"Jag är en livsnjutare"

Magnus Haglund om kärleken, tiden i USA - och guldkampen

FOTBOLL

BORÅS

Han sitter mitt i fotbollsgrytan där Elfsborg hoppas fira ett efterlängtat mästerskap.

Om Magnus Haglund, 33, kunde skulle han haft med sig en bekvämare läderfåtölj, en god bok och kanske ett glas smakfullt vin.

- Jag är ju en livsnjutare, säger han.

Och njuter gärna av ett SM-guld.

Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL/SCANPIX
guldsitsen Magnus Haglund och hand Elfsborg har allt i egna händer. Seger mot Djurgården på söndag och guldet är bärgat till Borås.

Den allsvenska säsongen drar sitt sista andetag och ett par kilometer från Borås Arena byggs en scen där Elfsborg i morgon kväll skall firas av en stad som hoppas få bryta generationer av längtan. Firandet blir pampigt hur säsongen än slutar, 2006 har varit föreningens bästa sedan en tid då Berlinmuren fortfarande byggdes och människan inte ens besökt rymden.

Klart att förväntningarna påverkar Elfsborgs spelare och ledare - inte minst 33-åringen som är högst ansvarig för resultatet.

- Det pirrar till i magen ibland, när man kanske får en stund över, berättar tränaren Magnus Haglund.

- Som när min sambo Anna har åkt till jobbet och jag strötittar lite på morgonnyheterna på tv och plockar undan min frukost. Då kommer tankarna på det som väntar och det känns i magen.

Magnus Haglunds sommarljusa skjorta är extra uppknäppt i halsen och kavajen sitter ledigt. Till det bär han märkesjeans och dyrbara skor.

Vi har flyttat in fåtöljen i den inre av den moderna arenan och bakom en mugg nybryggt kaffe konstaterar Haglund med ett leende:

- Jag känner förväntan. Det är en positiv känsla, fortsätter han.

Mer än 300 dagars arbete mynnar ut i ett avgörande under kanske den sista kvarten vid halv fem, söndag eftermiddag?

- Ja, vi har ju laddat för det här sedan november förra året och jag ser avslutningen mot Djurgården som en ren cupmatch. När vi sen är så nära är det ju klart att vi väldigt, väldigt gärna vill ha guldet. Det kommer att vara stor skillnad på stämningen hos oss timmarna eller kanske dagarna efter matchen, beroende på hur det här slutar.

Vad hade du för relation till Elfsborg

innan du kom hit, för tre år sedan?

- Jag minns att det länge var ett spelande lag. Men när jag kom hit som tränare hade de ju byggt hela sin tillvaro på att dra hem hela laget och satsa på Lasse Nilsson-kontringar och fasta situationer. Men vill man bli en toppklubb kan man inte ha det så, så på enklast möjliga vis försökte jag ändra det där. Den här säsongen har vi ju kontrollerat nästan alla matcher.

Vad ser du för utveckling till nästa år?

- Ännu större offensiv, fler målchanser. Det här är inte färdigutvecklat än.

Första gången jag träffade dig var efter 0-3 i Halmstad, våren 2004. Du var ny i Elfsborg och hade åtta raka matcher utan seger...

- Jag minns dig också. Du krävde svar. Vi hade bara tagit tre poäng. Det där dagen var en av de jobbigaste dagar jag haft i klubben. Men jag kände att jag hade spelarna med mig och ledningen sa att vi skulle ha tålamod. I nästa match vann vi mot Örebro och sen vände det, jag tror inte vi släppte in mål på fem matcher.

Var du någon gång den där våren rädd för att tålamodet i ledningen skulle ta slut?

- Nej, vi hade verkligen en bra dialog och jag jobbade stenhårt morgon och kväll. Klart att jag tänkte tanken, men jag kände hela tiden stödet i föreningen.

Känns det länge sedan?

- Ja, det gör det. Det har hänt så otroligt mycket under de här åren. Jag tror 14 spelare har lämnat klubben och vi har flyttat in i en ny arena och alla förutsättningar har blivit så enormt mycket bättre.

- När jag kom till Elfsborg var det ju en ganska oprofessionell klubb och det genomsyrade hela verksamheten, på alla nivåer, att man bara hade som mål att hålla nosen ovanför ytan.

Du nämnde din sambo, Anna. När du kom hit var du ungkarl och kunde lägga alla timmar på nya jobbet. Men nu har du två passioner?

- Ja, och även kärleken där hemma ska vårdas. Men jag var ungkarl första året här i Borås och tänkte bara fotboll. Dom enda personer jag kände var folk här på jobbet, så det kunde ju inte bli annat.

Har Anna skapat ett andningshål för det?

- Ja, absolut. Och jag tror det är viktigt. Det händer väl fortfarande att jag tänker för mycket fotboll. Fast jag lär mig att koppla bort det ganska bra.

- Det gäller att få distans till jobbet. Man har ju mött många äldre kollegor som ser väldigt, väldigt tröttna och slitna ut. Man kan ju undra vad det beror på. Det får inte bli så.

Du är ung och har hunnit med mycket och har bland annat bott i USA. Berätta om det.

- Jag gick ut GIH för att bli gymnastiklärare redan när jag var 21 år. Jag var ung redan då. Fan, det känns som jag alltid varit ung...men hur som helst tänkte jag att det måste väl hända mer innan jag går ut i arbetslivet, så jag drog till Fort Wayne i Indiana på ett fotbollsstipendium. Jag pluggade idrottspsykologi och biologi och var målvakt i laget. Blev kvar i tre terminer.

Du var ung, sa du. Du påminns ofta om din ålder.

- Jag är 33 år, men jag känner mig ändå hemma i min roll som tränare i allsvenskan. I början kunde det vara lite som att man var inbjuden och bara var tillfällig gäst, men i dag känner jag mig trygg i mötet med journalister och när jag kommer till bortaarenorna eller träffar andra ledare.

Apropå livsstil. Om vi vänder på det här med din ungdom och talar om vad vill du ha för liv om 20 år, istället. Jobbar du i en utländsk storklubb?

- Klart det vore en erfarenhet att träna ett lag utomlands. Men jag vet inte...

- Jag vill nog njuta av livet när jag haft så många år som tränare. Jag älskar bra böcker, goda vin och resor och trav och annat, så jag kommer inte att få några problem att fylla mina dagar när jag är 55+.

Du är en livsnjutare?

- Ja, det är jag. Det gäller att må bra.

Och när du är äldre vill du inte vara som en av de där trötta kollegorna du möter i dag?

- Nej, man får nog tänka sig för.

Har du varit förbundskapten när du är 55?

- Jag har ju fått den frågan tidigare av journalister, men det är ju inget man funderar på.

Som ansvarig för ett landslag, oavsett i vilket land, blir det ju mer tid över för just goda vin och resor?

- Ja, det skulle bli mer tid för böcker, vin och trav och det låter bra.

- Och då har jag förmodligen en god ekonomisk trygghet, också.

Det här kan bli en bra helg som avstamp inför den goda framtiden?

- Ja, det kan det bli!

Från sist till störst

ARTIKELN HANDLAR OM