Mitt Norrköping ger mig ångest – men mot Hammarby vinner de enkelt

FOTBOLL

Tre klassiska fotbollslag riskerar att åka ur allsvenskan.

För blåvitt handlar det om de sista dödsryckningarna, bara ett ynka stolpskott i går.

I kväll kommer elva Peking-spelare att göra vad elva Peking-spelare måste göra.

Logiskt sett innebär det att IFK Norrköping krossar Hammarby med, typ, 7–0.

För några veckor sedan skrev jag om den ångest man känner inför sitt favoritlags kamp i bottenträsket.

Fick massor av mejl. Mest från Norrköpings-fans som kände igen sig och höll med, förstås. Till och med en av spelarfruarna berättade om den svåra konsten att trösta besvikna fotbollsstjärnor.

Bajen-fansens mejl hade ett annat tonläge.

Hur kunde en bonnläpp ha fräckheten att dra in svenska mästarna i bottenträsket?

Jojo. Läs tabellen.

IFK bättre – i varje lagdel

Och jag säger som Robert De Niro:

– Are you talking to me?

Jag – som faktiskt har sett de flesta matcher med både Bajen och Peking de senaste säsongerna.

Och som därför vet att i varje lagdel – och det är förstås en helt objektiv analys – är Norrköping bättre.

Det enda som ironiskt nog egentligen talar för Bajen, är alla avstängningar och skador.

För det kan ju hända att målvakten Balázs Rabóczki blir okoncentrerad, ja, kanske får svårt att hålla sig för skratt, när han upptäcker att Bajen har dammat av några som heter Kenta Olsson, 62, och Matte Werner, 81, för att över huvud taget få ihop fullt lag.

Östlund är underskattad

Stockholmspubliken hånar regelbundet Alexander Östlund för hans David-Seaman-som-torped-utseende – och missar att han har utvecklats till en både stenhård och offensivt farlig högerback. Han kan mycket väl driva hetlevrade Christer Furst och/eller Pablo Piñones-Arce till sådant vansinne, att de får sitta på bänken och spela Skitgubbe med sina gula och röda kort efter paus.

Bajens anfallsvapen blir förstås som vanligt långa-bollar-på-Peter-Markstedt, men han kommer att få vifta med armarna i många uppgivna gester. Han är chanslös i luften mot Fredrik Bild, som i förbifarten nickar in ett par Kristian Bergström-hörnor.

Hellström får det tufft

Och med Mikael Hellström, allsvenskans snällaste och enda back som aldrig attackerar utan bara backar hemåt, är det drömläge för en offensiv Georgios Karatanasis.

Räkna med minst två repriser på Ungerns 1–0-mål mot Sverige på den kanten.

Sedan är det väl inte en fråga om utan hur många gånger Antti Sumiala och Nick Bosevski springer ifrån vinthundarna i Bajens mittförsvar?

Hammarbys speaker brukar räkna upp publiken som lagets tolfte spelare.

”Publiken gör inga mål...”

Fast i år har stämningen på Söderstadion lika mycket inneburit nervös frossa för hemmalaget, som tändvätska för bortalagen.

Och låt mig citera Michael Owen, inför en tuff bortamatch:

– Än så länge har ingen i publiken gjort mål på oss.

Känner mig ändå lite, lite kluven i kväll.

Jag må vara bonnläpp, men Bajen har alltid varit mitt lag i Stockholm.

Så om en vecka, mot Blåvitt, sjunger jag med i klackens ”Känn ingen sorg för mig, Göteborg”. För inte tänker jag betala landets högsta pris för säsongsbiljetter, för att se Bajen mot Häcken nästa år.