Patrik Andersson borde vara en landslagskandidat

FOTBOLL

FARUM

Det var ingen mästerlig insats. För dålig match för att dra till med såna omdömen. Men det var bra och väldigt lovande för MFF det som Patrik Andersson presterade i sin himmelsblå comeback.

Det hittills ofullbordade stjärnlaget har fått den ledare som kan styra styrkorna till första SM-guldet sen 1988.

Själv har jag aldrig förstått varför Patrik Andersson försvann från alla landslagsdiskussioner efter att han var skadad och besviken under fotbolls-VM i Japan/Sydkorea.

Före slutspelet var ju den allmänna åsikten att Sveriges möjligheter i Dödens grupp stod och föll med Patriks ledaregenskaper på planen.

Han har varit både skadad, bänkad och placerad på läktaren i Barcelona sen dess - men hur många uttagna i Söderbergs och Lagerbäcks trupper har inte varit det de två senaste åren? Inte bänkade i Barcelona, förstås. Utan i betydligt mindre klubbar med oerhört mycket tunnare konkurrens.

En självklar ledare

Patrik Andersson, 33, är fortfarande en klasspelare och jag är övertygad om att han kommer att visa det vecka efter vecka i allsvenskan.

Sen vet jag inte om jag ska citera honom eller mig själv när det gäller frågan om MFF:s spelsystem i år.

"Den ende som jag inte riktigt får att passa in i ett traditionellt Prahlspel är det senaste supernyförvärvet Afonso Alves.

Min omedelbara reflektion på nyheten att Afonso skrivit på för fyra år är att MFF 2004 bör spela med tre backar, fem mittfältare och två i kedjan. Något annat sätt att fullt ut utnyttja truppens enorma offensiva krafter finns knappast."

Så skrev jag i en kommentar till nyheten om att Afonso var klar för MFF.

I går pratade Patrik Andersson om att rätta spelsystem efter individernas kvaliteter och inte tvärtom. Ett inte helt okontroversiellt uttalande i en miljö där tränaren Tom Prahl vill lära Afonso att kämpa och absolut inte helt vill släppa sina inkörda och historiskt framgångsrika grundprinciper även om han pratar om ett test av 3-5-2.

Arbetsvilliga mittfältare krävs

Med Patrik Andersson som den självklare ledaren avlastas Daniel Majstorovic så att han kan koncentrera sig på sina många goda egenskaper. Olof Persson är nu hjälpgumma på det skadedrabbade mittfältet men ska givetvis vara mittback i allsvenskan.

Med dessa tre mittbackar på linje krävs kantspelare på mittfältet med stor arbetskapacitet. Det har MFF i Joseph Elanga, Jon-Inge Höiland och Lolo Chanko. Tobias Grahn är mer mitt-mittfältare.

Att släppa loss både Afonso och Grahn är kanske att begära för mycket tummande på Prahls princip att spelare i mitten ska kunna sätta ner foten och erövra bollen.

Men hur mycket funderar Real Madrid på hur de ska erövra bollen när de går in till en match? Tänker de överhuvudtaget annat än att det är motståndarna som ska få försöka i 90 minuter?

Storlagen ska föra matcherna

Jag såg Barcelona mot Bröndy i Köpenhamns utkant i torsdags kväll och studerade Barcelonas taktiska linjer. Inte för att jag fann några. När Barca anföll var uppställningen ungefär 2-4-4. När dom försvarade föll den som var närmast tillbaka för att jaga dansken (eller svensken) med bollen. Ronaldinho förvirrade sig ner någon gång på egen planhalva och bröt. Saviola tog inte ett defensivt steg.

För de stora lagen är det självklart att det är de som ska föra matcherna.

Malmö FF har köpt ihop ett lag med spelare som ska kunna föra varje match i allsvenskan. Även om det är en klyscha så fungerar ju faktiskt tanken anfall är bästa försvar rätt bra.

Stefan Alfelt

ARTIKELN HANDLAR OM