Tio raka - slutar tolva

Giffarna får det tufft när allvaret börjar - men Sundfors är en man för blågult

FOTBOLL

Sundsvalls-Giffarna har gjort sin bästa försäsong någonsin. Inte en förlust på tio matcher. I stället fyra segrar och sex oavgjorda.

Det är imponerande.

Så imponerande att expertisen nu genomgående tippar Giffarna som ett stabilt mittenlag.

Jag verkar vara ensam att gå emot strömmen, när jag tippar Sundsvall i botten.

Inte att åka ur – men väl som tolva och kvallag.

Foto: BILDBYRÅN
Målvakten Fredrik Sundfors var Giffarnas bäste spelare i fjol.

Det är bara att kolla in dagens Sportbladet så ser man hur de lyckats dupera mina kolleger, fotbollsexperterna.

Robert Laul och Stefan Alfelt tror på Giffarna som sexa – Simon Bank, Christoffer Bjäreborn och Michael Wagner tror på Giffarna som åtta.

Lägg så till, för att få lite tidningsbalans i botten, Svenska Dagbladets Jan Majlard, som har norrlänningarna på sjätte plats, och Expressens Mats Olsson som har dom sjua.

Mitt tips med Gif Sundsvall som tolva blir därmed helt avvikande, och skulle nu Cain Dotson och kompani placera sig avsevärt högre, så får jag väl stå där med skammen. Värre är det inte med det.

Men, utan att ha sett – bara hört berättas om – Kanu-kopian Bala Garba, så har jag faktiskt svårt att se årets upplaga som så mycket bättre än fjolårets, och då minns jag att många norrländska poäng var mycket tursamma. Många fler än man i dessa dagar vill vidkännas...

Nu är det också så en gång för alla, att träningsmatcher är en sak och tävlingsmatcher en annan.

Slikt prat får dock Patrick Walker, den ene av de två Gif-tränarna, att le.

Patrick, ”den sjungande irländaren” som kom hit till Sverige (BK Häcken) som spelare för exakt 20 år sen och som sen hade sex fina år i Giffarna 1987–92, säger:

– Actions speaks louder than words!

Det kan han gott säga med tio förlustfria matcher i ryggen, men när allvaret nu äntligen ska börja, så kommer också de förväntningar man byggt upp – med fjolårets åttondeplats plus vårens matchsvit – att ovanligt nog sätta press på detta lag som tidigare alltid varit nederlagstippat och vant att slå underifrån.

Intressant premiärmatch

Starten blir oerhört viktig, och att inte blir den mindre intressant av att Giffarna där möter försäsongens andra obesegrade lag, Halmstad BK.

Givet kryss på Örjans vall på måndag?

Sundsvall spelar norskt, med snabb kontringsfotbol, och det är inte så underligt när den andre av lagets båda tränare, Per Joar Hansen, inte bara är norrman utan också själv spelat under det norska varumärke, som även vi svenskar lärt oss uppskatta: alltså Rosenborg BK i Trondheim.

Norsk kvalitet finns också i vänstermittfältaren Tommy Bergersen (Bodö/Glimt) som i fjol svarade för sex mål och spelade fram till ytterligare fem, och i Tom Kåre Staurvik (Bodö/Glimt, han också) som på mittbacken tagit över flyktade Marko Tuomelas roll som försvarsdirigent.

Dessutom har man även i år värvat i Norge.

Men trots de båda norska tillskotten, den målflitige nigerianen Bala Garba från Haugesund och den just nu knäskadade västerbottningen Peter Olofsson från Bryne, får man nog ändå räkna en annan spelare som det starkaste nyförvärvet.

– Fredric Lundqvist! Ja, vi trodde han var förlorad för oss, erkänner Patrick Walker.

Ville stanna i Sundsvall

Men landslagsbacken Fredric for med fästmö till Stockholm och förhandlade med Djurgården, upptäckte då i detta snack att livet hade andra värden än att bara träna och spela fotboll, och bestämde sig för att stanna i Sundsvall.

”En oerhört stark ytterback med snabbhet, balans och styrka”, som Patrick Walkers betyg lyder.

Fjärde allsvenska året i rad nu...

Ska Anders Grönhagens, Stig ”Vittjärv” Sundqvists, Conny Klacks, Håkan Sandbergs, ”Pisa” Nicklassons, Jukka Ikkäläinens, Leif Forsbergs och Tomas Brolins Gif Sundsvall då definitivt etablera sig i allsvenskan?

Mina kompisar på redaktionen tror det – jag är mer skeptisk.

Egentligen var Sundsvall redan under hela fjolåret ett mittenlag: delad femma efter premiären, som bäst ensam femma efter fjärde omgången, som sämst tia efter femte, sjätte och 14:e omgången, åtta till slut.

Men något stabilt mittenlag var man aldrig. Det hann aldrig bli några säkra marginaler nedåt.

Man vann eller man tog poäng just när det behövdes för att man inte skulle bli direkt inblandad i streckstriden.

En krigare vinner aldrig ensam en strid, men nog fanns här en man i Giffarna som hade största delen i den förtjänsten: målvakten Fredrik Sundfors.

Till exempel var han den ende i laget som spelade alla 26 matcherna. Han var också en av blott fem allsvenska målvakter som stod samtliga 26 matcher.

Nog är det väl konstigt att det nu är över 13 år sedan Fredrik Sundfors spelade sin senaste landskamp; i juniorlandslaget 2 januari 1990 mot Sovjet i israeliska Herliza, stryk 1–2.

Sundfors i blågult!

Niklas Gudmundson från Halmstad gjorde enda svenska målet, och Niklas var också en av tre målskyttar i Sundfors landslagsdebut, 3–1 mot Holland i portugisiska Penasiel 24 mars 1989; Tommy Onodi från Eskilstuna och Jonny Rödlund från Norrköping, numera Enköping, de båda andra.

Trots Andreas Isakssons match i Budapest kämpar jag vidare i min kamp för att få se Fredrik Sundfors, 31, i landslaget.

Än är han inte för gammal.

Fakta/GIF Sundsvall

ARTIKELN HANDLAR OM