Ni får lida helvetets alla kval, Göteborg

Båda lagen är i utförsbacke - det här kan sluta hur som helst

FOTBOLL

GÖTEBORG

Bristen på eget fungerande spel är på god väg att bli en tradition i IFK Göteborg.

Men Frölunda är ju lika ineffektivt - så kvalet kan sluta hur som helst.

Antar att vi borde tacka för dramatiken, men det känns ju sådär...

Foto: UFFE NYLÉN
En Blåvit supporter deppar efter fiaskomatchen mot Kalmar. Nu väntar kvalspel mot Frölunda för Kamraterna - som inte kan känna sig säkert på att stå emot.

Det ängsliga anfallsspelet i IFK Göteborg är på väg att ge ängsligt anfallsspel dåligt rykte. Mesta mästarna har bara fått utdelning vid ett enda tillfälle - minns Söderstadion - under 360 minuters spel.

Detta under en period då krisen i föreningen är som mest påträngande.

Det är illa, riktigt illa.

Varför klarar inte spelarna pressen?

Varför är det så oroligt och försiktigt, när spelarna istället borde känna möjligheten att kliva fram och bli hjältar?

Varför förlorar de en viktig hemmamatch mot seriens sämsta lag?

Sanningen är att spelarna inte är bättre, just nu. Få i laget har kunnandet att kliva fram.

Faller kollektiver faller laget

Djurgården vinner guldet eftersom individuell skicklighet räddar laget när den stora lagmaskinen inte fungerar. IFK Göteborg kollapsar i samma situation, bristen på individuell skicklighet blir naket märkbar.

IFK Göteborg ska tacka sin lyckliga stjärna - Roger Gustafsson sa i går att det faktiskt finns en sådan - att laget inte tvingas kvala mot Häcken, som älskar höstfrusna planer och kval. Grabbarna på Hisingen var i bra form och hade väl aldrig gett Blåvitt en chans.

Frölunda, däremot, är ett lag med lika allvarlig kramp som IFK Göteborg. VF gjorde bara mål i fyra av de nio sista seriematcherna, i superettan. Och i tre av de fyra gjorde laget bara ett enda mål!

Ödeskvalet bjuder på vidöppna dörrar till allsvenskan. Men det är omöjligt att förutspå vilket lag som knästående lyckas ta sig in.

Träffade förre hjältetränaren Gunder Bengtsson efter fiaskot mot Kalmar. Han var inte orolig och menade att Blåvitts allsvenska tempo ska bli avgörande mot Frölunda.

Vilket tempo?

Den mest intressanta siffran för dagen måste vara 32.

IFK Göteborg föll ur allsvenskan 1938 och 1970.

32:an - inget bra tecken

Resten kan ni räkna på fingrarna.

Under tiden konstaterar jag att 32:an är ytterligare ett tecken på att årets upplaga av Blåvitt har allt emot sig - till och med historieböckerna.

Vi får beskedet via Radiosporten, efter en halvtimmes spel och obefintligt anfallspel: Gustaf Andersson gör mål för Helsingborg.

Jippiiee, liksom.

De enda som blir nervöst skakiga inför ett möte med IFK Göteborg är de egna fansen.

Trots obegriplig förlust mot Kalmar kan jag inte låta bli att fortsätta imponeras av mittbacksreserverna i IFK Göteborg:

Dennis Jonsson har helt befiats från nerver och utmanade som om det var b-laget mot Åtvidaberg. Lika orädd som en stabil vedkubbe.

Mikael Antonsson, som har hjärtproblem. Är det någon som i n t e skulle tvingas uppleva den senaste tidens dramatik så är det väl Antonsson? Men han ser ut att ha stängt av all normal kroppsapparatur.

Båda var bra mot Kalmar.

Stort litet silver

Om Blåvitt trots allt går miste om spel i allsvenskan har vi de tre alliansklubbarna i varsin serie nästa år.

Det är inte länge sedan de alla spelade i allsvenskan.

Det är 32 år mellan 1938 och 1970 och 2002.

Litet silver till Örgryte.

Det är stort.

Närmaste vägen till Europa går via Kallebäck.

Jag tror vi får se ett enda mål, sammanlagt, i de två kvalmatcherna.

Vem av spelarna som blir stor hjälte ber vi att få återkomma till. Det är svårt att hitta såna i krismörker.

Thomas Tynander