Ett högt spel, Lars-Åke - är det verkligen värt det?

FOTBOLL

Lars-Åke Lagrells clownnäsa blir rödare och grannare för varje sekund som går utan fotboll i tv.

Han spelar högt.

Smålänningar gör inte det om de inte är väldigt säkra på att vinna till slut.

Det finns ett par saker som man inte precis vill veta hur de blir till.

Som korv, eller Bert Karlssons barn.

Eller, denna märkliga vinter och vår, som ett svenskt tv-avtal för fotboll.

Det har nu spelats tolv matcher i allsvenskan, två av dem har tv-sänts av rena goodwill-skäl, för att de förhandlande parterna ska slippa rodna när de går runt på stan.

Efter år av fotbollsmissbruk, där svensken vant sig vid att kunna se alla matcher han vill, är vi nu i ett läge där allt vi vet är att vi ska få se en match i veckan i TV4 efter semestern.

En väska full med pengar

Skälet till att avtalet dröjer är förstås att svensk fotboll, med Bosse Lundqvist och Lars-Åke Lagrell i täten, tycker att det är värt det. De skulle aldrig göra så här annars. Det är värt att reta livet ur en halv miljon supportrar, det är värt att låta 14 allsvenska klubbar svika de sponsorer som betalat för tv-exponering men inte får det.

Eller?

Tja, om vi leker med tanken att Lagrell nästa tisdag kliver ut på Råsundas innerplan, öppnar en attachéväska full med 1,35 miljarder och ett komplett femårsavtal för svensk fotboll - så är det nog det.

Då framstår Lars-Åke Lagrell som precis den smarte, småländske vinnare han vant sig vid att vara.

Det är ju fullt möjligt att det blir så, till och med troligt. Jag tror inte att tv-kanalerna vill bryta ryggraden av sig för att bjuda sönder varandra. Däremot är kanske Kentaro berett att kliva in och ta en stor, ekonomisk förlust på kort sikt för att etablera sig på tv-marknaden på lång sikt. Canal Plus borde veta, de har gjort samma sak fast ur ett annat perspektiv.

En smäll på käften

Resultatet har jag i så fall inga synpunkter på, att förhandla hem stora tv-pengar är ett livsviktigt led på vägen mot att göra svensk fotboll konkurrenskraftig. Men varje dag som går utan fotboll i rutan är en smäll på käften för fans som vill vara lojala med "produkten svensk fotboll" (skyll inte på mig, man pratar så här om tv-avtal).

Det finns förstås en gräns för lojaliteten, en gräns för hur länge det kan vara lönsamt att fortsätta slå.

Om det är mörkt ända fram till efter VM är det ett fiasko, oavsett hur stor den där attachéväskan är.

Förresten ljög jag några rader upp. Jag vill absolut veta hur det här tv-avtalet kommit till.

Däremot är jag inte så säker på att det är särskilt vackert.

Bara tanken på att ett kompisgäng som innehåller Rune Hauge (en agent med Uefa-kriminellt förflutet) och Anders Carlsson tilldelats nyckelroller i Den Svenska Fotbollsfamiljen får mig att må illa.

Om nu förbundet och Sef värderar svensk fotboll så högt, om de tror att produkten är såpass stark att folk står i kö för att betala för den - vad är det då Hauge och hans Profile Media GÖR som är så oerhört unikt?

Lars-Åke Lagrell har pratat om det höga marknadsvärdet för svensk fotboll, och berättat att han varit aktiv i förhandlingarna, och stått i ständig kontakt med Kentaro-basen Philippe Hubert.

Jaha.

I så fall.

Då så.

Tar han med sig fika?

Men om nu svensk fotboll verkligen är värd 1,35 miljarder - och om Lagrell själv är väldigt aktiv i den processen - vad är det då Rune Hauge gör för att förtjäna sina hundra miljoner? Pratar han bra engelska? Tar han med sig fika?

Jag vet verkligen inte, det återstår att se hur detaljerna i avtalsprocessen sett ut. Det kan dröja fyra år innan all information blir offentlig. I Norge blev det ramaskri bland klubbarna när Hauges provision (120 miljoner) läckte ut.

Exemplet Norge visar också att den kanal som köper loss rättigheter med en gigantisk prislapp knappast kan få tillbaka sina pengar genom att höja PPV-avgifterna, det är i reklamen pengarna finns.

Vad som händer i Sverige får vi se, vi kan ju passa på att fundera under den fria tid som uppstår nu när vi inte kan göra det vi brukar om kvällarna.

Se allsvensk fotboll på tv, alltså.

Simon Bank