”Jag är inte skrockfull”

Zoran och Sören för Sportbladets guldslipstradition vidare: Det gick ju bra för Bajen när Cratz ställde upp

FOTBOLL

De är som Helan & Halvan fast ändå inte.

Varken Sören eller Zoran väger 150 kg.

Men Djurgårdens omaka radarpar kompletterar varandra.

Och de har en gemensam spelidé.

En spelidé som ska leda dem till Lennart Johanssons pokal i morgon.

Zoran, Sören & slipsknuten Zoran Lukic och Sören Åkeby är framme vid målet de drömt om hela säsongen - en avgörande match om allsvenska guldet. Seger mot Elfsborg i morgon och Djurgården tar sitt första SM-guld sedan 1966. Nu för de båda tränarna Sportbladets tradition vidare och drar på sig var sin slipsknut. I fjol gjorde Sören Cratz det när Hammarby hade chansen att säkra guldet - och det gick ju vägen, som bekant.

- Jag är inte skrockfull, säger Zoran Lukic när Sportbladet ringer upp och berättar om guldslipstraditionen.

Han är som vanligt snidad i kostym när han dyker upp på Sportbladets redaktion. Han tar på sig den specialinköpta guldslipsen utan snack och frågar till och med skämtsamt om vi inte har lite guldglitter till honom.

Sören Åkeby hänger också på traditionen:

- Om Sören Cratz ställde upp på detta förra året så gör jag det med. Det gick ju bra för Bajen, säger Sören Åkeby.

Hammarby har fortfarande en speciell plats i Åkebys hjärta. Men det är från Djurgårdens avbytarbänk som söderkisen under tre års tid har dirigerat de blårandiga trupperna, tillsammans med Zoran Lukic.

Sågs för tio år sedan

Första gången de träffades var på Hjorthagens IP för drygt tio år sen. "Snuffe" hade hand om Djurgårdens juniorlag. Lukic skulle inom ett år vara ungdomstränare i klubben.

- Jag kommer ihåg Sören som en engagerad tränare med väldigt offensiv inställning, berättar Lukic. Det intrycket förstärktes när vi träffades några år senare och tillfrågades om vi ville ta över Djurgården ihop. Vi har samma syn på hur fotboll ska spelas. Sören stod för ett annat spelsystem än många svenska tränare. Och jag tyckte det var väldigt skönt att någon tyckte annorlunda. Jag tackade ja till jobbet utan att fundera så mycket.

Duon tog över efter Michael Andersson som fick lämna klubben under sommaruppehållet 1999. Laget åkte ur allsvenskan samma år men vann superettan 2000. Förra året besegrades de på mållinjen av Hammarby men i år kan det vara deras tur.

Olika men ändå lika

Sören & Zoran är ense om vad det är som ligger bakom framgångarna.

Dif har:

Ett grundspel som de litar på.

Skickliga spelare som bara blir bättre och bättre.

En proffsig organisation kring laget som gör att de kan koncentrera sig på fotbollen.

Ett icke-svenskt ledarskap - bra individer ska bygga upp ett slagkraftigt kollektiv. Inte tvärtom.

Inställningen att aldrig vara nöjda och vill förbättra allting hela tiden.

Ni verkar vara överens om det mesta?

- Vi är totalt olika, men det utvecklar oss. Konstigt nog samarbetar vi bra. Det finns ingen prestige mellan oss. Allting vi har olika åsikter om ventilerar vi först mellan oss så att vi står eniga, säger Lukic.

- Vi har båda gått den långa vägen med att träna ungdomslag och vi vet hur vi vill att en fotbollsspelare ska se ut. Det är nog en av anledningarna till att vi passar varandra, säger Åkeby.

Tittar framåt

Lukic står som huvudansvarig för den individuella utvecklingen medan Åkeby är lagansvarig för den kollektiva träningen.

Men de håller inte alls strikt på rollerna. Tillsammans arbetar de med ett projekt som inte kommer vara färdigsnidat på lördagskväll, vare sig de får lyfta Lennart Johanssons pokal eller inte.

- Vi fokuserar oss på det långsiktiga perspektivet. Att ta SM-guld är inte målsättningen att nå just här och nu. Vi vill på lång sikt skapa ett lag som dominerar i toppen av allsvenskan och spelar kontinuerligt i Europa och kan matcha de bästa. Vi har en match mot Elfsborg på lördag men redan nu blickar vi framåt, säger Lukic.

Sedan är det dags för guldslipsarna... och lite guldglitter.

Johanna Garå

ARTIKELN HANDLAR OM