”Stoppa tortyren”

Dags för spelarna att SLUTA springa – lär er spela och skjuta

Foto: PETER WIXTRÖM och ROBIN NORDLUND
MIL EFTER MIL Sportbladets krönikör Simon Bank tycker det är hög tid att tänka om för de allsvenska fotbollsklubbarna.
FOTBOLL

Hur långt det är till allsvenskan?

Ett par tusen mil.

Jag önskar att spelarna slapp springa hela vägen. Det är dags att fimpa tortyren för gott.

Om du råkar se en ung man med trasiga byxor, taskig hållning och ledsna ögon i veckan så finns det ett enkelt sätt att ta reda på vem han är. Kolla märket på jeansen.

Är de billiga är grabben ett av samhällets olycksbarn – om de kostar ett par tusen så är han allsvensk fotbollsspelare.

Jag förstår den deprimerade hållningen.

I veckan inleds del två av världens längsta försäsong, fyra månaders färd mot allsvensk premiär. Förutsättningarna gör Sverige speciellt i fotbollsvärlden, och det är intressant att läsa om hur klubbarna väljer att använda den egenheten.

Om inget revolutionerande hänt så springer de. Och springer. Och lyfter tunga saker. Och springer lite till.

Åtta-tio pass i veckan under flera veckors tid, rätt använt är det förstås en konkurrensfördel. Alltså är vi tillbaka till en fråga som plågat både spelare och tränare i svensk fotboll i evigheter:

Gör vi verkligen det? Använder våra klubbar världens längsta försäsong till världens bästa träning?

Jag är inte så dum att jag tänker och gå in i detalj och kritisera enskilda upplägg, men jag är övertygad om att svensk fotboll fortfarande plågas av arvet från en tid då försäsong tvunget – av väderskäl, på grund av dåliga planer – var lika med tortyr, fysträning, löpning till förbannelse.

I Italien har klubbarna en försäsong på en dryg månad, samma sak i Holland också. De flesta brittiska klubbar kör sex veckor, ofta med väldigt mycket matchspel.

Om vi utgår från att allsvenska spelare, som tränat på hög nivå i minst tio år, har en hyfsad grundfysik så har jag svårt att förstå varför de ska behöva fakirträna i januari.

Oss emellan, det är väl inte främst fysiken som gör svenska lag sämre än holländska.

Fysträning på ett par veckor

När Roy Hodgson och Bob Houghton, våra älskade press-understöds-gudfäder, kom till Sverige ställde de upp HBK och MFF i raka linjer på vinterplaner och nötte spelmodeller till förbannelse.

Spelarna undrade vad det var frågan om (”när ska vi börja träna?”), men det var precis vad svensk fotboll behövde. Taktisk skolning, konkret genomförda spelidéer, en tydlig och egen spelmodell.

Fysträningen skötte de på ett par veckor.

I dag är förutsättningarna bättre än då, lagen kan åka på utlandsläger och träna på gräs när som helst. Dessutom är behovet av hårt gnuggade spelmodeller större än någonsin, nu när spelare kommer och går i rasande fart. I Italien är det oerhört vanligt att klubbarna ägnar träningarna åt helplansspel utan motstånd för att gnugga strategi.

I Sverige har jag hört spelare berätta om hur de åkt på medelhavsläger – och tillbringat dem med att springa skiten ur sig på fina gräsplaner.

Störs ni av dålig kondis?

Det finns förstås inte en enda modern elittränare som inte är medveten om det här, därmed inte sagt att de klarar av att frigöra sig från idéarvet från forntiden.

I nästa vecka inleder de sin träning, det bästa som kan hända vore om de tog steget fullt ut och ägnade mer tid åt de äkta bristvarorna. Teknikträning, skotträning, nötning av individuella moment.

När Sören Åkeby säger att Malmö FF ska satsa mer på fotbollsträning i år än i fjol (mindre går inte) är det en god nyhet, inte bara för spelarna i MFF.

Oss emellan, återigen, hur ofta stör ni er på att en allsvensk högerback inte klarar att slå ett inlägg i fart? Jag gör det väldigt ofta, däremot kan jag inte minnas senast jag blev förbannad över att en allsvensk högerback hade för dålig kondis.

De som sett sig om i världen vet allt det här. Magnus Haglund och Peter Wettergren åker till Siena och hänger med Mario Beretta om vintrarna, när de kommer hem ställer de upp laget i 4-2-3-1 på träningarna och gnuggar taktik.

– Vi har ju faciliteterna, och jobbar oerhört hårt med teknik, passningsspel, anfallsspel, berättar Haglund.

Han pratar om vikten av en specifik spelidé (HUR man spelar man press, understöd, passningsspel, inläggsspel) till skillnad från en allmän (ATT man spelar press, understöd, passningsspel, inläggsspel).

Han har helt rätt i det, svensk fotboll behöver klubbar som skaffar sig egna modeller och fullföljer dem. Mer sånt, mindre spring.

När Henrik Larsson kom hem och sa att ”vi tränar för mycket i Sverige” fick han skit av folk som tyckte han var bortskämd.

Medan spelarna springer skiten ur sig i jakt på en stark kropp som fortfarande inte kan slå ett inlägg så blir jag bara mer och mer säker på att han har rätt.

SÅ SER DE 14 LAGENS FÖRSÄSONGER UT

Simon Bank