Sandlin: Vinst, men årets trista IFK gör inga spelmål

FOTBOLL

GÖTEBORG

En gång för inte så länge sedan var IFK Göteborg ett lag som charmade inte bara i sin hemmapublik utan hela fotbolls-Sverige med sin roliga, lättsamma anfallsfotboll i samspel med en disciplinerad press-på-bollhållaren-taktik.

I dag finns inget av detta kvar.

Det är knappt man vinner

Jo, ibland. Var sjätte match. Som nu i derbyt mot Gais, 2-1.

Jag har sett IFK Göteborg i tre av vårens sex matcher: 1-1 borta mot Elfsborg, 1-2 hemma mot Hammarby, 2-1 borta mot Gais.

Fyra av Blåvitts sex mål har gjorts under dessa 270 minuter. Inte ett enda har varit spelmål - något som mer än allt annat berättar om kvaliten på IFK Göteborg, 2006 års upplaga. Tråkiga IFK"

Ont om spelmål

Av de fyra målen har ett nickats in direkt på hörna (1-0 mot Gais, Kalle Svensson) medan tre har kommit på frisparkar - inte direkt i mål utan

1) på nick mot Elfsborg (Kalle Svensson),

2) frisparksretur mot Hammarby (Kalle Svensson),

3) ett motståndarben som ändrar riktning och ställer Gais-målvakten efter en petad frispark och skott (Pontus Wernbloom fick målet).

Under 540 minuters vårallsvenska har IFK Göteborg alltså bara gjort två så kallade spelmål, båda i 2-2-matchen mot Helsingborg, varav Thomas Olssons 1-2 dessutom gjordes ur "mycket misstänkt offsideläge".

Återstår då Jonas Wallerstedts 2-2-nick på Ölme-Johanssons inlägg. Inte mycket att yvas över.

Men nu vann äntligen det gamla storlaget en match, och sucken efter årets första seger måtte ha hörts vida omkring här i rikets andra stad.

Det var ingen bra match, inte något glimrande spel - ja, det var inte ens någon självklar vinst trots att det såg så ut, när Blåvitt gick till halvtidsledning med 2-0.

Men det var i alla fall en vinst, och Blåvitt klättrade i tabellen från 13:e till nionde plats, till glädje för de flesta av de 26793 i storpubliken.

Planens bästa hittade jag i Gais i högerbacken Daniel Blomgren från Ulricehamn och vänsterbreddaren Johann Gudmundsson från Island, men det var egentligen tre andra, tre IFK-are, jag var mest nyfiken på inför nästa tisdags VM-nominering.

4Den givne Niclas Alexandersson: började med alltför långa vårdslösa inlägg men när han i 29:e minuten fick till sitt första perfekta - mot Stefan Selakovic - blev det genast farligt.

"Alex" sköt hörnan som Kalle Svensson 1-0-nickade i mål, han fick på den halvträff som via Mattias Östbergs ben ändrade riktning till 2-0, han spelade fri Jonas Wallerstedt till ett läge där denne borde gjort 3-0. Fick senare ta en mer central defensiv roll för att stabilisera spelet. Den borne lagspelaren som klarar alla roller.

Den självklare målvaktsreserven Bengt Andersson visade, sina snart 40 till trots, en häpnadsväckande reaktionsnabbhet. Eller hann han bara inte undan på Gravems skott från dryga metern? Den gamle förstärker bara sina VM-aktier ju äldre han blir och i den totala avgrunden bakom förstemålvakten Andreas Isaksson måste ju Bengt vara, om inte nr 2, så åtminstone nr 3.

Enda derbyminuset: att det faktiskt var hans högernäve som bäddade för Gais-målet, eftersom Tomas Rosenkvists skott annars hade gått utanför.

Högern kan ge plats i VM

Framtidsmannen Kalle Svensson gjorde mål igen och toppar nu IFK:s interna skytteliga på tre må. Med tiden kommer smålänningen med den säregna moderklubben Egna Hems BK att bli en ledargestalt i ännu större sammanhang än detta, men än så länge brister han i bakplan.

Han vinner fler nickdueller i offensiven än i defensiven och hans uppspel är ofta mycket slarviga och bjuder motståndarna på chanser.

Nu är IFK-Kalle högerfotad och detta kan möjligen ge honom en VM-biljett med tanke på att de flesta av de andra in reservkön med nummerlappar - till exempel Max von Schlebrügge, Mikael Dorsin och Fredrik Stenman - är vänsterfotade.

För Gais väntar nu svenska mästarna Djurgården hemma på söndag men dessförinnan, på lördag kväll (20.00), möts Blåvitt och Häcken.

"Slaget om älven" som det derbyt redan döpts till.

Lasse Sandlin

ARTIKELN HANDLAR OM