Sportbladets Mattias Larsson: Hammarby var helt enkelt det hetaste laget - i alla lägen

FOTBOLL

HALMSTAD. Anders Linderoth behövde inte ens ta ut truppen.

Det var bara att kalla alla som var tillängliga, slänga upp Petter Andersson på topp och sätta in Erik Johansson som offensiv diamant så kom den:

Första segern utanför Stockholm

Ibland är det så enkelt.

Mot Örgryte i onsdags var det allt annat än enkelt.

Hammarby hade 21 avslut utan att göra mål.

Mot Halmstad – på ett så där Bullerbyvackert Örjans Vall där det luktade kaffe, semester och kokt korv – avslutade Hammarby 22 gånger och fick den där lilla hjälpen på vägen som ett lag som glömt hur man gör mål behöver.

Erkan Zengin bröt ett HBK-uppspel med en hästspark som Tomas Zvirgzdauskas inte riktigt kunde bestämma sig för vad han skulle göra av.

Bakåtnicken blev för kort – alternativt undannicken blev väldigt sned – och Petter Andersson hann före Conny Johansson, rundade HBK-keepern och rullade in 0–1 mitt i den första halvleken.

Det var långt ifrån orättvist.

Men också en tankeställare för Anders Linderoth.

Ett Hammarby fullspäckat med reserver presterade den kanske bästa fotboll Bajen spelat i år.

Sprang rakt igenom HBK-försvaret

Erik Johansson gjorde sin blott andra match från start i årets allsvenska och älskade ytorna hallänningarna gav bort mellan mittfält och försvar.

Det nykomponerade anfallsparet Andersson/Piñones-Arce sprang rakt igenom HBK-försvaret på ett sätt som fick Janne Andersson att springa och köpa en Hästens för att över huvud taget vara nära något som kan kallas nattsömn.

Erkan Zengin for upp och ner längs sin högerkant, sprang livet ur ”Texas” och kopplade förortsgrepp om Björn Anklevs hals när det hettade till vid en hörna.

Hammarby var helt enkelt hetare – i alla lägen.

Björn Runströms underbara djupledsboll till Pablo Piñones-Arce strax efter paus var värd att avgöra matchen.

Men Fredrik Stoor gav Mamadu Bah så mycket tid till ett inlägg att Emil Jensen hann springa hela vägen från sin högerbacksplats för att nicka in reduceringen.

Anders Linderoth slet sitt hår och tittade bedjande upp mot den molnfria himlen över Halland.

Kanske hörde solguden Linderoths bön – antagligen var det Ante Covic, australiern, som med knappa kvarten kvar fick fingertopparna på Björn Anklevs tilltänkta kvitteringslobb.

Halmstad lämnade vidöppet

Halmstad släppte sedan mittfältet helt, kastade upp Zvirgzdauskas på topp och jagade intensivt en poäng.

Det blev som det brukar bli – vidöppet bakåt.

Hammarby (läs Pablo Piñones-Arce) borde gjort både ett och två mål till.

Men jag antar att Anders Linderoth skiter högaktningsfullt i hur många mål hans lag vinner med.

Dessutom visade Hammarby hjärta och moral – och en hel del taktisk intelligens.

I en match sönderryckt av ständiga skadeuppehåll var det Hammarby som utnyttjade dessa bäst.

Erkan Zengin fick passande kramp strax efter Anklevs farliga lobb och Max von Schlebrügge tappade andan när Halmstad tänkte slå en snabb offensiv frispark.

Kanske inte så snyggt, men väldigt effektivt och i historieböckerna kommer vi läsa att Hammarby tog tre välförtjänta poäng.

Halmstad däremot var märkligt blekt.

Patrik Ingelsten missade ett superläge genialt frispelad av Magnus Andersson i första halvlek och Anklevs lobb borde resulterat – i övrigt skapade HBK ingenting.

Janne Andersson som förutom SM-silvret från i höstas har fyra maraton på meritlistan laddade upp med att springa 90 minuter längs Tylösand i lördags.

Hans spelare var inte i närheten av att springa lika länge i går och det straffade sig.

Mattias Larsson

ARTIKELN HANDLAR OM