Bajens nya paradis finns - i AIK-land

I Solna har laget funnit harmoni - och nyförvärven imponerar

FOTBOLL

Hammarby har hittat sitt vinterparadis mitt i AIK-land.

Styrkan bygger Bajen på Fryshuset, söder om Söder, men tekniken finslipas på det nya konstgräset på Skytteholms idrottsplats, granne med Råsundaspöket.

En och en halv timmes hårdkörning denna eftermiddag - sedan går det två minibussar från fiendeland hem till träningsanläggningen i Årsta.

Man ger sig inte ens tid att duscha i spökets närhet.

PÅ NYA MARKER Mikael Andersson offrar sig helhjärtet på Skytteholms IP. Karl Oskar Fjörtoft, Peter Markstedt, Alexander Östlund och de andra i årets a-lag trivs utmärkt på plastgräset i Solna - ett stenkast från "spökarenan" Råsunda.

Stockholmsområdets tre allsvenska lag ser alla mycket intressanta ut inför premiären.

AIK har fixat en spännande tränare från Scunthorpe, England, och Djurgården har tränat ända borta i Kina.

Ändå är det Hammarby som visar upp huvudstadens mest spännande lag just nu med fyra nyförvärv som ser ut att gå direkt in i startelvan.

När jag en kväll träffar Mikael Hellström, allsvensk debutant redan hösten 1990, säger han:

- Det här är den bästa trupp vi har haft i Hammarby under mina 13 år i klubben.

Detta låter så intressant, att jag inte bara dagen efter ser en A-B-kombination spela ut superettalaget BP, 4-1, utan även tar mig ut på en träning på Skytteholm nån dag senare.

En och en halv timme i kylan, sen är jag övertygad. Så rätt du hade, "Hella"!

Träningen lämnar man med ett leende på läpparna, och upptäcker liknande leenden på både spelare och ledare.

Som den leende tränaren Anders Linderoth:

- Jämför med hur vi hade det förra året vid den här tiden. Fråga Ante Covic som ständigt var genomblöt i slasket och gruset på Stadshagen!

Det är en kylig eftermiddag i Solna, men jag noterar att från början är det ändå tre man som kör barhuvade: Karl Oskar Fjörtoft, Mikkel Jensen och Alexander Östlund. Tre nykomlingar.

För sig själva lunkar Johan Andersson och Christer Fursth runt planen varv efter varv - Johan just återkommen efter förkylning och Christer drabbad av ryggskott - och vid varje varvning slår de båda till varsin boll och tävlar i vem som kan lägga den närmast kortlinjen.

Vem som vann? Vet ej.

Den 90-minutersträning jag får se är indelad i tre moment: 1) tekniska bollövningar, direktpass efter marken, ofta med fem man i samma sekvens, 2) en match mellan åttamannalag - på plan fem utespelare plus målvakt, dessutom två avbytare - i tre åttaminutersperioder, 3) långskubbning av värsta slag.

Dessförinnan har spelarna ägnat förmiddagen åt styrketräning.

Passningsövningarna genomförs på ett imponerande sätt, och man anar att detta är nog den roliga fotboll som Hammarby IF i ett årsmötesbeslut slagit fast, att denna klubb ska spela.

Träningsmatchen vinner Lag Gult, som direkt rycker i från Lag Svart, hela 4-0 i första perioden: 1-0 Kennedy Bakircioglü, efter vackert klackpass från Elvis, 2-0 Peter Markstedt, 3-0 Alexander Östlund och 4-0 Markstedt igen.

I andra vaknar Svart till, framförallt den Pablo Piñones-Arce som varit Hammarbys bäste målskytt (5) i träningsmatcherna. Pablo gör två mål, Svart vinner perioden med 2-1, och det står 5-2 i sista drickapausen.

2-1 till Svart även i slutperioden, vilket skulle innebära en seger för Gult med 6-4, ungefär; mitt privata matchsekretariat kan möjligen ha missat något mål...

Långlöpningen sker i intervaller, sju man åt gången. 25 meter fram, 25 meter tillbaka, 50 meter fram, 50 meter tillbaka, 75 meter fram, 75 meter tillbaka - och hela vändan en gång till. Totalt 600 meter som ska springas under "två minuter"; två snälla minuter, tror jag.

Inte en gång, utan sex gånger! Pusta får man göra medan de övriga sju genomför sina 600 meter. I två snälla minuter, alltså.

- Det är bara vilja nu, grabbar! uppmuntrar Thom Åhlund, den assisterande tränaren, när de sista går på knäna.

Alla klarar gränsen, men naturligtvis är även detta lite av en tävling.

Snabbast i ena gänget samtliga sex gånger: Alexander Östlund. I det andra: Max von Schleebrügge fyra gånger men passerad av Elvis i de två avslutande.

Sist, samtliga gånger, i ena gänget Peter Markstedt, i det andra Jonas Stark.

Men att vara sist när Hammarby-spelare är ute och långspringer är inget att skämmas över.

Faktiskt något av en kultplats. Det var där Lennart "Nacka" Skoglund alltid fanns under sina sista år i klubben, och det var då kompisarna pikade honom:

- Sno"rej på, Lennart, det kommer en gammal dam och vill om...

Hammarby är hittills obesegrat i träningsmatcherna.

Låt vara för att man inte mött ett enda allsvenskt lag, men ändå måste man hålla med Anders Linderoth:

- Ju fler vinster ju bättre ser det ut.

Linderoth minns förstås sitt "Mission Impossible", när han i fjol som ny skulle föra 2001 års sensationsmästare Hammarby till nya framgångar samtidigt som man skulle - spela roligare fotboll...

Minns hur det såg ut inför förra premiären: 1-3 mot Stabæk, 1-0 mot Örebro (enda segern), 2-3 mot Café Opera, 2-2 mot Eskilstuna City, 2-4 mot Rosenborg, 2-3 mot Essinge och i genrepet 1-1 mot Mjällby. En miserabel försäsong.

Sån skillnad då mot i år, och Thom Åhlund säger:

- Nog växer man litegrann i motgång.

Ett växande som lär fortsätta i år och kanske även ta död på Råsundaspöket?

- Äh, Råsundaspöket är konstruerat av andra. Fotboll är så enkelt som att bästa laget oftast vinner. Utan spöken...

Nu har Bajen dessutom värvat en kille som absolut inte tror på spöket, Alexander Östlund, som bara har underbara minnen från Råsunda.

Det var där han i 1998 års sista halvlek, i 49:e minuten, i en tilltrasslad situation nöp till en boll som betydde 1-0 för AIK mot Örgryte och därmed SM-guld.

Mot sitt gamla AIK ställs "Salle" redan i tredje omgången, i årets första derby, tisdag 22 april.

Det blir en match det.

Sandlins nedräkning – 25 dagar till allsvenska fotbollspremiären: I dag Hammarby IF. Längre ned på sidan: alla fakta om Bajen inför säsongen.

Lasse Sandlin