Bala Ahmed Garba, vilken artist

- lika kaxigt läcker som hans namn

FOTBOLL

AIK-klacken kastade snöbollar på motståndarna och domarna i Sundsvall.

De prickade bättre än deras lag.

Sundsvalls effektiva mittfältsspel förvandlade AIK:s spel till kvalificerat snömos.

Själv fick jag en ny favorit i Sundsvalls norska nigerean Bala Garba som spelade lika kaxigt läckert som hans namn antyder.

Nordin var frånvarande.

Sundsvall ska ju spela enligt Rosenborgs-modellen.

Jag såg en del av det i går. Laget har antydan till ett eget spel.

Har AIK det? Jag är inte så säker. Laget verkar i år mer ställa om uppställningen efter motståndarnas spel än att söka sitt eget.

Jag såg en del av det också i går.

Jag såg märkligt mycket av effektivt malande mittfält hos hemmalaget. Tommy Bergersen var strålande, Öyvind Svenning mycket bra och till och med den gamle bengeten Hasse Bergh såg ju pigg ut. Framför allt såg de ut som om laget ville något, som om de var beredda att offra något för att vinna. Motståndarna såg mest ut som om de väntade på att någon annan skulle komma och hämta hem segern åt dem.

AIK:s ändrade spel den här gången jämfört med i premiären innebar att Daniel Hoch kom bort. Richard Money har sagt att han sett talanger som kan göra Hoch till AIK:s Dennis Bergkamp. Det var han inte i går. Han var mera berg än kamp om man säger. Han byttes ut efter 45 minuter.

Sundsvall saknade premiärens bästa spelare Joel Cedergren som blivit lårskadad.

In klev Stefan Åhlander som var petad förra matchen. Hans 1-0 från 30 meter var en stenhård akt av ömhet.

Och så har man Bala Garba.

Vilken artist.

Stockholmarna gnällde mest

Glimt i ögat. Många heta bataljer med AIK-spelarna och efteråt sa han roliga saker som att så fort han använde sin fysiska styrka så gnällde AIK-arna.

Kanske menade han Krister Nordin. Jag vet inte. Han verkade inte vilja specificera vilka AIK:are som gnällde mest. Kanske var det alla.

Krister Nordin kom helt fel vid Bala Garbas segermål som han rätt ostört kunde nicka i mål efter Staurviks perfekta frispark.

Nordins mest minnesvärda insats var annars frisparken efter 25 minuter i andra halvlek - rakt upp i virket i krysset. Fruktansvärt hårt. På tv-reprisen kunde man också se hur sanslöst bollen skruvade sig åt vänster. Rena Roberto Carlos-klassen.

AIK-tränaren Richard Money visade sin storhet efter matchen när hans analys var lika enkel som sann:

- Det bästa laget vann.

Helt riktigt. Jag tror han var mycket besviken på att vissa av de mera kända spelarna, de som ska vara duktigast, vek ner sig. Sundgren, Nordin, Andersson, Corneliusson - var fanns de. Knappast i Sundsvall.

Har AIK råd att vänta på tempot?

Money pratade om att första matchen klarade spelarna som varit skadade länge på ren adrenalin. Antagligen sant. Han räknar med att det tar fem-sex matcher att hitta spel och tempo.

Men har AIK råd att vänta så länge?

Jag vet inte. Har AIK nåt alternativ?

Jag vet inte.

Och en sak man kan undra över är om Andreas Andersson är anfallare längre?

Jag är tveksam. Hans första halvlek i Sundsvall var ganska bra. Han var dominant och sugen på att få bollen och hade han bara spelat lite snabbare när han hade lägen och hade planen varit lite, lite bättre hade AIK kanske kunnat avgöra matchen där.

AIK hade 48 procent av bollinnehavet och uppskattningsvis hade Andreas 37 av dem medan exempelvis Fredrik Björck i försvaret hade gissningsvis en procent. Jag såg kanske illa men var inte rensningen i 44:e minuten hans första bollkontakt. Jag antar att det är ett bra betyg för en mittback att överhuvudtaget inte behöva göra så mycket, men kanske var det här lite i minsta laget.

En som får ett sämre betyg är hemvändaren Per Nilsson som för dagen flyttats ut som ytterback och blev förbisprungen, bortfintad och hade så mycket markeringsproblem i första halvleken att jag stundtals undrade om han visste i vilken klubb den gamle Sundvallsspelaren egentligen hörde hemma.

Det fanns fler loja inslag.

Var fanns Krister Nordin?

Krister Nordin var det länge sen jag så frånvarande. Ofta såg det ut som om han ver mer intresserad av att gnälla på motståndare än att skava ner dem på mittfältet.

Stefan Ishizaki slog några fina genomskärare - särkilt en underbar till Andreas Andersson i 50 minuten. Andreas blev fri på vänsterkanten men orkade inte ens få iväg ett skott.

Ishizaki blev utbytt efter 20 minuter i andra halvlek och efter det kom AIK aldrig riktigt in i matchen igen. Stefan ersattes av en annan Sundsvallskille - Mattias Nylund. Han har fått ta över Luke Casserlys tröja och det är naturligtvis en omänsklig press på den unge Timråspelaren. Han klarade inte den.

Jag tyckte AIK vek sig.

Det mest märkliga var att man de sista 30 minuterna lätt kunde se att Sundsvallsspelarna var först på i princip alla bollarna. Utom möjligen snöbollarna som fladdrade som mest mot Bala Garba just då.

Sundsvall ville mest. De var ett lag, ett kollektiv.

Kanske blir de fotbollens eget Timrå...

Lasse Anrell