Finns det nåt hopp alls för de rödblå?

FOTBOLL

GÖTEBORG

Här i Sverige är alla domare fina, underbara människor med vackra kroppar. Det finns inte ens nån som är tjock.

Det var ungefär så Örgrytes tränare Zoran Lukic sa efter 2-1-förlusten i derbyt mot IFK Göteborg.

Det var det roligaste jag hört på länge.

Definitivt roligare än själva matchen.

Det lät nästan som om Zoran gått och väntat på att få slänga ur sig den där bitterljuva sarkasmen, den verkade för väl repeterad för att vara spontan, men jag begriper inte varför den kom just nu.

Om Öis-coachen anser att de allsvenska domarna lever i en skyddad verkstad och inte får kritiseras borde han kanske valt ett annat tillfälle än i går.

Rättskiparen Jonas Eriksson hade inte ett dugg med resultatet att göra. Han gjorde en närmast perfekt match.

- Han gjorde dåliga bedömningar. Han var för petig mot våra spelare, sa Zoran.

Äh, trams.

Men det är klart att läget är pressat nu.

Öis har skrapat ihop två poäng på åtta matcher, ekonomin är en katastrof, licensnämnden har ett ödesdigert möte i morgon, laget är skadedrabbat - och i går fick tre (!) spelare sina tredje gula kort. Marcus Dahlin, Tuomas Uusimäki och Ivica Skiljo är därmed avstängda i derbyt mot Häcken i nästa omgång.

Hela världen har alltså vänt sig mot Örgryte IS och det är kanske det som Zoran Lukic, med hjälp av sin lite speciella humor, försöker få oss att förstå.

Så ... finns det nåt hopp alls för de rödblå?

Njaa, så förtvivlat illa är det inte om man ser till det spelmässiga.

Förtjänade segern

IFK Göteborg gjorde sig förtjänt av de tre poängen inför drygt 20000 på Nya Ullevi, men det var banne mig inte några mil som skiljde mellan lagen. Jag skulle tro att gårdagens Öis-spel hade räckt till seger mot rätt många andra lag i allsvenskan.

Zorans gäng arbetade sig in mer och mer i matchen och efter den där hejdundrande Anders Prytz-frisparken som bäddade för 1-1-målet (Ola Toivonen) hade nog Öis sin hittills roligaste halvtimme den här våren.

Blåvitts coach Arne Erlandsen var så pass skakad att han gav sitt manskap en riktig utskällning i paus, och det hade kunnat bli värre:

Tio minuter in på andra brände Alexander Mellqvist ett jätteläge helt fri framför IFK-keepern Bengt Andersson. Mål där och allt hade sett annorlunda ut. Framför allt hade inte Zoran Lukic behövt nämna nåt om domarnas vackra kroppar efteråt.

Men nu blev det förstås som det brukar bli för lag med motflyt: uddamålsförlust.

Stefan Selakovic avgjorde på en chans som han egentligen borde ha missat. Alla chanser han borde gjort mål på missade han, däremot.

Blåvitt mer stabilt

Det var Blåvitts tredje raka seger (tre derbyn) och efter den tröga starten börjar det se lite stabilare ut. Även om det fortfarande inte är nån champagnegalopp över det hela.

Överhuvud taget var det ett derby som kändes låst och småtråkigt, utan den där riktiga feststämningen.

De nyuttagna VM-spelarna Kalle Svensson och Niclas Alexandersson var väl ... okej, inte mer.

Den däremot icke uttagne Bengt Andersson var den som kanske borde kommit in med sammanbitna tänder och visat fotbolls-Sverige att ett misstag begåtts, men Bengan har varit med för länge för att gå ut i personliga korståg.

- Det hade varit jäkligt egoistiskt om jag kommit till matchen och varit sur och bitter. Visst är det lite märkligt att jag inte får åka till VM med mina tävlingsmeriter, men ... jag har ett ansvar mot lagkamraterna att hålla humöret uppe, sa han i omklädningsrummet efteråt.

"Vi har Sveriges bästa målvakt" sjöng Blåvitts klack under slutminuterna.

Bengan hörde, tackade och vinkade.

- Fansen och jag har alltid haft en bra dialog, log han.

Peter Wennman

ARTIKELN HANDLAR OM