Titta, vilken ALLsvenska

Rekordjämnt - då lever guldhoppet även för Lukic

1 av 2
där satt den! Mittbacken Gustaf Andersson avgjorde Skånederbyt - och gjorde Allsvenskan ä n n u jämnare.
FOTBOLL

LANDSKRONA

Förra omgången var allsvenskan halvsvenskan med en tydlig mittlinje som skilde topp från botten.

Nu är det plötsligt rekordjämnt. Bara nio poäng från topp till botten.

Efter åttonde omgången i fjol låg MFF just nio poäng efter Halmstad så allt ska alltså fortfarande kunna hända i årets allsvenska. Guldhoppet lever, Zoran!

Fast med statistik är det väl så att man kan bevisa eller förneka i stort sett vad man vill.

Intressant är att man får gå tillbaka till 1998 för att hitta ett ledarlag med lika få poäng som Djurgården och Malmö skrapat ihop hittills (16). Samtidigt är det just i Malmös fall den bästa säsongsstarten på tio allsvenska år och tre poäng upp mot guldåret i fjol efter åtta omgångar.

Seriens jämnhet beror mest på att förutom IFK Göteborg har alla lag på övre halvan redan förlorat minst två matcher var.

Helsingborg hade chans att ta sig till ensam serieledning men i det härligt svängiga Skånederbyt vann Landskrona varken orättvist eller välförtjänt.

Det var en match med hela skalan av kittlande ingredienser. Snabbt ledningsmål som blev till en betryggande 3-0-ledning med mycket mersmak för Landskrona.

Sen gjorde Helsingborg nästan en Liverpool. Åt ikapp till

3-3 och tryckte på för att avgöra. Och så svängde det tillbaka.

Sanslöst underhållande

Offside på HIF-spelare. Bois tjuvade 20 meter och skickade fram bollen som Kevin Amuneke kunde komma loss till ett skottläge med. Bollen täcktes av Atiba Hutchinsons ben. HIF-målvakten Daniel Andersson kom ut för sent för att hinna täcka Gustaf Anderssons friläge. 4-3 till Landskrona i sista sekunden.

Ett sanslöst underhållande derby där Landskrona skickligt utnyttjade den sårbarhet HIF måste bjuda på i ytan bakom sina offensiva ytterbackar. Vänsterbacken Christian Järdler är den mest offensive och där satte Bois in stötarna med snabbe Kevin Amuneke som utnyttjade David Ljungs tröghet i sidledsförflyttningarna.

Landskrona spelade taktiskt och speltekniskt helt rätt men HIF vågade att ge sig tid att stå fast vid sin spelidé.

Som tränaren Peter Swärdh sa handlar Helsingborgs många gånger omständliga passningsspel om att sakta men envetet "äta upp" motståndarna. I det spelet måste ytterbackarna ge sig iväg upp i anfall och då bjuder man motståndaren på kontringslägen om bollen förloras när laget är på väg upp.

Det är en risk HIF kalkylerar med och som man väger mot att pressa ned motståndaren till ett lågt försvarsspel som till slut ger skottlägen utifrån eller möjlighet för Peter Graulund att sticka loss i djupled.

Landskrona tvingades bli passivt. Jon Jönsson var förmodligen smittad av samma sjukdom som hindrade polaren Andreas Dahl att spela för HIF.

I paus ville Jönsson bryta men fick spela vidare. Febrig tog han Landskronas straff mot Mats Jingblads vilja och placerade iskallt in bollen. Sen lämnade Jönsson planen.

Kevin Amuneke är snabb och ständigt farlig men gör sig till en belastning för sitt lag när han blir nöjd och självisk. Filmningsförsöket vid 3-0 var idiotiskt och väl värt sitt gula kort.

Slappheten som gav HIF möjligheten att kvittera till 3-3 var pinsam i ett så kritiskt skede av matchen. Ändå fick Amuneke vara kvar och i slutsekunderna bäddade han för segermålet.

Magnifikt, Pettersson!

Annars var kämparna Landskronas hjältar. Jonas Olsson, Jon Jönsson, Gustaf Andersson, Johnny Lundberg. Kämpar och en artist. Jörgen Pettersson var stundtals magnifik. Hans första tillslag på bollen är så känsligt och effektivt och rentav vackert.

I en rekordjämn serie kan kanske ett topplag med guldambition tillåta sig vara så otroligt ojämnt som HIF var.

Försvaret totalt sett under all kritik. Thando Mngomeni ibland snudd på usel men ändå inblandad i alla HIFs tre mål.

Kvalitetsmässigt var det två ihåliga lag vi fick se - men tusen tack för underhållningen.

Stefan Alfelt

ARTIKELN HANDLAR OM