Från guldhjälte till syndabock

Sportbladets Simon Bank om Cratz väg från Hammarbys frälsare till bugningen som fällde honom på Söderstadion

1 av 5 | Foto: MAGNUS WENNMAN
FLAGGAN I TOPP Det är den 21 oktober 2001. Hammarby har besegrat Örgryte med 3-2 och Sören Cratz är jublande glad. Han har givit söderlaget ordentlig guldvittring.
FOTBOLL

Cratz-släkten från Finspång är full av teaterapor och revymakare, av artister och scenfolk som lever för publikens applåder.

I går fick en av dem sparken.

Sören Cratz bugade en gång för mycket.

Den 15 juni 1998, Söderstadion:

Hammarby har skånskt besök, och publiken jublar för full hals när matchen är slut. Det blir 1-0, det är inte särskilt ovanligt att Hammarby vinner matcher den här säsongen. Desto mer ovanligt är vad som händer efter slutsignalen.

Trelleborg FF:s tränare, han som precis har förlorat viktiga poäng i den allsvenska bottenstriden, tar sig fram till Hammarbys klack och lyfter händerna mot junihimlen.

Han applåderar dem.

De applåderar honom.

Ödesdiger kärleksaffär

Den där tränaren heter Sören Cratz, hans kärleksaffär med Hammarbys supportrar började där.

Och just då hade han inte en aning om vart den skulle föra honom.

Den känslosamme publikfriaren från Finspång erövrade en plats i grönvita hjärtan, och under de närmaste fyra åren tog den där platsen honom från ingenstans till helgonstatus, den gav honom ett toppjobb och ledde till att han förlorade det.

En märklig resa, med många olika stopp på vägen.

Nästan alla har av någon anledning kommit på samma ställe:

Söderstadion.

Den 15 augusti 1999, Söderstadion:

Rolf Zetterlund har kört huvudet i väggen en gång för mycket, enligt Hammarbys styrelse. De sparkar honom, och medan en avslappnad Zetterlund ensam pustade ut i sin sommarstuga på vackra Djurö förberedde sig Sören Cratz för sitt nya jobb. Han fick uppgiften att rädda Hammarby kvar, och uppdraget inleds med hemmamatch mot Halmstad.

Hans Berggren gör 1-0, det räcker till vinst.

Sören Cratz applåderar publiken.

De applåderar honom.

I allsvenskans sista omgång räddar Hammarby nytt kontrakt efter 4-0 mot Trelleborg, och Sören Cratz hyllas som en hjälte av den fanatiska publiken. Det är ändå bara en viskning mot vad som ska komma senare.

Men först ska Cratz karriär vända neråt.

Under nästa säsong blir han och klubben säsongens roligaste skämt. Sören Cratz har använt sina jugoslaviska kontakter, samma kontakt som han med stor framgång använt för att plocka spelare till Degerfors och Trelleborg, för att locka två spelare till Hammarby.

Spelarna har han bara sett på video, men han tror på dem.

- Det här känns absolut rätt, säger han.

Det visar sig senare att de dyra nyförvärven gör sig bra mycket bättre på tv än på en fotbollsplan.

Sören Cratz brottas med små resurser, begränsat spelarmaterial och en klubb som är på gränsen till konkurs, men lyckas leda laget till nytt kontrakt igen. Ett år senare är allt väldigt, väldigt annorlunda.

Den 21 oktober 2001, Söderstadion:

Hammarby slår Örgryte med 3-1 och blir svenska mästare för första gången någonsin. Det är en hysterisk sensation, förmodligen den största svensk fotboll någonsin upplevt. Det är definitivt den största Sören Cratz har upplevt, men han känner inte riktigt så.

Tomt efter guldet

Han känner nästan ingenting.

- Jag är glad åt killarnas framgång, men känner själv ingen bubblande glädje. De får spela kval till Champions League, men då är jag inte med längre, säger han.

Sören Cratz har nämligen fått sparken.

Den juridiska termen är att han "inte får förlängt kontrakt" - men det är en illa dold käftsmäll som drabbat Cratz. I december ska han utses till "årets idrottsledare" men det hjälper inte.

- Vi vill ha Sören kvar, vi vill ha Sören kvar", sjunger publiken på Söderstadion.

Han ska komma tillbaka, tio månader senare.

Men då tränar han Helsingborg.

Affären blir klar den 4 november. Sören Cratz är Helsingborgs nye tränare, han skriver på för två år med målsättningen att leda ett topplag ut i Europa.

Det kunde inte börjat bättre i HIF, det riktiga HIF. Helsingborg möter tyska superlaget Bayer Leverkusen, ett av Europas absolut bästa lag, i en träningsturnering på Kanarieöarna och vinner matchen efter straffar.

- En kanonstart! jublar Sören Cratz.

Helsingborgs försäsong går mycket upp (utspelningar av Djurgården och AIK) och lite ner (1-4 mot Lilleström i La Manga), laget släpper knappt in några mål och sponsorerna står på kö utanför HIF:s kansli. De flesta experter är eniga om att Cratz har drömläge för att ta sitt andra raka SM-guld.

I premiären kläs drömmarna av.

Landskrona, lilla och utdömda BoIS, slaktar storebror Helsingborg med 6-2. Efter matchen är det svårt att se var HIF-spelarnas röda tröjor slutar och ansiktena börjar.

- Jag skäms, säger Sören Cratz.

Hans spelidéer är inte märkliga, det har de aldrig varit. Det är 4-4-2, raka linjer och hårt lagarbete som gäller. I Hammarby var spelartruppen född till att spela just det spelet, i Helsingborg börjar det tidigt grymtas om att Cratz använder spelarmaterialet på fel sätt. Och resultaten går fel väg.

I ett känslosamt möte på Olympia i den andra omgången går Cratz av planen som en vinnare. Helsingborg har slagit Hammarby med 4-2, och även om försvaret fortsätter läcka så är alla övertygade om att chocken från premiären nu är historia och att tåget HIF börjat rulla mot toppen.

Pressen tilltar i helsingborg

Men tåget hackar. Det kränger och svänger, och ingen vet vart det ska vända härnäst. I de följande omgångarna blir det förlust mot Örebro och bara 0-0 mot nykomlingen Kalmar FF hemma på Olympia.

Sören Cratz yviga gester är desamma som tidigare, han har alltid varit en känslomänniska och en publikfriare - men i takt med motgångarna blir gesterna allt mer desperata. Gång efter gång möter Cratz pressen med samma ärliga uppsyn, samma ärliga svar - och samma usla resultat.

Helsingborg spelar bra ibland, dåligt oftare. Det stora problemet är offensiven: Rade Prica lämnar klubben för Hansa Rostock, Michael Hanssons knä går sönder i en tragisk knäck på Eyravallen och Hans Eklund tvingas lägga till ett "ex-" framför "skyttekung" på visitkortet. Den ende som gör mål är Álvaro. Det räcker inte.

Den 7 juli sätter sig Sören Cratz på en avbytarbänk på Siruch Staré Mesto-stadion i Tjeckien, en avkrok, men en avkrok ute i Europa. HIF tar ett försiktigt steg på väg mot Uefacupen, det är match i Intertotocupen mot tjeckiska Synot, en chans att få lite distans och ny luft efter motgångarna på hemmaplan.

Två timmar senare har Helsingborgs IF fått stryk med solklara 4-0.

Det är lätt att tycka om Sören Cratz.

Publiken på Olympia gör det också, även om deras tålamod töjs ut som en bungyjumplina.

Medan Djurgården spelar champagnefotboll, Örgryte dansar västkustsamba och MFF lär sig evangeliet enligt Peter Ijeh så tvingas HIF bita i sura äpplen i dussintal.

- Helsingborg är en jättefin klubb med fina killar. Publiken har stöttat oss mycket bra, bättre än någonsin säger de som varit med länge, säger Sören Cratz.

Efter debaclet i Tjeckien vinner hans lag bara två av sju matcher, och Cratz visar med armarna att avståndet till det där SM-guldet vuxit stort, kanske för stort.

I onsdags var det dags för en ny chans, i en väldigt speciell match.

Sören Cratz skulle till Söderstadion igen.

Saknade söderfesterna

I tisdags besökte HIF-tränaren en resebyrå, för att leta efter en semesterresa till vintern. Dagen efter åkte han upp till Stockholm, och före matchen gav han tv-intervjuer medan han promenerade över Medborgarplatsen mitt på Södermalm.

- Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte saknar festerna varannan vecka på Söderstadion, säger han.

Några timmar senare är det fest.

Men det är inte Sören Cratz fest den här gången.

Den 29 augusti 2002, Söderstadion:

Kennedy Bakircioglü är matchhjälte, precis som senast Sören Cratz var på den här arenan - men den här gången mår han bara dåligt.

Hammarby-Helsingborg 3-1.

Efter slutsignalen stannar Hammarbys fans kvar för att hylla en man de alltid kommer att älska.

- Vi älskar Sören, vi älskar Sören"

En vaktmästare hugger tag i Cratz arm och säger åt honom:

- Du, tio tusen ropar efter dig. Det är nog bäst att du går ut till dem.

Han gör det.

"Skulle ha ångrat mig"

Medan HIF:s spelare deppar i sitt omklädningsrum efter en ny, tung, allsvensk smäll, går deras tränare ett långsamt ärevarv inför motståndarnas fans. Han kastar slängkyssar, bugar, gör allt som en sann publikfriare gör.

Kärleken svallar ur grönvita hjärtan, medan uppresta Helsingborgsfans står och ser på.

- Jag ska förklara för spelarna på vägen hem. Det känns ju lite fel mot spelarna som slitit i 90 minuter och så springer jag ut och tar emot hyllningarna. Men jag skulle ångrat mig när jag kom hem om jag inte gjort det, säger Sören Cratz.

Hyllningarna är inte unika, en säsong när IFK Göteborgs supportrar hyllat gamla hjältar som (Djurgårdens) Stefan Rehn och Conny Karlsson (Kalmar FF) på ett värdigt och varmt sätt. Men inte så här, inte så mycket.

I bussen hem försöker Cratz förklara sitt agerande för undrande HIF:are. Kritiken växer sig ännu starkare bland supportrar som undrar var han har sina lojaliteter.

När han leder laget ut på träningen dagen efter möts han av ett 30-tal besvikna supportrar som ställer en fråga via en banderoll:

"Vem betalar din lön nu - HIF eller Bajen?".

Sören Cratz uppskattade deras öppenhet, han sa det till dem.

Några timmar och ett krismöte senare hade Helsingborgs IF sparkat en tränare. Spelare, ledare och styrelse bestämmer att Sören Cratz inte längre är rätt man att leda laget, ärevarvet på Söderstadion var kanske bara en droppe - men det var Droppen.

I natt protesterade HIF-supportrar mot styrelsens agerande på internetforum och mejlinglistor.

Sören Cratz verkar ha fått publiken med sig den här gången också.

Mer om Cratz-affären:

Simon Bank

ARTIKELN HANDLAR OM