I den här omgången blev allsvenskan som i fjol – jämn

FOTBOLL

HALMSTAD

Det såg kört ut för det som i huvudstaden kallas för landsbygden. Stockholm hade kopplat greppet om allsvenskan och frågan var bara Djurgården, AIK eller Hammarby?

I elfte omgången blev allsvenskan som den var förra året. Jämn, oförutsägbar, ännu roligare än tidigare – men förmodligen inte särskilt bra i ett internationellt perspektiv.

Alla ligor som lyckas ute i Europa har lag som ständigt är bättre än sina inhemska konkurrenter. England har Manchester United och Arsenal. Tyskland Bayern München. Spanien Real Madrid och en tre-fyra till nu när La Liga är störst, bäst och vackrast. Juventus, Milan och Inter är alltid med i toppen av italienska ligan.

Jag trodde länge att Djurgården och AIK var på väg att etablera sig som överlägsna lag det här året men så blir det uppenbarligen inte. Vilken man både kan tacka för och förbanna.

Sverige har varit riktigt bra i internationella sammanhang bara de år Malmö FF eller IFK Göteborg varit inne i långa perioder då man dominerat svensk fotboll.

Skillnaden mot i dag är såklart proffsflykten. Malmö FF:s lag som tog sig till europacupfinal 1979 hade en ordinarie startelva där så gott som alla var landslagsspelare precis som Blåvitts stora Uefa- och Champions Leaguecuplag bestod av stommarna i de årens svenska landslag.

Elmander kommer att saknas

Djurgårdens guldlag i fjol hade inte en enda spelare som ens var gjuten i Tommy Söderbergs och Lars Lagerbäcks trupp.

Utan Johan Elmander och Mikael Dorsin blir Djurgården ett klart svagare lag. Försvinner även Kim Källström i sommar räknar åtminstone jag bort det som AIK:s tränare Richard Money sarkastiskt brukar kalla för Dream Team från den absoluta guldstriden.

I den kan vi i stället återigen räkna in en hel rad andra lag. MFF räknade jag bort efter hemmafloppen mot Örgryte men det var på grund av den övertro på stockholmarna som jag beskrivit här ovan. Med Peter Ijeh är MFF ett pånyttfött lag av en helt annan kapacitet än man visade i inledningen av serien.

Nu har även Hammarby förlorat i år och som matchen utvecklade sig finns anledning att tro minst lika mycket på HBK som på Bajen i fortsättningen.

Halmstad har i Igor Sypniewski en klasspelare med spetskvaliteter som gör honom till en målskytt av internationell klass.

Vi fick inte se särskilt mycket mer av såna kvaliteter på Örjans Vall där tränarna Anders Linderoth och Jonas Thern måste lidit alla helvetets kval under den första halvleken. Där stod två av Sveriges passningsskickligaste och bästa mittfältare genom tiderna i sina bås och tvingades se på hur lagen som de ansvarade för misshandlade både boll och spelets idé.

Thern hittade lösningar

Thern hittade en lösning på problemet medan Hammarbys handlingsförlamning i andra halvleken gör att man inte gärna kan tro laget om att bli svenska mästare till slut denna säsong.

Helsingborg blir hyperfarligt när man får tillbaka Alvaro Santos och om man får behålla Gustaf Andersson, vilket man inte kan vara helt säker på.

Även om likviditeten efter kommunens så kallade kapitaltillskott är god för HIF vore det en provokation mot Helsingborgs skattebetalande invånare att tacka nej till ett flermiljonbud från Djurgården.

Nästan som av tradition är det alltid en förening man så gott som aldrig nämner i såna här spekulationer och det är Örebro.

Ett Örebro som ligger fyra och har gjort fler mål än alla utom Djurgården och AIK. Enda anledningen till att man inte tror på ÖSK är väl för att man aldrig har vunnit tidigare.

Någon logisk anledning kan jag faktiskt inte finna. Allsvenskan är inte logisk.

Men den är kul.

Stefan Alfelt ([email protected])