Tangerat målrekord

- men förstör inte festen med en ny arena

FOTBOLL

Så många härliga Bajenmål har Söderstadions publik inte upplevt under 2x45 minuter på 31 år.

De 7-0 mot Enköpings SK betydde tangering av Hammarbys målrekord, de 7-0 mot Halmstads BK 1972.

Det är festligt, folk är på ett strålande humör, man skrattar, och man hyllar gamla favoriter i Enköping.

Så stiger i halvtid nån Fnitter-Lisa in i mittcirkeln och berättar att nu ska man minsann bygga nytt med plats för 50 000, för friidrott och för speedway.

Snacka om glädjedödare!

Foto: LASSE ALLARD
Nöjd tränare.

Visst behöver Söderstadion rustas upp, och såna mer eller mindre storslagna planer presenteras ju då och då.

Men minst av allt behöver Hammarby IF ett skrytbygge à la nationalstadion med 50 000 åskådarplatser att dela med landslaget.

Låt förbundet husera i Solna och försök förstå att Hammarby är Söderstadion lika mycket som Söderstadion är Hammarby!

Det är Söderstadions atmosfär som gör att ALLA lag utanför Stockholm älskar att komma till Söderstadion och den "fantastiska publik" som det alltså i detta fall är motståndarna som talar om.

Snygga mål då som nu

Måndagens publiksiffra var 10 482, årets näst sämsta.

Inte för att så många fler fått plats - årsbästa lyder på 10825 mot Landskrona - men hur tjusig hade matchen varit med 30-35 000 tomma stolar i en arena byggd för 50 000?

När Hammarby senast vann med 7-0, mot Halmstad 1 oktober 1972, var siffran 3 962.

Jag var med den gången också, och parallellerna med gårdagsmatchen är lätta att dra: precis som Enköping låg Halmstad sist i tabellen.

Snygga mål den gången också: Matte Werner tre varav två på nick, Janne Sjöström och Kenta Ohlsson två var.

Det var Kenta det mesta kretsade kring, men tränaren Janne Holmberg fick också beröm för att han omplacerat den 19-årige backen Mats Werner till offensiv mittfältare efter 1-8-smällen mot Djurgården i matchen före.

Matchen efter 7-0 - det här var på den tid det verkligen svängde om Bajen - förlorades förresten mot Åtvidaberg, 1-6...

Snygga mål nu också, och att Anders Linderoth är en riktig lirare framgick, när en kollega försökte få honom att gradera de sju målen.

Var inte Pablos vänsterkanon, 3-0, det snyggaste?

- Jo, Pablos skott var snyggt. Men det var också Pablos framspelning till Mickes 4-0. Nio av tio forwards försöker göra mål själva där.

- Jag väljer nog 4-0-målet - tack vare Pablos pass.

Håller med men om sanningen ska fram så fanns det en del godsaker att välja bland:

2-0, målskytten Micke Andersson lyfter bollen förbi Enköpings målvakt - men det delikata ligger i Suleyman Sleymans knorrade raka framspelning;

5-0, Kennedy Bakircioglüs märkliga frispark från 35 meter som efter 30 meter rakt fram plötsligt viker av åt höger och ställer målvakten.

Den skyttekonsten har Kennedy lärt sig av Mario Jadonic, äldre klubbkompis i Assyriska under Kennedys första seniorår och för riktigt länge sedan, under Jonseredtiden, Söderettans skyttekung.

Östlund van storvinnare

Inte sen 1 oktober 2000 har något lag vunnit lika stort eller större i allsvenskan, IFK Norrköpings 8-0 borta mot Frölunda.

Mattias Flodström tremålsskytt och bland övriga målskyttar återfanns en av gårdagens segrare: Alexander Östlund.

För övrigt är det status quo i både topp och botten eftersom alla tre topplagen vann och alla tre bottenlagen förlorade sina matcher.

Men status quo betyder också att Djurgården kommit närmare guldet och att Enköpings marginal att hänga kvar krympt.

Fotnot:

Status quo är ett utttryck på ett språk (latin) som jag aldrig ens funderat på att lära mej. Egentligen betyder det "ett tillstånd vari något befunnit sig tidigare" men har numera oftast innebörden "oförändat tillstånd".

Lasse Sandlin

ARTIKELN HANDLAR OM