Betyget är MVG - nu väntar en lång, grön sommar för Bajen

FOTBOLL

GÄVLE

När Hammarbys tränare Anders Linderoth gick till spelarbussen efter 1-0-segern på Strömvallen måste han ha känt sig som den där skolflickan Anita Hegerland, sjungandes "Mitt somarlooov" med pipig röst och hoppandes på tårna över en blomsteräng.

Vårterminens betyg blir ett stort A, eller en femma, eller MVG - beroende på vilken generation vi snackar om - och nu väntar en skön, grön sommar.

Foto: BILDBYRÅN
Lika orörlig som bocken?

Den höst som måste komma blir förvisso både längre och tuffare, men Bajen har tagit sex segrar på nio matcher och leder allsvenskan. Med tanke på det rätt mariga inledningsprogrammet är det enastående. Över alla förväntningar, får man nog säga.

Ni minns att det var ett jädra gnäll vid den här tiden i fjol och att Linderoth sa saker som "giljotinen är uppställd och klar", men med nästan samma laguppställning på plan sitter han nu i guldsits i stället.

- Det är ingen sensation. Jag är inte förvånad, sa han i går.

Nej, möjligen inte.

Tror man på ordspråket "allt jämnar ut sig, sa han som satte sig i hundlorten" var det givet att Bajen skulle få lite mer stolpe-in i år.

Nu vinner man ju till och med mot Gefle. Skämt å sido:

Det är intressant att allsvenskans ledarlag kan visa upp tre så totalt olika ansikten under loppet av en vecka.

Först en stjärnsmäll i Kalmar (1-4), sen en offensiv uppvisning mot Gais (5-2), sen en... ja, vad då?

1-0 mot Gefle, ett mellanting, ett Bajen som varken stod avklätt eller i partykläder, snarare ett gäng i gröna tweedkavajer med mollskinn på armbågarna.

Präktigt, liksom.

Hederligt dagsverke

Det är såna matcher som i går som ett topplag i allsvenskan måste vinna om man vill vara med och fajtas däruppe. Ingen glamour, endast ett rejält, hederligt dagsverke.

Egentligen var det bara ett enda ögonblick av genialitet som avgjorde alltihop:

Paulinho tog emot Mikkel Jensens pass, lyfte bollen över hemmabacken Johannes Ericsson, tog emot den på andra sidan och pillrade in segermålet i slutet av första halvlek. Som Pelé och Julle Gustafsson, ungefär.

Så mycket annan grannlåt blev det inte. Med tanke på hur låst och chansfattig matchen var för övrigt hade det lika gärna kunnat sluta oavgjort.

Men som sagt: Hammarby har det där extra lilla flytet just nu.

Jensens bästa match

Mikkel Jensen gjorde sin kanske bästa match för våren nu när han fick styra och ställa oattackerad, det var bara för Bajen att tacka och ta emot, och spelare som Max von Schlebrügge, Petter Furuseth Olsen och Paulinho såg väldigt pigga ut på Strömvallen.

Men andra hade det desto svårare. Björn Runström kom ingenstans och den offensive mittfältaren Petter Andersson var mycket nära underkänt i mitt protokoll (det hängde möjligen ihop med varann).

Såg jag inte alldeles fel var lagkapten Jensen tydligt missnöjd med Petters arbete därute på planen.

Nu räckte det i alla fall mot ett Gefle som tydligt saknade mittbacksklippan Thomas Hedlund.

Gefle har gjort det bra ändå så här långt. Om Bajen och AIK, framför allt, är överraskningar i toppen så är Gefle nästa skräll därbakom.

Tränaren Per Olsson måste vara ruskigt nöjd med att ligga på övre halvan - faktiskt - efter nio omgångar. Och att vara sju poäng över nedflyttningsstrecket.

Gefle har etablerat sig

Gefle ser mer och mer ut som ett stabilt allsvenskt lag, gänget ber inte om ursäkt för sin existens längre och köper inga hedersamma förluster. Även om jag kanske tyckte att man vek ner sig lite för lätt i går.

Men med högre ambitionsnivå följer också andra krav på tränar-Olsson. Han måste nu snart inse att han inte kan släpa runt på gamla trotjänare hur länge som helst, det här är andra året i allsvenskan och nu måste han vara tuffare.

Anfallaren Daniel Ytterbom är ett lik i lasten som förstör och bromsar upp hela Gefles anfallsspel, eftersom han misslyckas med precis allting.

Ytterbom är lika orörlig som den där gigantiska halmbocken i juletid. Skillnaden är att bocken i alla fall brinner för uppgiften.

Peter Wennman

ARTIKELN HANDLAR OM