Bajen står vid ett vägskäl

Möjligheterna finns – och problem – tränare är bara en liten del av byggandet

Foto: magnus wennman
Halv seger En bra start fick Tony Gustavsson, även om Sportbladets Simon Bank tycker att Hammarby förtjänade mer än 1–1 mot Lilleström. För framtida stordåd krävs dock mycket lagbyggande.
FOTBOLL

Tony Gustafsson pratade om ”karaktär” och ”värdegrund” efter sin första match.

Hammarby bygger om.

En bra grund är precis vad de behöver.

Det var väl inte så att novemberhimlen delade sig och brann av guld när Hammarbys nye tränare ledde laget för första gången på Söderstadion.

Om nu någon trott det.

Hammarby är fortfarande en klubb som har alla möjligheter i världen (eller åtminstone Sverige, eller Skandinavien eller? ni förstår poängen) att bli riktigt stor.

Hammarby är fortfarande en klubb vars sportsliga ledning tror att ”kontrakt” är området i närheten av de orangea plastredskapen i materialrummet.

Hammarby är fortfarande – i tre år till? – en klubb utan en modern, funktionell arena.

Möjligheterna och problemen finns där, en ny tränare är bara en liten del av det projekt som måste till för att göra Hammarby stort på riktigt. När Petur Marteinsson gör sina sista matcher, Pablo Piñones-Arce trippar runt utan kontrakt, Haris Laitinen kommit hem igen och Petter Furuseth Olsen (och kanske Sebastian Egúren, och Ante Covic) är på väg någonstans vartsomhelst, och Fredrik Stoor har fått Rosenborg-stämpel? ja, då blir det väldigt tydligt att Hammarby står vid ett vägskäl på flera olika plan.

Men Tony Gustavsson fick i alla fall en bra start.

Stressade

Jag hade svårt att se någon skillnad på hans och Anders Linderoths Hammarby, men Bajen var riktigt bra i första halvlek i går.

De stressade sönder Lilleströms tekniskt svaga 4–5–1 och hittade spelvägar framåt. Max von Schlebrügge var distinkt i sina uppspel, man kunde anfalla med fyra-fem rättvända spelare – och Pablo Piñones-Arce hittade skarvspel till både Paulinho och Erkan Zengin.

Efter paus flyttade Jan-Åge Fjörtoft upp en Myklebust bredvid skicklige Olivier Occean på topp, och då blev det värre. Hammarby blev delat, med en stressad backlinje och ett avskuret anfall. Lilleström fick igång defensiven och playmakern Robert Koren sjönk djupare och började spela fotboll.

Hammarby plågades av att allt blev tätare, och led – liksom Lilleström – av att den danske domaren Lars Christoffersen glömde ta pipan ur munnen när han andades och blåste sex frisparkar per minut.

Trångt & tufft

Det kändes ändå som en riktig match.

En dimma tjock som snö svepte in, det var trångt och tufft ute på planen, och den som klagar på Royal League kan väl fråga Max von Schlebrügge eller José Monteiro hur ofta de möter spelare som Olivier Occean i matchsituationer.

Väldigt sällan, är svaret.

– Han var rivig och slitig, det var mycket armar hela tiden, sa Max.

Där finns också svaret på varför Royal League behövs, och när 5?400 personer förstår det – som i går – blir det rätt publikt och trevligt alltihop.

SM-guld sist

1–1 var mindre än vad Hammarby förtjänade. De kommer att få det tufft att gå vidare från gruppen nu. Däremot kan de gå vidare under Tony Gustavsson, även om jag fortfarande sett för lite av honom i den här miljön, med det här laget. Gustavsson vill delegera och ge spelarna ansvar, i veckan lät han spelarna själva formulera en slags målbild för just matchen mot Lilleström.

Senast jag hörde en Hammarby-tränare göra så och berätta om det var när Sören Cratz gjorde det inför matchen mot Örgryte.

Det gav, som bekant, SM-guld. Vad det här ger är det alldeles för tidigt att sia om. Hammarby har väldigt mycket byggande att klara av först.

Simon Bank