Jag har svårt att se hur Malmö ska kunna missa det här nu...

FOTBOLL

BORÅS

Inte ens änglar har alltså oändlig kredit.

En sju matcher lång svit sprack i blåvita mardrömmars Borås, nästa svit som spricker är 16 år gammal.

Allsvenskan viskar inte längre, den skriker:

Goldet ska himm, himm ti Malmö igen.

Ryavallen är ingen särskilt passionerad fotbollsarena, men igår kokade den faktiskt. Det var ett tag sen senast.

Men det finns fortfarande ett par saker man kan lita på när det gäller Elfsborg.

De håller inte en hel säsong. De gillar sina pannband. De är lite truligt småveka i psyket. Och de spöar IFK Göteborg.

I går tvingades den unge Magnus Haglund sminka om sitt lag ett par sekunder före matchstart; Jari Ilolas fot höll inte, Johan Karlsson fick gå in på mittfältet istället - och det kan ha varit där som Elfsborg vann matchen. Ilola är mer spelare, Karlsson mer terrier - och jag har en känsla av att Ilola kunnat sluta som en slamsa i mungiporna på blåvita blodhundarna Håkan Mild/Sebastian Johansson.

Nu fick de tugga tomt.

Lasse gav djuren migrän

Matcherna mellan Elfsborg och Blåvitt har sett ut på ungefär samma sätt i sju år nu. IFK pressar, men Elfsborg har alltid någon smart target- och skarvspelare (nu heter han Berggren) och en halvtokig sprinter (Lasse Nilsson) som skrämmer livet ur göteborgarnas backar. Det blir som det blir. Lagdelar utspridda över hela riksväg 40 och ett spel som basketfolk skulle kalla "run and gun".

Gårdagens variant var en av de sämre. För dålig passningskvalité, för mycket hafs, snyggt mål av Johan Karlsson, obefintligt mittfältsspel och till slut noll poäng och ett urskenat, kraschat och stukat blåvitt segertåg.

Daniel Alexandersson låg och skrek i kramp efter slutsignalen, Lasse Nilsson segervrålade så högt att flera djur i Borås Djurpark fick migrän. De hade, som Bosse Johansson sa, inget att skämmas över - även om IFK Göteborg kanske borde vunnit matchen på Ryavallen.

Men de vet inte hur man gör det, och det var dessutom väldigt längesedan BoJos väluppfostrade malmaskin spelade något som ens är släkt med mästarspel.

Malmö FF går som tåget

Efter sex raka uddamålsvinster, varav flera av de senaste fått förlösas med kejsarsnitt, hade Blåvitt övertrasserat sitt flytkonto till bristningsgränsen.

Malmö FF, däremot, har kvar sin kredit.

Malmö FF går som tåget.

Malmö FF springer mest av alla lag i serien (Lolo Chanko har fler lungor än en ko har magar), de har två suveräna mitttfältsstrateger (Daniel Andersson är naturligtvis alldeles för bra för den här serien), moderna ytterbackar och den där egensinnige brassen som gör lite som han vill.

Jag har svårt att se hur de ska kunna missa den här chansen.

De himmelsblå har inte vunnit SM sedan 1988, en evighet för en klubb med en självbild i kroniskt elefantiasis-format.

Nu är evigheten snart över.

Goldet är på väg himm - med Lolo Chanko-fart.

IFK Göteborg måste ha väldigt, väldigt spelskickliga ytterbackar som har råd att först frysa in och sedan låna ut Andreas Nilsson till Elfsborg.

Frågan är bara var de där spelskickliga backarna håller hus någonstans.

Ett 20-tal lågpannade blåvita puttefnaskar skämde ut både sig själva och sin förening på Ryavallen. Med apors gestik och apors tankar hoppade de in på innerplanen för att ta över föreställningen. Övriga klacken markerade sitt avstånd, snyggt och direkt.

Ut med packet

Ingenstans är greppet med speciella supporterpoliser lika inarbetat som i Göteborg. Därmed är det naturligtvis självklart att lågpannorna portas från all fotboll i ett par år.

För inte är det väl så att supporterpolisen blivit för konflikträdd för att göra vad de anställts för?

Ut med packet.

Simon Bank

ARTIKELN HANDLAR OM