Ingen tvekan längre - Halmstad är med i toppstriden i år igen...

Mattias Larsson: …men Djurgården var tungt, tamt och tråkigt

FOTBOLL

HALMSTAD

Djurgården vann slantsinglingen och Kjell Jonevret berättade det så roligt:

"Bra avspark sa vi. Sen small det."

Ja, jäklar vad det small.

Det tog 14 sekunder, en turbo och Janne Anderssons taktiktavla.

Sedan var 4-3-3, "manualen" och hela Djurgården eliminerat.

Foto: ANDERS DEROS
Djurgårdens Markus Johanesson deppar efter den tunga förlusten.

Lika bra att säga det direkt.

Halmstad var bra - riktigt bra.

Och Halmstad spelade smart - riktigt jäkla smart.

Vad Djurgården gjorde blev jag inte klok på. Det var så tungt, tamt och tråkigt att jag frågade Kjell Jonevret. Han sa: "Jag vet inte vad som hände, det var inte det här vi har tränat på i alla fall."

Vad det var Djurgården hade tränat på ville Jonevret inte berätta.

Antar att det var lika bra så.

För trots att Yaw Preko gjorde 1-0 innan Daniel Stålhammar fått läpparna från pipan ska ett allsvenskt lag som Djurgården inte falla isär på det sätt man gjorde.

Det fanns inte en lagdel som fungerade.

Taktisk triumf

De ideliga uppspelen genom mittfältet fastnade i det nät Janne Andersson sytt ihop av två anfallare, fyra mittfältare och två ytterbackar med uppgiften att trycka in Djurgårdarna centralt i planen.

Det är en underdrift att säga att taktiken fungerade.

Djurgården sprang rakt in i nätet och tappade bollen högt upp på offensiv planhalva - precis som Janne Andersson hade hoppats.

- Det är sällan man ser att taktik och det man tränat på under veckan ger utdelning på det här sättet. Så därför säger jag att det var det här vi har tränat på under veckan, sa Andersson och såg så där lagom nöjd ut.

Kanske var det chocken från det tidiga målet i nacken, kanske var det Magnus Svenssons evighetslöpande.

Det enda som är säkert är att Djurgården kollapsade. Kantspelarna (framför allt Ba) sprang fast i mitten, de öppnande passningarna fastande i mitten och Halmstad vände vindsnabbt och rusade igenom - i mitten.

Markus Johannesson försökte ta sitt ansvar som lagkapten men verkade vara ensam om att vilja ha bollen.

Det var dålig kvalité på passningar, dålig rörlighet och inte en tillstymmelse till initiativ att förändra matchbilden.

Istället försökte Djurgården återigen genom mitten, mot Sören Larsen, bort från kanterna, rakt i gapet på Halmstad.

Det var inte direkt ett matchvinnande spel om man säger så. Men när Djurgården väl kom fram - och det här tycket Jonevret var positivt - var man grymt effektiva.

Sören Larsen gjorde mål på lagets enda riktiga målchans.

Den skapade han mer eller mindre själv sedan Jones Kusi-Asare chockat de nedresta Järnkaminerna med att få in ett inlägg i straffområdet.

Det var ett snyggt mål.

Larsen tog emot bollen, höll starkt undan Zvirgzdauskas, vände upp och tryckte in bollen i Conny Johanssons vänstra hörna.

Rent av ett klassmål - eller i alla fall så nära Djurgården kom någonting av klass.

Annat var det med Halmstad.

Turbon fick fart på Djuric

Magnus Svensson orkade kliva upp på mittfältet och sparka igång turbon ännu en säsong. Det gjorde den i premiären så bleke Dusan Djuric till sig själv igen.

Det är liksom inte läge att springa omkring och glida med en turbo i baken.

Magnus Svensson täcker ytor, vinner boll och ger bolltrollaren Djuric precis så mycket plats som han behöver för att avgöra allsvenska fotbollsmatcher.

Jäklar vad snabbt det gick - och jäklar vad rakt det var. Bollen under kontroll, en snabb boll upp mot Preko och Ingelsten, lite samarbete med Mamadu Bah (men bara lite)och sedan avslut.

Tre mål - alla efter mindre än sju passningar inom laget.

Vi tvekade lite efter förlusten mot Helsingborg - men nu vågar jag säga det.

Halmstad är med där uppe i år igen.

Djurgården däremot har en del att bevisa.

Mattias Larsson

ARTIKELN HANDLAR OM