Göteborg har blivit plantskola - Stockholm är dess skyltfönster

FOTBOLL

Det talas om svek och det talas om Judas och på ett sätt är det ju rätt.

Känner man sig sviken så är man ju sviken.

Men sannare är att säga att Djurgården tagit svensk fotboll tillbaka till samma nivå som IFK Göteborg gjorde på 80-talet.

Eleven har blivit läraren - fångvaktaren har blivit fånge.

Trenden är uppenbar:

Göteborg har blivit en plantskola för Stockholm.

Det är ett lämmeltåg varje vinter av unga talanger som lämnar den sjunkande redarfamiljen i Göteborg med skepp som har stolta namn Blåvitt, Örgryte och kanske något mindre stolta namn som Häcken och Frölunda.

Göteborg har förvandlats till en plantskola.

Stockholm är dess skyltfönster.

Marknaden finns - i Europa.

Visst kan kan man tycka att det är en smula tyket av Martin Ericsson att dra samma år som coachen Bosse Johansson fått stadga på IFK Göteborg och framför allt fått stadga på Martin själv och gjort honom från en stagnerande talang till en säljbar talang.

Just säljbar.

För fotboll i dag handlar mest om att sälja. Djurgårdens riskkapitalbolag handlar vidare och kritiken att affären Kim Källström var dålig bizniz kan de lätt skaka av sig med tanke på att den dåliga affären gav två SM-guld, ett glödhett varumärke och ett attraktivt skyltfönster.

Just Djurgårdens skyltfönster är vad det handlar om just nu.

Kval till Champions League, en stabil, proffsig organisation, bra tränare, bra lag och de som spelar i Djurgården har de senaste åren närmast haft en gräddfil rakt in i landslaget.

Klart det är attraktivt.

Allt har ett pris - till och med Jesus

Tobias Hysén var klar för Lyn men Lyn vill inte betala tillräckligt för Häckens numera ganska kräsna säljare. Martin Ericsson har ett halvt år kvar på kontraktet. Om inte Blåvitt vill sälja behöver de inte. Men vem vill ha en omotiverad spelare i laget?

Förr eller senare säljer de.

Det gör de alltid.

Hammarby vägrade förhandla om Michael Andersson när Blåvitt vill handla dagarna före Hammarbys viktiga Uefacup-match mot Köln för 20 år sen.

De förhandlade till slut. Det gör de alltid.

Allt har ett pris. Till och med Jesus.

Allt har ett pris - utom publikens förväntningar och fullständigt sanslösa kärlek och tron på att spelarna finns i deras lag för att spelarna håller på de lagen. Det är ju nonsens. Spelare är numera smarta pojkar, styrda av en lätt panik över att inte hinna bli rika och odödliga på de tio år de har på sig.

Det är ganska lätt att förstå den paniken.

Särskilt när man vet att de varje dag pratar med löddriga agenter som förklarar för dem att om de tror på agenterna så blir de odödliga. Problemet är ju att ingen är odödlig. Inte ens en kejsare. Inte ens Kim Källström.

De enda med klubbkänsla 2003 är fansen. Det är de som är klubben. Utan dem dör klubben. Men de gör inte mål.

Den enda moral en spelare kan avkrävas är mot sitt kontrakt. Den spelare som inte gör sitt bästa är värd förakt. Men såna spelare ser man sällan.

Alla är svikare? Nej, ingen är svikare

Göteborgarna var bittra i går kunde jag läsa på diverse hemsidor.

Martin var en svikare, Tobias var en svikare, till och med Glenn var en svikare vad jag kunde förstå.

Men samma ord som nu används mot stockholmare användes mot IFK Göteborg när de köpte allt som rörde sig och andades talang under Blåvitts storhetstid.

Samma ord, bara kläderna är utbytta.

De var osanna då. De är osanna i dag.

Djurgården jobbar bra. AIK har haft mindre lycka med sina köp från Göteborg. Hammarby är så vitt jag vet helt Göteborgsfritt.

Djurgården jobbar bra. De fyller på med talanger och Martin Ericsson är en perfekt spelare för allsvenskan.

Han blir sannolikt aldrig så bra att han bara får Europadrömmar i huvudet.

Han är en man att bygga ett stabilt allsvenskt lag kring.

Blåvitts och Häckens talanger går till Stockholm.

Blåvitt får nöja sig med Frölundas talanger.

Så kan det gå.

Problemet är kanske mest att den gamla huvudstadsramsan "Hata, hata, hata Göteborg" snart drabbar nästan enbart göteborgare. Men det är kanske mera ett pedagogiskt problem för stockholmslagens fans.

Jesper Blomqvist, Elmander, Björk, Arash Talebinejad, Andreas Andersson, Källström, Kåmark, Lucic, Hysén, Kalle Corneliusson, Martin Ericsson - listan kan säkert göras längre. Det är ett helt lag.

Göteborg är lilla London men Stockholm är lilla Göteborg. Det är uppenbart. Kalle & Ada och Osborne pratar numera kisentugg. Tanken svindlar; Glenn Hyséns barnbarn kanske till och med en dag kommer att prata begripligt.

ARTIKELN HANDLAR OM