”De ville inte vinna mot Portugal”

Zoran Lukic om vänskapen med Karadzic, SM-guld, mode och förbunds- kaptenerna...

FOTBOLL

Radovan Karadzic uppmanar sin vän tvärs över bordet:

– Ta din familj och åk tillbaka till Sverige, Zoran. Här rustar vi för krig.

Ett år senare bryter kriget ut.

I dag är Radovan Karadzic världens mest efterlyste krigsförbrytare.

Zoran Lukic är på väg att bli allsvensk guldtränare.

Foto: Lars Rosengren
Namn: Zoran Lukic. Ålder: 46 år. Familj: Fru och 22-årig dotter. Bor: Hägersten utanför Stockholm. Klubbar som aktiv: Sarajevo FC, Favoriten FC/Admira Wacker, Nykvarn. Klubbar som tränare: Nykvarn (1990-91), Djurgården (ungdomstränare 1993Ð97, tipselittr

I december 1990 har Zoran Lukic planer på att flytta hem till Jugoslavien. Han har varit proffs i Österrike några år och kommer senast från Sverige där han tillbringat en tid hos vänner.

På en restaurang utanför Sarajevo träffar han sina gamle klubbläkare från tiden i Sarajevo FC – Radovan Karadzic.

När Karadzic uppmanar honom att lämna landet förstår Zoran, med en serbisk far och kroatisk mor, ingenting. Landet lever i fred och folket anar inte vad som är på gång. Zoran vill inte välja sida i ett krig.

– Det blir du tvungen till. Du kan inte vara neutral, säger Karadzic.

Han får dessvärre rätt.

Zoran lämnar sitt Jugoslavien och åker till Sverige med familjen.

Karadzic, som blir bosnienserbernas ledare i kriget, har han inte haft någon kontakt med sedan dess.

Vi träffas på restaurang Sturehof i Stockholm för en lunch. Zoran Lukic rör sig lika vant i Armanikostymen som i den klassiska lokalen när han går runt och kallpratar med personalen.

Vi får ett bord mitt i restaurangen.

Är det favoritplatsen?

– Nej, det är uppe i baren. Där har man bättre överblick, ler Zoran.

Hit går Zoran efter matcherna på Stadion.

– För att få bekräftelse, som han själv säger.

Han har fått många bekräftelser under säsongen. Djurgården är så nära, så nära ett allsvenskt guld nu.

– Jag ser inget som kan stoppa oss, säger Lukic.

Har du legat sömnlös om nätterna och funderat mycket de senaste veckorna?

– Nej, jag tror det finns en stor skillnad mellan mig och andra allsvenska tränare där. Jag kan ta för givet att vi tar SM-guld. Det är en skön känsla och jag somnar bättre.

Det finns många skillnader mellan Lukic och andra allsvenska tränare. Det var just det som gav honom jobbet som Djurgårdstränare: ”Han har fördelen att inte gått genom det svenska utbildningssystemet”, löd motiveringen.

I stället kom han med ett auktoritärt, jugoslviskt ledarskap där de skarpaste kanterna slipats bort under knappt tio år i den svenska modellen och Djurgården – först som ungdomstränare sedan Tipselitansvarig.

– I Sverige försöker vi göra trygghetszonen så bred som möjligt, säger Zoran. Riskerna att trilla ut i otryggheten ska minimeras.

– Jag vill vända på den hypotesen. Gör trygghetszonen smalare. Det är när man känner otrygghet som man blir kreativ och utvecklas. Och vi måste bli kreativare i vårt samhälle.

För att skapa otrygghet bland sina spelare drar han sig inte för att provocera fram en konflikt.

– Jag kan säga till en spelare efteråt: ”fan, va dålig inställning du hade på träningen i dag”. Vid nästa träning är den spelaren den bäste. Men detta är bara en sista utväg. Och jag ser till att aldrig kränka spelaren.

Men det är en utväg fjärran från det ledarskap vi ser hos till exempel Lars-Tommy.

Och på tal om Lars-Tommy:

– De ville inte vinna mot Portugal. Då fick de beviset på att 3-5-2-systemet var fel. Men de måste tro på det själva. Här kom kraven utifrån.

– Förbundskaptenerna verkar alltid vara eniga, och de vänder sig till ja-sägare för att få bekräftelse. Det är deras sätt att jobba och jag tar inte det negativt. Men de har aldrig ringt mig, och är det någon som kan Djurgårdsspelarna så är det jag.

Och Lagerbäck och Söderberg lär ha hans nummer.

– När jag gick steg 4 i tränarutbildningen hade jag Lagerbäck som instruktör. Då jag lämnade in mitt examensarbete visade det sig att 96 procent av träningarna jag hade kört bestod av anfallsspel. Lagerbäck och jag förstod inte varandra.

Men han fick sin examen.

I den svenska tränarutbildningen finns inga kompendier om favoritspelare. Men Zoran har en:

– Andreas Johansson. Det har jag sagt till de andra spelarna: ”Andreas är min favorit”. Men jag har också sagt att de inte ska sträva efter att bli min favorit. Han blir bara mer utsatt.

Varför Andreas?

– Han står för alla de kvaliteter – spelförståelse, teknik och en otrolig snabbhet med bollen – som jag tycker en fotbollsspelare ska ha. Och så är han en mjuk och fin människa.

Men mjukisen Andreas Johansson får utstå mycket, inte minst när Zoran håller sin show på matchgenomgångarna före match. Först går Sören Åkeby genom hur man ska spela. Sedan tar Lukic över. Och Freud.

– Jag läser mycket, och i de här genomgångarna använder jag mig av det och försöker inte prata fotboll, men ändå göra kopplingar till matchen. Det kan handla om Freuds tankar om själen, intellektet och kroppen. Då ställer jag också frågor till spelarna och Andreas utsätts för många av dem.

När Sportbladet ringde upp Zoran för att boka intervjun ombads han ta på sig kostymen för bildernas skull.

– Jag bär alltid kostym på Sturehof. Man vet aldrig om där är någon snygg tjej, sa Lukic då.

Är du en kvinnotjusare, Zoran?

– Jag har lätt att få kontakt med kvinnor. Jag berättar aldrig att jag är tränare i Djurgården utan att jag är intresserad av beteendevetenskap och de här föreläsningarna jag håller om det. Då brukar de bli intresserade. Jag hjärntvättar dem, haha.

Lukic bär alltid kostym på matcherna.

– Jag har en fru och dotter som är väldigt modefokuserade. Mycket av pengarna går till deras kläder. Jag hängde inte med tidigare. Men när jag blev tränare i Djurgården var deras krav att jag skulle ha kostym. Jag ville det själv också. Det handlar väl om att få bekräftelse. Sen är jag lite fåfäng... trots mina 46 år.

Du har åsikter om dina spelare har keps?

– Om du är U21-landslagsspelare och går ut bland folk ska du tala om vem du är. Har du keps, H&M-tröja och slitna jeans – då är du en i den gråa massan. Jag vill att våra spelare ska bygga upp sin status i samhället; visa: ”här är jag, och jag är bra”. Det har vi nytta av ute på plan.

Det blir många kaxiga Djurgårdsspelare på stan?

– De ska ha täckning för det. Är de bäst i Sverige får de vara kaxiga.

I dubbelkommandot Åkeby-Lukic har Åkeby ansvar för lagets kollektiva träning och Lukic för spelarnas individuella utveckling framför allt på, men också vid sidan av, plan.

– Vi vill ha spelare som är mentalt starka, som vågar säga att de är bäst.

Varför har Djurgården så många spelare med invandrarbakgrund?

– Många invandrarkillar vågar säga att de är bäst. Men den nya svenska generationen blir bättre på det där. De har kastat bort jantelagen och ordet ”lagom”. Jag tror vi i Djurgården är bättre rustade i ledarskapet att handskas med de här egotrippade ungdomarna.

Zoran menar att också förbundskaptenerna för våra olika fotbollslandslag ska kasta bort jantelagen och ”lagom”.

– Utgångsläget ska inte vara ”vi är inte bra”, utan: ”vi är bra”. Vi ska inte anpassa eller underordna oss andra. Jag vill ha ett landslag som litar på individuell skicklighet, inte på lojala, defensivt inriktade spelare.

– Att alla har samma åsikt är en brist i svensk fotboll. Det är bra med en positiv konflikt – det skapar utveckling.

Och Zoran gör ett nytt försök ”att skapa utveckling” när han dömer ut 4–4–2:

– Det känns inte fräscht, inte modernt. Varken val av spelare eller spelsystem, eller sättet att tänka.

Det där sista var inte en freudiansk felsägning.

Det heller.

Röster om Zoran Lukic:

Johan Flinck