0-4 - mer klassiskt än så kan det nog inte bli

Lasse Sandlin: 38 år sedan en så stor förlust på Ullevi

FOTBOLL

GÖTEBORG

Ibland får man gräva ordentligt i arkiven.

Som när IFK Göteborg torskar hemma mot Malmö FF med så osannolikt stora siffror som 0-4.

Kan ju inte ha varit under förra veckan det senast hände, att Blåvitt förlorade en allsvensk match på Ullevi, Gamla eller Nya, med hela fyra mål.

Nej, inte förra veckan. Vi får gå mer än 38 år tillbaka.

Till 14 juni 1964: IFK Göteborg-Malmö FF 2-6.

Mer klassiskt än tisdagens möte kan en allsvensk match inte bli: maratontabellens etta IFK Göteborg mot maratontabellens tvåa Malmö FF.

I fjol vann Blåvitt båda mötena, 6-0 i Malmö - MFF:s största allsvenska förlust sen 1-7 mot AIK 1960 - och 4-0 hemma.

Men i den här branschen svänger det numera snabbt, och om IFK Göteborg då var ensamma om att stå för allsvensk kvalitet, så var det Malmö FF som stod för den biten den här gången.

- Ja, vad ska man säga? började Blåvitts tränare Stefan Lundin sin del av presskonferensen.

Jag vill minnas att han sa samma sak i fjol; åtminstone efter den ena av matcherna.

Malmö FF besatt för dagen, för att låna Tom Prahls uttryck "en djävulsk effektivitet". Av sex skott på mål gick fyra i nät, en Brian Steen Nilsen-kanon motades av "Erra" Eriksson på volley och målvakten Bengt Andersson fångade en enda boll, en misslyckad lobb från Peter Ijeh.

En djävulsk effektivitet

Lägg därtill en lobb i ribban av Erik Johansson och en frispark i stolpen av Ijeh plus att IFK Göteborg vann hörnorna med 9-2 och bollinnehavet med 56-44, så har du siffror på "en djävulsk effektivet".

- Men så här är fotboll, som Tom Prahl nöjsamt kunde konstatera.

Andreas Yngvesson och Peter Ijeh skapade mycket dels på egen hand, dels med hjälp av missande göteborgare, Samba-Erik Johansson var på ett strålande spelhumör, i mål hade Mattias Asper en hellugn återkomst, och den av nödvändighet nykomponerade fyrbackslinjen blev succé direkt.

Men den stora gåtan är ändå IFK Göteborg. Eller är det inte någon gåta?

Laget verkar sakna en ledargestalt framåt sedan Håkan Mild försvann, mittfältet håller inte längre allsvensk klass, och man anar en inre splittring i gänget som en följd av att fyra äldre spelare vägrar skriva nya kontrakt.

Det skrivs inget positivt

Som Peo Johansson, klassisk blåvit lagledare åren 1965-80, säger när vi ses:

- Det skrivs ju inte direkt positivt om klubben idag.

Tisdagen den 23 juli 2002 var i alla fall en så svart dag i IFK Göteborgs allsvenska hemmahistoria, att vi får gå tillbaka till 14 juni 1964 för att hitta dess like.

Den dagen möttes också IFK Göteborg och Malmö FF, fast på Nya Ullevi, och skåningarna vann även då med fyra måls marginal, 6-2.

Fiskar-Owe Ohlsson och Bebben Johansson gjorde IFK-målen, medan MFF:s sex fördelades på Bertil Elmstedt 2, Bertil Nilsson 2, Bosse Larsson och Lasse Granström.

Sen sommaren 1964 är Kamraternas allsvenska hemmastatistik kemiskt fri från smällar av den storleken.

Det finns visserligen två stora hemmaförluster till sen dess, men då handlade det inte om allsvenskan:

0-4 mot Legia Warszawa i Europacupen 1970;

"Erras" pappa var med

1-6 i div II-derbyt mot Örgryte 16 maj 1974, då "Erra" Erikssons pappa Perra Eriksson gjorde IFK:s enda mål medan Peter Dahlqvist 3, Berry Larsson, Peder Amberntsson och Örjan Persson nätade för Örgryte.

Senast IFK Göteborg förlorade med fyra mål i allsvenskan var annars mot Halmstad borta 9 augusti 1999, 0-4. Det var Stefan Lundins första förlust sen han tagit över efter Reine Almqvist under pågående säsong, och även då hette motståndarlagets tränare - Tom Prahl.

Senast IFK Göteborg förlorade större hemma var 15 april 1962, 2-8 mot Djurgården. Två Bebben-mål att ställa mot Djurgårdens Leif Skiöld 3, Leif Eriksson 3, Knivsta-Sandberg och Ulf Schramm varsitt.

Till sist: naturligtvis kommer jag, när lagen möts igen i Malmö 15 september, att slänga in några tior på resultatet 6-0 till MFF.

Man säger ju att allt går igen...

lasse sandlin

ARTIKELN HANDLAR OM