Hit men inte längre, AIK!

Sandlin: Nu är det slut på det roliga…

Foto: BILDBYRÅN
STOPP HÄR Nykomlingen AIK har fått en riktig drömstart på 2006 års allsvenska. Men nu är det roliga slut för Dulee Johnson och hans lagkamrater: ”Kämpaglöden, rent av lite småstadsmentalitet finns där, men tillräckligt bra fotbollsspelare har man däremot för få.”, skriver Lasse Sandlin i sin krönika.
FOTBOLL

HELSINGBORG

Klart AIK-spelarna blir förbannade när folk efter 1–1 borta mot Helsingborg kommer fram och GRATULERAR till en poäng?

AIK hade ju ändå lett matchen från 25:e till 81:a minuten och bättre än så här har AIK inte inlett en serie sedan 1993.

Serieledare efter tre omgångar, tabelltvåa efter fyra – men passa på nu och gläds alla AIK-are, ty högre än så här kommer ni inte i år.

Det är alltid trevligt med pigga nykomlingar i högsta serien, även om såväl tvåan AIK som femman Gais som nian Öster egentligen tillhör svensk fotbollsadel – med platserna tre, nio resp tretton i allsvenska maratontabellen och 155 tidigare allsvenska säsonger tillsammans.

AIK är nu ett av fyra obesegrade lag, och som nykomling har man därmed fått den start en sådan behöver.

De 1–1 på Olympia mot en av de hetaste guldkandidaterna är också beviset på att man lyckats förvalta framgången efter de tre första lyckade matcherna mot tippade bottenlag.

Men nu är det slut på det roliga?

Ty nu väntar just de tre lag man har omkring sig i topp 4-skiktet: På torsdag fyran Djurgården, nästa onsdag trean Hammarby och måndag 8 maj serieledande Elfsborg.

Småstadsmentalitet

Någon poäng blir det nog men efter de här matcherna kommer AIK att ha dalat ned till det mittenskikt där jag tror man kommer att stanna.

Kämpaglöden, rent av lite småstadsmentalitet finns där, men tillräckligt bra fotbollsspelare har man däremot för få.

Senast bevisat här på Olympia där hemmalaget fullkomligt utklassade gästerna spelmässigt: vann skotten med 17–6, hörnorna med 7–0 och bollinnehavet med 61 procent mot AIK:s 39. Allt i en match som Helsingborg förde från första minut till och med den 93:e.

Det skapades alltså nån slags rättvisa, när Babis Stefanidis nio minuter före slutet tryckte in kvitteringen.

AIK:s styrka har varit centrallinjen med den sensationellt säkre målvakten Daniel Örlund bakom mittbacksduon Nicklas Carlsson – Niklas Sandberg, som här dock började med varsin dundermiss – planens fel? – och framför dessa tre rutinerade mittfältare i kämpen Daniel Tjernström, teknikern Mats Rubarth och den upplugnande Derek Boateng.

Den märklige brassen

Däremot blir jag inte klok på den allsvenske skytteligaledaren, brassen Wilton Figueiredo.

Ett snyggt pricknickat mål där han smög fram mellan de två passiva mittbackarna Jakobsson och Granqvist, javisst – men i övrigt absolut ingenting: inte en passning till en medspelare, inte ett försök att hjälpa till defensivt, inte ett genombrottsförsök i övrigt.

Nej, den tyngd framåt man minns från den här matchen hittade vi i Helsingborg. I de båda offensiva mittfältsbjässarna Olivier Karekezi (i luften) och McDonald Mariga (på marken).

– Jag tyckte vi fick stopp på dom båda, sa AIK-tränaren Rikard Norling.

Resultatet ger honom rätt – matchbilden inte alls.

AIK är i alla fall fortfarande allsvenskans hittills målgladaste lag. Man har gjort mål i 18 raka tävlingsmatcher, och man har nu elva raka matcher utan förlust.

Mot mardrömsmotståndaren Helsingborg har man däremot, sedan 2001, nu nio raka utan vinst – fyra oavgjorda och fem förluster.

???

Över de på Olympia obligatoriska halvtidssmörgåsarna med ost och skinka stod jag plötsligt öga-mot-öga med HIF:s legendariske ytterhalv från 50-talet Sven ”Butti” Espling, precis lika liten och satt som jag alltid föreställt mej honom.

Han klagade:

– Det är ju bara ett lag på plan. Och så leder di andre?

Skönt då att kunna le mot en gammal idol och säga:

– Det är sådan fotbollen är, Butti!

Lasse Sandlin