IFK Göteborg håller guldhoppet vid liv

Simon Bank: …men respiratorn är påkopplad

FOTBOLL

GÖTEBORG

Månen var så fin över Gamla Ullevi där den låg och guppade över Polishuset. Den var säkert glad att den var så full.

Den såg en stark ordförande, blåvita drömmar som överlevde och - för all del - George Mourad.

Men annars?

Gud och alla änglar, vilken trist fest.

Dagen efter MFF:s uppvisning kopplade IFK Göteborg på sin respirator igen.

Det är den som håller liv i tanken på guldpyttipanna och Håkan Mild i guldhatt.

Blåvitt lever.

Det är det snällaste jag kommer på.

Blåvitt är tre poäng efter Malmö FF, håller de avståndet fram till den 25 oktober får det himmelsblå partypropaganda-gänget åka till Ullevi och visa vad de går för. Så länge som Håkan Mild lever är inte det något att se fram emot.

Så länge det finns liv finns det också hopp. Det är det näst snällaste jag kommer på.

För IFK Göteborg, vice-ledarna, imponerar inte just nu.

KFF skulle få passa mina barn

Den åttonde uddamålssegern på nio matcher kom efter en kämpandets kämpiga kamp där det var timmar mellan de vårdade uppspelen. Blåvitt lyfte boll efter boll mot, i sämsta fall, läktaren och, i bästa, mot rödvita luftvärnet Carlsson/Rosengren/Lantz.

Det är inte lätt att möta Kalmar FF.

Om jag skulle be något allsvenskt lag passa mina barn så är det KFF. I defensiven har de åtta spelare som ligger så väl samlade och rakt att jag misstänker att de användes som vattenpass när Stonehenge byggdes.

Det såg precis likadant ut på Fredriksskans i våras. Ordning och reda i rött, slarviga uppspel i blått och vitt.

Bosse Johansson och Nanne Bergstrand lät som de gamla gubbarna på mupparnas balkong efteråt.

- Kalmar dunkar upp bollen från målvakten eller backlinjen och brottade sig till den, sa BoJo.

- Har vi varit på samma match? sa Nanne.

Jag var, det ska jag säga direkt, på Nannes match. KFF vårdade mest och hade planens (tillsammans med Mourad) mest konstruktive spelare i Fabio.

I första halvlek såg det ut som att de skulle kontra in en kvittering. I andra fick de inga lägen alls. Blåvitts backlinje var trygg, stark och stadig.

- Vi tar inte åt oss när vi kallas topplag, vi bara ligger där i tabellen, sa BoJo.

Om allsvenskan avgjordes på tränarcharm hade han inte sagt så. Då hade IFK fått wild card till Champions League för längesedan. Nu saknar de begåvade uppspel och bredd i spelet (Alexandersson fick för lite understöd, Henriksson låg konstant för långt ner, ytterbackarna fyllde aldrig på).

Trots det trummar respiratorn på, det är en kvalité i sig. Och inget annat lag har slagit Kalmar hemma i år.

Å andra sidan finns det ingen svensk tränare som har samma Göteborgs-fobi som Nanne Bergstrand. Hans lag har mött Öis och IFK här 13 gånger, förlorat 12 matcher och spelat oavgjort i 1. Nanne måste hata Göteborg. Dessutom var han - rättmätigt - förbannad på domare Jonasson i går.

- Domaren? Äh, det är hela etablissemanget, sa Nanne efter matchen.

Rakryggad markering av Halse

Kalmar FF är alltså allsvenskans egna punkrockare. Var det inte det jag visste.

IFK Göteborg tillhör etablissemanget, de firar hundra år i nästa omgång. De kan göra det med stolthet. Det såg ordföranden Bengt Halse till i går.

Före matchen gick han ut på gräset med blåvit halsduk om halsen, tog mikrofonen och talade direkt till de apor i klacken som skämde ut klubben på Ryavallen i torsdags.

- Det finns bara två alternativ, sa Bengt Halse. Antingen slutar ni, eller så stannar ni hemma.

Sedan gick Halse bort och ställde sig på ståplats, och snackade med supportrarna. Det är den mest rakryggade markering jag sett en allsvensk ordförande göra mot idiot-testosteronet på läktarna.

Det var det finaste som fanns att se i går. Det, och månen (och Håkan Milds helikopterfint i första halvlek - men jag är inte helt säker på att den verkligen var sann).

Simon Bank

ARTIKELN HANDLAR OM