– Det är jobbigt att stiga upp

Blåvita själen är plågad – då lider fansen: Man älskar ju klubben

FOTBOLL

IFK Göteborg mot superettan.

Den blåvita själen är plågad.

– Jag har ont i magen och sover dåligt och varje morgon när jag vaknar tänker jag att "fan, det är fortfarande kris", säger supportern Gilbert "Räven" Olsson.

Foto: Thomas Johansson
Gilbert "Räven" Olsson har följt sitt Blåvitt sedan barnsben och tillsammans med många göteborgare riskerar han nu att få se sitt favoritlag trilla ner i superettan. "Det är jobbigt att gå upp på morgnarna", säger han. Det är inget snack om att alla IFK-

IFK Göteborgs andra halva av den allsvenska säsongen är som en tragisk olycka. Gå hem, här finns inget att se, ungefär.

Men kvar utanför avspärrningarna, eller nedanför nedflyttningstrecket om ni så vill, finns de trogna. Supportrarna.

De trogna följeslagarna, förre plåtslagaren Gilbert "Räven" Olsson, 64, och vännerna i Supporterklubben Änglarna.

– Man älskar ju klubben, det är ju inget att välja på, men just nu smärtar det verkligen. Det är oerhört jobbigt, säger "Räven".

– Dom yngre killarna grinar och gnäller och tycker det är för jävligt, men vi som är lite äldre har ju varit med om det här tidigare.

Jag minns ju när Blåvitt trillade ur 1970, året efter att vi faktiskt vunnit SM. Fy fan, jag minns det så väl.

– Fast nu känns det nog värre, vi har åkt på en räkmacka och blivit bortskämda i många år...

IFK Göteborg är näst sist i allsvenskan, är i dålig form och räddningsplankan är kort – bara tre matcher.

Det finns en uppenbar risk att det blir spel i en lägre division nästa år.

Många lider

Många lider, i Göteborg.

– Efter förlusten mot Helsingborg tror jag det gick upp för många att det faktiskt kan gå åt helvete, säger Andreas Johansson som är talesman för supporterklubben:

– Läget är ju oerhört allvarligt och många har nog slagit det ifrån sig tidigare.

"Ärkeängeln" Torbjörn Nilsson lider förstås också med sin gamla förening:

– Det känns ju så overkligt, Blåvitt har ju varit ett topplag i så många år, säger han.

– Så känner jag...att det är overkligt. Jag vet ju hur det känns som tränare att vara i lagets situation och det är synd att det är så här.

1976 släppte dansbandet Schytts sin fotbollsdänga "Heja Blåååvitt".

Samtidigt inleddes en storhetstid som gjort IFK Göteborg till ett av Sveriges mest folkkära fotbollslag.

– Nu blir det ju skitjobbigt om dom åker ur, säger förre trummisen Yngve Skytt som var med och bildade dansbandet.

Trots försök att skapa nya kultlåtar är "Heja Blåååvitt" fortfarande en av de populäraste refrängerna på Gamla Ullevi.

– Verkar som alla i stan kan den, jag påminns överallt. Men känner man för laget är det ju inget skoj alls just nu, säger Yngve Skytt som slutat titta på fotboll.

Andra kan inte sluta.

– Jag är ju född blåvit och det bästa farsan någonsin gjorde var att visa mig Ullevi. Det är 60 år sen, säger "Räven" Olsson på grov göteborgska.

Han lever för Blåvitt.

Alla kläderna i garderoben bär ett välkänt klubbmärke.

– Jeansjackor, kalsonger, strumpor...allt.

Olsson bor i Kortadala, i en tvårummare med sin Gerd. Och det är mycket blåvita färger i lägenheten.

Aktiv supporter

– Men det värsta får han pynta sommarstugan med, påpekar Gerd. Till och med stolpen för brevlådan är målad i rätt färger.

– Den hyddan är fin, konstaterar "Räven" med ett leende.

– Där finns alla flaggor.

I våras lämnade Gilbert Olsson ett långt liv som plåtslagare och som nybliven pensionär kan Gilbert Olsson ägna all sin lediga tid åt IFK Göteborg.

I dag är han aktiv i supporterklubbens styrelse och en av de ideella bakom supportrarnas egen bar, på Friggagatan.

– Många av grabbarna där nere kan inte gå till jobbet efter en förlust, men jag får ju gå ner till supporterklubben så det går väl ganska bra.

– På morgnarna brukar jag åka ner till köttbulls-kiosken på Kungstorget och det brukar bli ett ”jävvla tjôt”. Det har varit ganska jobbigt senaste veckorna...

Vad tycker du om laget i år?

– Dom har verkligen spelat dåligt i många matcher, inget snack om det.

Har Roger Gustafsson gjort rätt för sig som tränare?

– Nä, senast mot Helsingborg bytte han ju inte in en enda ny spelare. Avbytarna måste ju ha varit hungrigare än dom som spelade.

– Jag är ingen expert, med vad Roger gjorde i den matchen fattade jag inte.

Blåvitt var fyra i tabellen. När gick det åt skogen?

– När det blev bråk om kontrakten. Pengar skapar alltid schismer.

Hur mår den blåvita själen, Räven?

– Vi mår dåligt, allihop. Det är illa.

Gerd bryter in och förklarar:

– Jag får hålla käften när han kommer hem och laget har spelat dåligt. Det går inte att prata med honom och det har ju varit rätt ofta i år, som ni kan förstå.

Han är ju morgonpigg...

"Räven" skakar på huvudet och bläddrar lite rastlöst i ett programblad.

– Sist vi var ur allsvenskan förlorade vi mot Grimsås i tvåan. Fan, det var grymt. Jag tänker fortfarande på det ibland.

– Det tog sex år innan vi gick upp igen.

Nu kan det bli superettan?

– Jag kallar det för tvåan, för det är precis var det är. Men än är vi inte där, det är nio friska poäng kvar att spela om. Vi får inte ge upp.

Men det är jobbiga tider?

– Det är jobbigt att gå upp på morgnarna. Fast jag egentligen är morgonpigg.

Thomas Tynander

ARTIKELN HANDLAR OM