Drömlaget – från Barca till Bajen...

Sagan om ”fucking Champions League”, miljon- värvningar, börsras – och balansspelare från IFK Timrå

FOTBOLL

Han lobbade.

Barcelonas målvakt Ruud Hesp är nästan två meter lång och stod inte speciellt långt ut, men ändå lobbade Nebojsa Novakovic från straffområdeslinjen.

Det borde inte gå – men det gjorde det.

En dryg halvtimme tidigare hade Rivaldo dundrat en boll i stolpen. Figo hade slagit inlägg, Litmanen dribblat och Kluivert nickat.

Men AIK ledde.

”Ja, ni är sämre än Bajen”, sjöng Black Army.

Foto: lars hedelin
Jubel efter segern mot AEK Athen i kvalet till Champions League. Bara sex av spelarna på bilden finns kvar i AIK:s trupp i dag.

AIK har aldrig varit större än i just det ögonblicket som Novakovic fenomenala lobb touchade ribban och la sig tillrätta i nätet framför Norra Stå.

Det var mindre än en kvart kvar av första matchen i gruppspelet av Champions League och AIK ledde mot Barcelona med 1–0.

Det borde inte gå – men nu såg det ut att göra det.

Och precis där stannar vi bandet.

Ni vet vad som hände sen, ut det korta perspektivet.

AIK försökte byta ut två spelare samtidigt och Barcelona gjorde två mål på mindre än fem minuter.

Stuart Baxter gormade ur sig sina svavelosande tirader om the fucking Champions League.

Det som inte borde gå visade sig inte heller göra det.

Gnaget tog bara en poäng och åkte ur världens finaste fotbollsturnering med ett brak.

Och ur det lite längre perspektivet? Jo, ni har nog hyfsad koll på det också.

Det var visst något med ett aktiebolag. Pengarna som rullade och en ekonomi som plötsligt var i kris.

Spelare som försvann, en ledning som byttes ut och ett fotbollslag som slutade prestera.

Men vad var det egentligen som h ä n d e?

Historisk värvning

Prick klockan 17.00, torsdagen den 5 augusti 1999 försattes fotbollssverige i ett chocktillstånd.

AIK hade kallat till presskonferens på Råsunda, och ordföranden Sune Hellströmmer tog till orda.

– En spelare som jag inte tror behöver närmare presentation, sa han, och in på podiet traskade Andreas Andersson.

Andreas Andersson. Hova-expressen.

Som kostat 47 miljoner när han lämnade Milan för Newcastle året innan. Som hade anbud från klubbar i både Serie A, La Liga och franska högstaligan. Som fortfarande bara var 25 år gammal.

En sådan värvning har inte gjorts av en svensk klubb, varken förr eller senare.

Övergångssumman blev till slut 20 miljoner kronor.

Det fantastiska var att AIK verkligen såg ut att ha råd.

Matcherna mot Barcelona i Cupvinnarcupen hade uppmärksammats i fotbollseuropa. Försäljningarna av Magnus Hedman, Gary Sundgren, Olof Mellberg och Johan Mjällby hade givit det första ordentliga klirret i kassan sen 30-talet. Och de hade vunnit SM-guld redan året innan.

Det här var dagen som fotbollens maktcentrum definitivt flyttade från Göteborg till Stockholm.

– Jag tror nästan inte att det är sant, kommenterade IFK Göteborgs nästan chockade klubbdirektör Bo Gentzel.

Andersson borde ju, enligt konstens alla regler, gått tillbaka hem till hans klubb.

Två månader tidigare satt Andreas Andersson och fiskade i en roddbåt hemma i Hova när mobiltelefonen ringde.

– Vill du spela i AIK, frågade en hes stämma.

Den tillhörde Stefan Söderberg. Klubbdirektör i AIK, sedermera vd för AIK Fotboll Transfer AB.

Redan under våren hade han börjat bearbeta Anderssons agent Anders Wallstén.

Och han gav sig inte. Under två månaders tid ringde mannen med rösten i praktiken varje dag.

Och trägen brukar vinna.

Dagen före presskonferensen på Råsunda hade AIK slagit FK Dnjepr-Transmasj Mogiljev från Vitryssland med 2–0 och stod bara ett steg ifrån huvudturneringen i Champions League.

Direkt efter matchen åkte Söderberg och vice vd:n Dick Lidman till Scandic Hotel i Järva. Där satt Andreas Andersson och väntade. Om han visat sig på Råsunda hade nyheten kommit ut för tidigt, så han hade stannat på hotellrummet och sett matchen på tv. Men nu hade han bestämt sig.

Naturligtvis en jätteförstärkning till laget, men framförallt var symbolvärdet enormt.

Att plocka hem Pontus Kåmark från England, att knyta upp dåtidens jättelöften Martin Åslund, Karl Corneliusson och Daniel Tjernström, det hade bara varit början.

Nu skrockade bara Söderberg. Drömde om en framtid med nya, spektakulära värvningar.

– Patrik Andersson måste väl hem någon gång?

AIK skulle etablera sig i Europa - men kulmen låg bara fem veckor fram i tiden.

Det var då Nebojsa Novakovic bestämde sig för att lobba.

Och slutet började.

Den 29 november i fjol hölls en annan presskonferens på Råsunda.

En knapp vecka tidigare hade Dick Lidman kollapsat under en konferens i Sundsvall.

Nu var det den omskrivne tjeckiske tränaren Dusan Uhrin som skulle avbryta sitt samarbete med AIK. Han var den tredje mannen som lämnade posten samma år.

Förutom frågor om nya tränare och ett lagbygge i spillror fick vd:n Sanny Åslund också svara på frågor om varför AIK:s ungdomsspelare begått sexuella övergrepp på varandra och varför klubben fortfarande inte lyckats distansera sig från landets mest ökända huliganfirma.

Och som i förbigående förkunnades också att Stefan Söderberg skulle lämna sin position i klubben.

År 2000 – ”annus horribilis”

Hans position som vd i AIK Fotboll Transfer AB ersattes inte. I stället hade en sportchefstjänst instiftats och värvningarna skulle nu skötas av Café Operas förra sportchef Peter Kisfaludy.

– Han kommer inte få Stefan Söderbergs plånbok, konstaterarde Sanny Åslund.

Åslund hade tillträtt som vd för AIK Fotboll AB i november år 2000.

Det var året som Stuart Baxter beskrev som ”annus horribilis” och året som gjorde det alldeles uppenbart att den djärva satsningen förde med sig problem också.

En hel del problem.

Att Åslunds position överhuvudtaget fanns var en följd av AIK Fotboll hade brutit sig loss från huvudföreningen och bolagiserats.

Från början var tanken att aktien skulle börsnoteras, men när det väl var dags för den första bolagsstämman i april 2000 hade det skjutits upp på obestämd tid.

Det var nämligen ingen idé att försöka sälja aktier om inte fotbollslaget fungerade.

AIK var aldrig riktigt nära att vinna SM-guld och åkte ur Uefa-cupen på en dansk åker i Herfölge.

Men lönerna låg stadigt kvar på Champions League-nivå.

Nyemissionen hade visserligen givit AIK ungefär 27 miljoner – men spelarlönerna år 2000 kostade bara de 28.

Ingen annan svensk klubb var i närheten.

Totalt fanns 95 personer på lönelistan som innehöll allt från en presschef, via tränaren Stuart Baxters personliga säkerhetsvakter, till en egen kock från Australien.

Klubben – eller bolaget – gick mot en riktig brakförlust, men räddades hjälpligt av att Real Sociedad köpte Mattias Asper för nästan 25 miljoner.

I december förklarade Fischer Partner Fondkommissionen att de helt slutade handla med AIK-aktien eftersom intresset var alldeles för dåligt.

Då hade kursen fallit från toppnoteringen 73 kronor till 16 kronor på ett drygt år.

I juni 2001 hördes en ny ramsa från Norra Stå: ”Ja, vi ska sänka era löner”.

Halmstad ledde med 3–0, och matchen innebar att AIK bara vunnit tre av sina första tio matcher.

Då hade det gått så långt, så fort, att AIK:s vara eller inte vara hängde på en vänsterback från Småland.

När Erik Edman skrev på för Heerenven i juli fick klubben in åtta miljoner som tillfälligt säkrade driften. Men ekonomin fortsatte vara problematisk.

Spelare fortsatte försvinna.

När AIK inledde fjolårssäsongen med att förlora med 2–0 mot Elfsborg på Råsunda var Andreas Andersson den enda spelaren på plan som var kvar från matchen mot Barcelona.

Då hade det gått mindre än tre år sedan ”Nebos” lobb.

Den 6 april i år.

Allsvensk premiär, och AIK sopar banan med nykomlingen Enköping. Det blåser halv storm, men Gnaget håller bollen på marken och rullar ut.

Nästan 20 000 har kommit trots kylan och det oglamourösa motståndet, en publiksiffra som hade varit fullständigt otänkbar tio år tidigare.

I pausen tackas Stefan Söderberg av.

I långrock och hatt småspringer han mot Norra Stå, som precis som vanligt sjunger ”Söderbergs smokinglirare”.

Stefan Söderberg tar av sig hatten och kastar upp den mot läktaren. För någon sekund ser det ut som att vinden skulle få tag i den.

Det är nya tider – men runt en klubb som AIK kommer det alltid blåsa friskt.

Under hela våren har Peter Kisfaludy jagat en vänsterfotad spelare, något som saknas för en riktigt välbalanserad trupp. Två dagar före matchen fick han till slut klart med sin man.

Mattias Nylund, 22, hämtades från IFK Timrå.

Det hölls aldrig någon presskonferens för att annonsera nyförvärvet.

Så gick det för AIK:s trupp från Champions League-säsongen 1999:

Erik Niva

ARTIKELN HANDLAR OM