efter ifjol, den man fortsatt leta efter i år.

Lustigt ändå - i tider av kontraktsproblem med andra spelare - att det råkar vara en avdankad f.d. djurgårdare, som hösten 2000 skickades iväg utan kontrakt.

Men här ser man vad ett ömsesidigt förtroende mellan tränare och spelare kan åstadkomma.

- Du växer som spelare när du känner tränarens förtroende, säger Samuel Wowoah.

Han säger det inte i omklädningsrummet efter segern mot Hammarby, utan uttalandet hittar jag i Nerikes Allehanda 22 september 2000, när Wowoah är på väg att sparka Djurgården tillbaka till allsvenskan efter ett år i Superettan.

Då som nu hette tränarduon Sören Åkeby - Zoran Lukic, två man som verkligen visat förtroende för Wowoah genom att låta honom spela samtliga 270 minuter mot Elfsborg, Örgryte och Hammarby i allsvenska omstarten.

Tröstlöst tråkigt långa stunder

Annars är det ju med förtroendet som den populäre ministerpresidenten i Sachsen, kristdemokraten Kurt Biedenkopf, sagt:

"Förtroendet är skyggt som en hjort. När man väl har jagat bort det dröjer det länge innan det kommer tillbaka."

För Samuel Wowoah räckte det med en match på Stadion och två matcher på Råsundas just nu ovanligt gröna gräs för att kvittera detta förtroende.

På 1-0-målet smyger han på måltjuvens diskreta sätt fram bakom ryggen på Bajens Jonas Stark och kan stöta in Christer Mattiassons precisionspass - vid 2-1 klipper han till direkt, "chansar" säger han, och Ante Covic i Bajens mål är chanslös.

Så skipas också rättvisa i ett derby som långa stunder är tröstlöst tråkigt, men där Wowoahs tilltagsenhet, Andreas Johanssons rakt-på-mål-spel och en upplugnande Stefan Rehn i Djurgården och i Hammarby Jonas Starks offensivlusta med mål som belöning, Mikael Hellströms alltid vårdade passningar och Kennedy Bakircioglüs inbrytningar från vänster för att komma till skott med högern tillsammans med de båda målvakternas storspel ändå till slut ger ett knappt överbetyg.

Ett skott på mål i Halmstad

I Halmstad fick Wowoah spela sex av sju vårmatcher; inbytt i tre, utbytt i två. Sammanlagt 259 minuter - i snitt 43 minuter, inte ens en halvlek per match.

Men så blev det inte heller några mål, knappt ens några skott mot mål; jo, ett på mål, två utanför.

Med slika siffror på bordet är det lätt att förstå, att HBK-tränaren Jonas Thern och HBK-ordförande Bengt Sjöholm gärna bytte honom mot kontanter, när Djurgården visade intresse.

Men jag undrar vad man säger i Örebro; det var nämligen i ÖSK som Lindesbergssonen Samuel Wowoah gjorde sin allsvenska debut.

Även detta i ett derby, mot Degerfors på Stora Valla 22 maj 1995 och

"Vovven" - som han kallades under sin tid i Örebro - var ännu bara 18 år.

Med 18 minuter kvar, ÖSK ledde med 2-1, bytte han av Mikael Andersson (numera Steen) och fick vara med om att Degerfors kvitterade. Arnor Gudjohnsen och Miroslaw Kubisztal var stjärnorna, "Dala" Dahlqvist tränaren, och ännu sju år efteråt finns också mål-Anders Karlsson och Thomas Andersson kvar i ÖSK.

Detta blev Wowoahs enda allsvenska match 1995, han gjorde ytterligare fyra året därpå, och han hann under tiden i ÖSK också med elva juniorlandskamper, innan han lånades ut till Hertzöga och Motala på ett så klumpigt sätt, att ÖSK till och med förlorade försäljningsrätten till honom.

Till sist, en lustig Wowoah-poäng med den allsvenska debuten i maj 1995: samma kväll spelades det också derby på Råsunda. Hammarby-Djurgården 0-1, målskytt Kaj Eskelinen.

Kvar från den tiden: på Hammarbys mittfält Mikael Hellström (nu back), i Djurgårdens backlinje Johan Andersson (nu i Bajen), som inhoppande mittfältare i Djurgården Martin Åslund (nu i AIK).

Bosse Karlsson dömde den gången på Råsunda, Anders Frisk på Stora Valla - jag hoppas dom gjorde det lika bra som Leif Sundell dömde måndagsderbyt.

ARTIKELN HANDLAR OM