I dag önskar AIK att man hade fler derbyn att spela

FOTBOLL

Aldrig är fotboll större som kampsport än i ett derby.

Precis som jag förutspådde i tisdags, passade det AIK-spelarna perfekt att få möta Djurgården och i denna speciella derbyatmosfär kunna kasta av sig sin prestationsångest.

Problemet för AIK är, att man bara har ett derby kvar – mot Bajen 18 oktober – medan man i tre av de andra fyra matcherna ställs mot lag som man bör ha efter sig i tabellen.

Martin Åslund på topp och Pa-Modou Kah som högerback...

AIK-tränaren Patrick Englund hade förvarnat om överraskningar i sin startuppställning, och den ena av dessa var möjligen väntad; den andra absolut inte.

Martin Åslund gjorde den första av sina fyra A-landskamper som sensationell toppforward i EM-kvalet mot Bulgarien i Burgas i oktober 1998, och tränare Englund passade efteråt på att göra en jämförelse:

– Martin överträffade sig själv på topp. Det var länge sen. Bulgarien borta, va?

Åslund var, åtminstone i den här matchen där kämpatag och vilja premierades mest, rätt man på rätt plats.

Ofta felvänd men ändå en forward att mata med bollar och en forward med förmåga att hålla kvar bollen där uppe.

Pa-Modou Kah var, som åskådare eller ”bolltittare” som det kallas på fotbollstränarspråk, direkt inblandad i baklängesmålet, men det var också hans enda misstag under 90 minuter.

Annars betydligt mer back än den mer vane Jimmy Tamandi på andra kanten.

Lyckade drag

Båda dessa friska drag visade sig alltså lyckade och bidrog till den poäng, som till slut kan visa nog så viktig.

Resultatet var i stort sett rättvist. AIK hade bästa spelet och matchens lirare i Stefan Ishizaki, medan Djurgården (läs Tobias Hysén) sumpade de klaraste chanserna.

Andreas Johanssons smörpass i slutminuterna borde Hysén jr verkligen ha gjort något bättre av, och det nickläge Hysén med kvarten kvar serverades av ”Adde” Johansson hade pappa Glenn aldrig missat.

– Inte ens i dag, som bänkgrannen Robert Laul sa.

Just nu ligger AIK på nedflyttningsplats, men läget är inte fullt så illa som det först kan verka.

På kvalplatsen närmast ovanför befinner sig Landskrona blott i kraft av fler gjorda mål – målskillnaden 21–31 mot AIK:s 17–27 – och Örebro på fast mark har visserligen en poäng mer än AIK men betydligt sämre målskillnad.

Alltså kan torsdagspoängen visa sig oerhört viktig, när sluttabellen skrivs på eftermiddagen 30 oktober.

Den uti denna spalt deprimerande faktaredovisningen över den svenska fotbollens – läs huvudstadsfotbollens – branta publikbortfall har nu kommit fram till kapitlet ”08-derbyn”.

Sämsta siffran sen 1996

Torsdagens publiksiffra – 18 876 – är den lägsta på 2000-talet.

För att hitta en lägre får vi gå tillbaka till 18 september 1996, då AIK 2–0-slog Djurgården inför endast 11 020 åskådare. Sen dess 32 allsvenska Råsunda-derbyn med publik på över 20000 fram tills igår.

1996 gjordes målen av Krister Nordin och Pascal Simpson, bäst på plan var Ola Andersson, och i AIK:s uppställning ser jag också namn som Magnus Hedman, Gary Sundgren och Johan Mjällby.

Intressantare är måhända två namn i Djurgården: den i 77:e minuten utbytte Nebojsa Novakovic och den i 46:e minuten inbytte Martin Åslund.

För AIK väntar närmast en ny pärs mot Sundsvall borta på måndag.

Djurgården säkrar redan på söndag definitivt kontraktet hemma mot Trelleborg.

Lasse Sandlin

ARTIKELN HANDLAR OM