Bra för Max men nu måste pusslet läggas rätt

FOTBOLL

Dagens Hammarby-fråga:

Hur många ordinarie backar kan man byta ut och ändå känna sig trygg?

En? Kanske två?

Jo. Max.

Det mesta ger sig naturligt nu när Anderlecht gjort klart med en svensk landslagsback.

Först fick vi förstås utlysa en tyst minut bland rubriksättarna på redaktionen eftersom Max von Schlebrügge inte skrev på för Brügge.

Därefter är det bara att konstatera ett par saker.

Den första är förstås att Max, 29 år, nu ger sig en ärlig chans att visa exakt hur bra han är. Från och med i morgon konkurrerar han på samma nivå som, låt säga, Daniel Majstorovic eller Petter Hansson.

Max är snabb, hyfsat spelintelligent och har en bra fotbollsfysik. I allsvenskan har han sett ut som en landslagsback länge, men det betyder väldigt lite. Under fem år i Hammarby har han – med all respekt för Andreas Haddad – väldigt sällan ställts inför stora utmaningar.

Anderlecht har spelat i Champions League sju år i rad, de senaste åren med en blivande världsback som Vincent Kompany. von Schlebrügge kommer att få visa vad han kan.

På en vecka har Lars Lagerbäck därmed fått två mittbackar som tagit de där viktiga karriärskliven.

Den andre heter Fredrik Risp och har skrivit på för Trabzonspor.

Just den övergången bär rakt in i nästa konstaterande. Om affären Risp var ett svårslaget bevis på svårslagen amatörism (IFK Göteborg glömde en vidareförsäljningsklausul) så är affären von Schlebrügge ett bevis på att det utdömda Hammarby, med sportchefen Thomas Andersson i täten, kan när de vill.

Affären har skötts perfekt.

Hammarby kunde inte gärna stoppa sin back den här gången. Inte efter allt snack och alla missade chanser. Det bästa utfall Andersson kunde ordna var a) bra betalt och b) en ersättare.

Drygt en miljon euro och Christian Traoré är åtminstone ett och ett halvt rätt.

Hammarby är årets MFF

Traoré var en spännande, oslipad, rivig talang när han var i Stockholm senast. Nu är han en småskadad kille med en karriär som gått i stå. På plussidan finns hans taktiska flexibilitet, och att det här är hans stora chans att få en svajig karriär på rätt köl. Sebastian Eguren lyckades rätt bra med det i fjol.

Minus?

Tja, att Hammarby blivit årets Malmö FF.

MFF bytte ut halva truppen på ett par år, la till en ny tränare med en ny modell – och de fick förstås problem. Hammarby har blivit av med en halv startelva och har lagt till en ny tränare.

Resultatet är, så här långt, precis som för MFF för ett år sedan – de ser spännande ut, men inte ett dugg pålitliga.

Det går inte att vara säker på att diamanten José Monteiro håller en hel säsong eller att den spännande, oprövade Charlie Davis bär ett anfall på sina brottaraxlar. Mikkel Jensen och Petter Andersson har varit skadade, man har bytt ut målvakten och båda mittbackarna och tappat sin säkraste ytterback (Fredrik Stoor) och fjolårets bäste, kreative spelare (Petter Furuseth Olsen).

Alla de där lösa bitarna ska pusslas ihop av en tränare som också är helt färsk på den här nivån.

Med en tålmodig publik och utrymme för långsiktighet så kan det gå vägen.

Fast just de där bitarna finns det lika lite av i Hammarby som i Malmö.

MFF hade inte råd med sin dåliga start i fjol. Jag tror inte att Hammarby har det i år heller.

ARTIKELN HANDLAR OM