Aldrig har allsvenskan plågats så här hårt...

FOTBOLL

Jag vet inte om det var Tom Prahl, Patrick Englund eller den unge Magnus Haglund som sa det först:

- Ångest, ångest är min arvedel. Min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen.

Allsvenskan har aldrig plågats så mycket av oro och press som i år. Det märks i spelet, det märks i resultaten.

Och om ni inte märkt det än - det märks mest av allt i tabellen.

Egentligen handlar alla fotbollsmatcher om ångest, i alla fall för dem som förstår. Och i alla fall matcherna som räknas. Utan ångesten känner sig supportern hemlös, betydelselös. I bästa fall blir ångesten förlöst av att, till exempel, Bosse Larsson slår en straff i mål.

Men det tillhör undantagen.

De går dit för att träffa förälskelsen

Vi som står utanför kan säga att "fotboll är roligt", vi kan prata om "derbyfest" inför en match som den mellan AIK och Hammarby på Råsunda i kväll. Konfetti, stämning, med lite tur kanske vi får se en fin dribbling också.

För fansen är det annorlunda. Om AIK-Hammarby är en fest, så är det en fest dit de går för att träffa sin förälskelse - och vet att de lika gärna kan få se förälskelsen hångla upp deras värste ovän.

I kväll är ångesten vip-gäst på Råsunda. Men det är inte bara där.

Han har löst säsongskort på många allsvenska arenor i år. Jag har sett ett nervöst Elfsborg, ett krampaktigt MFF, ett negativt Djurgården, ett impotent Sundsvall, ett fladdrande Örebro, ett långbollande Hammarby, ett nervigt HIF"

Ångest, ångest.

Vad betyder det egentligen?

I kväll, på Råsunda, gissar jag att det betyder att vi får se två lag som vill mer än de vågar, ett gäng överambitiösa spelare som tar onödiga frisparkar och kort. Och fans som sjunger mer än de någonsin gjort, för att glömma att de är så nervösa att de vill kräkas.

Deras strupes sår, deras hjärtas skri i världen.

Inför seriestarten ville jag skriva om att vi aldrig förr haft så många allsvenska klubbar så nära en kris. Tio av fjorton klubbar brottades med enorm press. Ekonomisk press, sportslig press eller en kombination av båda. Tio av 14 klubbar skulle efter, låt säga, sju omgångar kunna vara krisstämplade så det sjöng om det om resultaten gick emot.

Tänk kris - och det blir så...

I kväll avslutas den sjunde omgången - och vi kan redan konstatera att det finns tre succélag i tabellen: Kalmar FF, Trelleborgs FF, Halmstads BK.

Tre lag som sluppit den där tuffa pressen. Den fjärde klubben, Landskrona Bois, har klarat sig åtminstone hyfsat.

Jag tror inte att det där är en slump.

Jag tror inte heller att det är en slump att vi i år fått se det sämsta spelet sedan Homo Habilis-allsvenskan fick lägga ner (alla tog med hands), eller att det slagits rekord i antal 0-0-matcher.

Lag som ens tänker tanken "kris" har lättare att verkligen hamna där, eftersom spelare och tränare är känsliga typer.

...och sen kommer ångesten

Det lag som är minst känsligt vinner. Det lag som vågar mest klarar också att släppa sitt kunnande fritt.

Det gäller i Stockholm, Malmö, Helsingborg och Borås. Det gäller i Sundsvall och Örebro.

När som helst kan förlösningen vara här, för folk och fans.

Tills dess råder fortsatt nervositet, lidande, längtan.

Och ångest.

Till sist: Jag ljög förstås i ingressen. Det var inte Prahl, Englund eller Haglund som myntade det där om ångest, arvedelar och strupen.

Det var Peter Swärdh.

Till allra sist: Det där sista var också lögn. "Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen" är de mest kända raderna i Nobelpristagaren Pär Lagerkvists diktsamling Ångest, från 1916.

Sportbladets Simon Bank: Så illa mår din allsvenska klubb just nu

Längre ned på sidan: Så illa mår din allsvenska klubb just nu.

Simon Bank

ARTIKELN HANDLAR OM