Malmö snuddar vid en alldeles onödig kris

FOTBOLL

I resultatraden kommer det att stå Malmö FF–Halmstad 1–0 och inget mer.

Inte ens en antydan om att det var en ivrigt viftande assisterande domare som kopplade på syrgasapparaten som håller MFF:s gulddröm vid liv.

För just nu handlar det bara om en ljusblå dröm. Med MFF:s nuvarande spel spelar man inte hem ens en dålig årgång av allsvenskan.

Sex omgångar är spelade och MFF letar fortfarande efter det lag man i modern tid spelar ihop under en försäsong i stället för att springa sig till kondition. Fysik som ännu så länge inte har visat sig vara överlägsen någon motståndares.

MFF har mängder av skador.

MFF har hemvändare som inte presterar alls och de som gör det ibland.

MFF har en Daniel Andersson som behövs på två platser – minst?

MFF köpte in en stor gök som man försäkrar att man tror mycket på men som nu inte ens får sitta på bänken och beskåda experimenten på hans mittbacksplats.

MFF har en bra dansk och så har man Jesper Bech som i fjol sprang rätt hela tiden men inte gjorde mål. I går presterade Bech absolut ingenting.

En man – inte mycket

MFF har dock Afonso. Just nu är det hans form och hans marginaler allt handlar om. Det är han som skapar.

Skillnaden mellan hur många chanser han utnyttjar jämfört med hur många han bränner avgör MFF:s placering i årets serie.

Så ser det ut nu och en man är inte mycket till guldbygge av landets överlägset mest resursstarka klubb.

Om tre omgångar är vårsäsongen över. Sen startar en helt ny serie med helt nya förutsättningar efter VM-slutspelet och de som då inte åtminstone är hyggligt med i toppstriden kan nog känna sig ganska borta.

MFF har fem poäng upp till topparna Hammarby och Elfsborg och tre av de tuffaste motståndarna kvar att möta innan uppehållet. Helsingborg (h), Djurgården (b) och Göteborg (b). Matcher då man förmodligen måste se till att ta så många poäng att differensen till toppen åtminstone håller sig under nio.

Sen får Hasse Borg nog lätta på plånboken för att hitta både spetskvalitet och spelare som gör truppen mindre sårbar för exempelvis åldrandets plötsligt destruktiva förslitningseffekter.

Ingen blixtrande Dif-kopia

Just nu ser jag ingen Åkebyeffekt i MFF.

Jag ser ingen blixtrande kopia av Djurgårdens guldlir.

Jag ser en klubb med alla möjliga förutsättningar – men som snuddar vid en helt onödig kris.

Men som sagt, bra utdelning i de kommande tre matcherna, och ett väl utnyttjat VM-uppehåll på det, så kan allt se helt annorlunda ut i höst.

Halmstad tycker jag synd om för sättet man förlorade på, alltså den tveksamma straffen. Däremot tycker jag att HBK var värt att spräcka Mjällbys gamla rekord med antal inledande mållösa minuter i allsvenskan.

Tidigare så målglada Halmstad presterar för lite framåt, åtminstone i de två matcher jag sett dem spela i år. Det är för obeslutsamt. För lite vilja att offra sig för att skapa. För ensamt på topp för Gunnar Heidar Thorvaldsson och för mycket krav på att Dusan Djuric ska bygga upp allting.

En som säkert lämnade Malmö stadion med ett brett leende var MFFs lagledare Bosse Nilsson. Tre poäng och ett äntligen förlorat rekord. Nilsson var tränare för Mjällby 1980 när det gamla nollrekordet sattes med 481 minuter. Halmstad är nu uppe i 540 and still running

?

Stefan Alfelt

ARTIKELN HANDLAR OM