Två förlorarlag på planen – klart att det slutade oavgjort

FOTBOLL

GÖTEBORG

Med två så totalt nedtryckta förlorare på plan... – hur skulle första kvalmatchen kunna sluta annat än oavgjord?

Varken IFK Göteborg eller Västra Frölunda är längre några vinnare: IFK hade inför denna match två vinster på sina 13 senaste – Frölunda två på de elva senaste.

Helt logiskt vann inte heller något av lagen.

Oddset på 1–1 var 7,41. Insatsen: 50 kronor. Utkvitterat: 370 kronor.

Man tackar för lätt förtjänta pengar.

På väg ut från Ullevi-läktaren träffar jag den gamle IFK-ordföranden, numera hela den svenska idrottens högste bas, Gunnar Larsson, och kan inte låta bli att sammanfatta läget:

– Nu räcker det med 0–0 på söndag, så spelar ni allsvenskt nästa år också...

Gunnar Larsson ler lite snett och säger sedan:

– Tack för att någon kan se det positiva i situationen!

För så är det ju: Blåvitts kvittering på den bortaplan som hette Nya Ullevi innebär att en mållös söndag på den hemmaplan som heter Gamla Ullevi räcker för allsvenskt spel.

Med andra ord: Fördel Blåvitt!

Det var också Kamraterna som började den här matchen bäst. I stort sett hela första kvarten höll man till på Frölundas planhalva, och förortsgängets respekt för storebror försvann inte förrän Håkan Mild haltade av efter en halvtimme. Så viktig är han, och därför spelar han också på söndag – så länge han kan.

Målmissarna typiska för Blåvitt

Det var också Kamraterna som hade de flesta målchanser som inte blev mer än chanser: Jonas Henrikssons språngnick strax utanför, Jonas Henrikssons nickskarv i stolpen och den boll som Robert Karlsson i slutminuten var nära att snubbla in.

Men dessa målmissar är egentligen bara mer typiska för Blåvitt än det enda mål som Tomas Rosenkvist fick klippa in sen VF-målvakten John Alvbåge petat ut en Jonas Henriksson-boll rakt i gapet.

Blåvitt är denna höst inte bara det krampaktigt spelande laget utan också de många målmissarnas lag.

Lägg Långås-Anderssons sena mål mot Hammarby till Rosenkvists denna onsdagkväll och du har de två enda bollar man lyckats forcera in på de fem senaste matcherna. På 450 minuter!

1–0-segern mot Hammarby och 2–0 mot AIK månaden tidigare är Blåvitts två enda segrar på numera 14 matcher.

IFK Göteborg har inte varit ur allsvenskan på 32 år, och jag tror inte man åker ur nu heller.

Men siffran 32 är ändå kusligt intressant och absolut ingen blåvit lyckosiffra, vilket den mejlskrivande fotbollsanalytikern Tommy Andersson räknat ut:

”1938 åkte IFK Göteborg ur allsvenskan. 32 år senare 1970 åkte IFK Göteborg på nytt ur allsvenskan. 32 år senare skriver vi 2002...”.

Vidskepliga blåvita supportrar som ser spöken i sådan statistik, kan jag möjligen lugna genom att få påminna om att deras lag försvann nedåt även 1950, vilket alltså skulle bryta den 32-åriga regelbundenheten.

Fast det förstås, om man räknar så här: 1938 + (3x4) = 1950 + (5x4) = 1970 + (3x4) + (5x4) = 2002.

Ja, då kommer nedflyttningsspöket flygande där igen...

Frölunda gick på knäna sista halvtimmen, och nu handlar det om en kamp mot klockan för att få så många spelare som möjligt fräscha till den tv-sända returen.

Frölunda hade i alla fall Matchens Lirare i George Mourad, inte bara för det kalla mål han gjorde.

En 20-åring, både teknisk och tung och med klara ledaregenskaper på plan, som tillsammans med Hasse Blomqvist, 27, bildade ett nytt intressant anfallspar.

Den lille sprattelgubben Blomqvist gjorde nu sin första match från start sen april 1999, han fick spela i 65 minuter men det syntes på kroppsspråket, att han gärna spelat en stund till.

Rolig att skåda har han alltid varit, så även nu, och nog syntes det på följsamt backande IFK-försvarare, att den gubben hade man respekt för.

Nog bäst man har det på söndag också.

Annars spelar Hasse Blomqvist upp Frölunda i allsvenskan!

Lasse Sandlin

ARTIKELN HANDLAR OM