Nu handlar det om hedern, MFF

Sportbladets Mattias Larsson: En modern fotbollsklubb – men hur är det med kulturen?

FOTBOLL

Det kunde varit ett Skånederby om SM-guldet.

I stället gäller det så mycket mer än det.

För Malmö FF handlar det om heder och framtid.

För Helsingborg om att bli störst i Skåne.

Det är ett derby som på pappret är rätt lättanalyserat.

Überkloke Henrik Larsson och bollskickliga stjärnskottet Rasmus Jönsson ställs mot Malmös mittlås Robert Åhman Persson och Jimmy Dixon, ett mittbackspar som kan beskyllas för mycket men inte för att vara überkloka eller bollskickliga

Pilsnabbe René Makondele ställs på sin högerkant mot den sävlige Gabriel som gör sin första allsvenska match sedan 6 juli.

Malmös chans: HIF:s knattar

I det kantspel som Roland Nilsson gång på gång framhäver som nyckeln till ett effektivt, målgörande och vinnande Malmö FF ställs Jeffrey Aubynn mot Erik Wahlstedt och Guillermo Molins mot Christoffer Andersson, vilket knappast får HIF-tränaren Bosse Nilsson att knapra Losec.

Hade det inte varit för att Helsingborg saknar tyngd på innermittfältet – Marcus Lantz och Olafur Skulason skadade – så hade jag sagt att HIF är skyhöga favoriter. Men med knattarna Isac Chansa (170 cm) och Andreas Landgren (176 cm) ligger Malmös hopp i att bollvinnaren Daniel Andersson och passningsgeniet Labinot Harbuzi kan regera innermittfältet och ge Ola Toivonen möjlighet att rättvänd kunna hota HIF, främst Hannu Patronen, centralt.

Förutom triangeln Harbuzi/Andersson/Toivonen har Malmö ingenting som på allvar kan skrämma Helsingborg.

Men Malmös problem sträcker sig rätt långt utanför planen.

Fansen kritiserar klubbens organisation och kompetens. Man vill se klubbens ordförande Bengt Madsen lämna sin post och sportchefen Hasse Borg avgå. Men Malmös problem ligger varken i organisation eller kompetens, utan i kulturen inom klubben. Malmö FF är en modern fotbollsklubb – men bara på ytan. Man har en ny arena på gång, en organisation under renovering och en ekonomi i svensk särklass. De hårda kompetenserna –pengarna och kontakterna, – finns där. Det är den mjuka kompetensen som saknas; psykologin, förmågan att ta människor och få ut det mesta av sina medarbetare.

Tiden när Puskas Ljungberg och Krister Kristensson stod och bankade på motståndarnas omklädningsrumsdörr under Malmö Stadion och skrek: ”Kom ut era jävlar så ska vi nita er!”, är över.

Men i Malmö FF lever alfahanne-mentaliteten kvar. Man måste också hela tiden gömma sig bakom något väldigt konkret att bygga ”framtiden” på. Som Sören Åkebys förlegade fysträningsfilosofi eller Roland Nilssons ramtrygga 4–4–2 där varje spelare på varje position vet vad han ska göra i fyra år framöver.

Konstgjord andning, MFF

Jämför det med Kalmar där Nanne Bergstrand redan i dag talar om en utveckling av fotbollen där man spelar utan fasta anfallare.

Stortränare som Mourinho, Hiddink och Eriksson har byggt sina framgångar på att bemästra den psykologiska delen av den moderna fotbollen. I deras fotspår går svenska tränare som Bergstrand, Haglund, Rehn och Janne Andersson.

I Malmö har man i åratal helt missat den här utvecklingen av fotbollen och det slår nu tillbaka mot föreningen med en förödande kraft. Man pratar om att trycket runt klubben kväver prestationen. Men det är klubben själva som står för kvävandet.

Trots detta har laget chansen att i kväll ge konstgjord andning åt resten av säsongen genom att besegra Helsingborg. Nästa år kommer Swedbank Stadion att ge konstgjord andning åt Malmö FF. Frågan är om luften går ur MFF 2010.

För Helsingborg innebär en seger i kväll att man är otvivelaktigt bäst i Skåne, att talanger och etablerade spelare kommer att välja HIF före MFF – och att avståndet Skåneklubbarna emellan därigenom kommer att fortsätta växa.

ARTIKELN HANDLAR OM